GÖTEBORG. Med Bruce Springsteens sjunde spelning på Ullevi är han inte bara den som uppträtt flest gånger där.
Han är också den artist som lockat mest publik.
Med 66 018 slår han dessutom sitt eget rekord.
Det känns - rejält.
Jag tror inte de tiotusen Jehovas vittnen som fyllt Scandinavium under fredagen håller med.
Men visst var John Lennons uttalande om kristendomen 1966 en profetia.
För i Göteborg 2012 är det Bruce Springsteen som hyllas som en gudom. Det är han som rör sin publik i kött och ande. Det är han som skapar en fest, som känns genom ben och märg och, nej, det blir ingen dans kring guldkalven.
Det blir inte himmelskt. Tvärtom är hans konsert jordnära. Stor, men greppbar.
Det är inga extravaganser. Bara musiken som får tala. Hans texter som berör. Hans musik som känns. Men, framför allt, hans enastående, unika förmåga att vända sig mot sin publik.
Det har talats om 75 000. Det blev nio tusen färre. Men det kändes som mycket fler.
Det är en publik som inte släpper greppet om mannen på scenen och, nej, han släpper definitivt inte greppet om den.
Han suger tag i varenda en och når dem i ett innerligt famntag. Det är en känsla som griper.
Göteborgarna älskar Bruce Springsteen och banne mig, Bruce Springsteen älskar göteborgarna och Göteborg tillbaka.
Han hänger här innan. Träffar Leif Mannerström och tar bilen till Kometen. Han kliver in på West Coast Riot för att kolla in Max Weinbergs son Jay i bandet Reveling.
Han kommer ut från sitt hotell och möter sin publik, skriver autografer och kramas.
Jag vet inte när Madonna gjorde något liknande.
Men hon är å andra sidan en artist som gör det till ett statement att vända häcken åt sin publik.
En publik som hon under sin senaste turné har upptäckt i sin tur vänt henne ryggen.
Så kan det gå.
Ja, jag vet för Bruce Springsteen anklagas för gubbighet. Det går ju heller inte att tveka inför det faktum att han snart är 63 år. Men han lockar en publik över generations- och könsgränserna.
Och ja, han bygger sin musik på en rocktradition som visst kan vara bredbent. Men herregud vad den också kan svänga.
Det är i år 30 år sedan arenarocken kom till Sverige och Göteborg med Rolling Stones.
Tre år senare förändrade Bruce Springsteen och hans E Street Band förutsättningarna fullständigt. Publikrekord slogs som stått sig tills i dag.
Historiska konserter då. Historiskt nu.
Han spelar länge och övertygande. Spränger publikgränser och tidsgränser med en illa dold förtjusning.
Men det är ju också den närmast busiga iver som gör Bruce Springsteen till något speciellt och starkt på scen.
Han kan blanda den med djupt allvar. Han har ett engagemang, som är omvittnat och uppriktigt.
När Bruce Springsteen knäcker sitt eget Ullevirekord - 64 312 1985 mot 66 018 2012 - är det kanske inte hans mest omtumlande konsert.
Den är istället så mycket mer.
Och i kväll lördag slår han ett nytt rekord.
