Julia Mjörnstedt Karlsten skriver om hur hon vill ge sina barn samma förutsättningar i livet. Foto: ROBIN ARONJulia Mjörnstedt Karlsten skriver om hur hon vill ge sina barn samma förutsättningar i livet. Foto: ROBIN ARON
Julia Mjörnstedt Karlsten skriver om hur hon vill ge sina barn samma förutsättningar i livet.  Foto: ROBIN ARON
Jag vill ge mina barn samma förutsättningar i livet. Av just den anledningen måste jag behandla och uppfostra dem olika, skriver Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: KOZOROGJag vill ge mina barn samma förutsättningar i livet. Av just den anledningen måste jag behandla och uppfostra dem olika, skriver Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: KOZOROG
Jag vill ge mina barn samma förutsättningar i livet. Av just den anledningen måste jag behandla och uppfostra dem olika, skriver Julia Mjörnstedt Karlsten.  Foto: KOZOROG
Julia Mjörnstedt Karlsten

Jag måste lära min dotter att stå upp för sig själv

Publicerad

När jag var gravid med mitt första barn var jag helt övertygad om att jag skulle uppfostra mina framtida barn lika, oavsett kön. För mig var det extremt viktigt, nästan som ett mantra. 

För hur skulle jag kunna kalla mig jämställd och feminist annars?

Nu vet jag att jag hade fel. Nu vet jag att om jag vill uppfostra och rusta mina barn för ett liv där de ska bidra till ett mer jämställt samhälle måste jag tänka tvärt om. Jag vill ge mina barn samma förutsättningar i livet. Av just den anledningen måste jag behandla och uppfostra dem olika.

Missförstå mig rätt, jag tycker att alla barn ska behandlas med samma respekt och kärlek. 

I grund och botten tror jag att det enda som skiljer oss åt är vad som finns mellan våra ben. Vi föds alla lika. Men däremot har jag lärt mig, efter 3,5 år som mamma till ett snipp-barn och två månader till ett snopp-barn, att samhällets kraft och vilja att dra in våra barn i olika mallar, allt efter normer och stereotyper, är enorm. Kraften finns överallt. I reklam, i barnprogram, i böcker och inte minst i hur barnen behandlas av andra människor. Flickor uppmuntras till att vara gulliga, lugna, pyssliga och omhändertagande, pojkar till att springa snabbt, vara starka, gilla bilar och leka med bollar. 

Min dotter är tre år och har redan lärt sig att människor säger att hon är fin när hon har klänning, medan hennes vänner med snopp blir skrattade åt om de bär detsamma. Hon får komplimanger för sina mjuka egenskaper och intresse för dans och kläder. Trots att jag bara varit mamma till en pojke i två månader märker jag redan skillnaden. Ord som “tuff” och “cool” används oftare om min son av utomstående än “söt” och “gullig”. Allt detta, alla dessa egenskaper och all denna riktade uppmuntran, får dom gratis av samhället, av andra människor. 

Dessa egenskaper bär dom sedan med sig i livet. Pojkarna som blivit matade med att de är starkare och bättre, blir till män som tar mer plats, som avbryter de kvinnliga kollegorna och som tycker att det är rätt att människor med snopp tjänar mer pengar. Flickorna som uppmuntrats till omhändertagande, blir till kvinnor som tar all föräldraledighet, får en sämre pension och har färre redskap för att våga ta plats.

Jag vill ge mina barn samma förutsättningar i livet. Av just den anledningen måste jag behandla dem olika. Det är min förbannade skyldighet att behandla dem olika.

Givetvis kommer jag att ge dem samma oändliga mängd kärlek, samma grundvärderingar och samma regler. Men jag måste uppmuntra de egenskaper som samhället motarbetar. Jag måste lära min dotter till att stå upp för sig själv. Presentera henne för lekar och aktiviteter där hon uppmuntras till att ta plats, säga sin åsikt och vara stark. 

Jag måste uppmuntra min son till att vara omhändertagande. Ge honom utrymme att vara känslosam och svag. Prata om att släppa fram andra och visa hänsyn. Inte för att jag vill “koda” dem till att vara på ett speciellt sätt, utan för att jag vill ge dem valmöjligheten att bli och vara precis som de själva vill. Och att de ska få redskapen och modet att själva bestämma vad det innebär. 

Julia Mjörnstedt Karlsten

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER