"Jag har stått med kärleken i handen på ett högt berg och tänkt att om jag hoppar nu så kommer kärleken att bära mig" Foto: Shutterstock
"Jag har stått med kärleken i handen på ett högt berg och tänkt att om jag hoppar nu så kommer kärleken att bära mig" Foto: Shutterstock
Julia Mjörnstedt Karlsten

Jag brukade faktiskt tro på att "Kärleken övervinner allt" 

Publicerad

Amot vincit omnia. Sexton år gammal gick jag med dessa ord på en lapp till en tatuerare för att märka min svank för livet. Det finns nog inget jag idag är mer tacksam för än att tatueraren insåg att legitimationen jag hade med mig var falsk och därför bad mig komma tillbaka när jag var 18. 

Kärleken övervinner allt. Jag brukade faktiskt tro på det. Jag trodde verkligen att bara det fanns kärlek så kunde man klara allt. “Kärleken övervinner allt”. Vilket himla strunt. Nej, jag är varken bitter eller på väg att skilja mig. Men jag har varit i tillräckligt många situationer där kärleken och känslorna har spelat liten roll och vilja, omständigheter och timing varit viktigare. 

Jag har stått med kärleken i handen på ett högt berg och tänkt att om jag hoppar nu så kommer kärleken att bära mig, den kommer att lyfta mig, bara för att halvvägs ner inse att någon form av landningsanordning kanske hade varit bra. 

För några år sen satt jag på en middag med några vänner som konstaterade att de var de enda i sin umgängeskrets som ännu inte skilt sig. På frågan om varför de trodde att det blivit annorlunda för dom svarade de: “Vi bestämde oss för att inte skilja oss. Det kanske verkar löjligt, men för oss har det funkat. Vi visste att vi och vår relation garanterat skulle utsättas för kriser, att vi kanske till och med skulle få känslor för andra människor eller tappa gnistan. 

Men vi bestämde oss för att stanna ihop, att vi inte tror att vi kan hitta något bättre än varandra. De av våra vänner som skilt sig har hängt upp allt på kärleken.” Först blev jag lite chockad. Om det de sa kunde vara sant skulle ju min bild av kärlek och en livslång relation dramatiskt förändras. Menade dom att kärlek inte räcker? Att kärleken inte övervinner allt?

Nu är jag gift och jag älskar min man. Jag har med både mitt hjärta och min underskrift sagt att jag vill leva med och älska honom. Och visst hade det varit fantastiskt om det räckte? Men jag har lärt mig att relationer kräver hårt jobb, även om man älskar personen. Eller kanske speciellt om man älskar personen?

Milt uttryckt kan man säga att det svårt att få till stunder av gnistrande kärlek under småbarnsåren. Det är svårt att få tid och känslor för varandra när dagarna verkar gå ut på att torka bajs, förhindra olyckor och ta hand om två små människor. Då finns det inte mycket energi över till varandra. 

Det är inte kärleken till varandra som gör att man klarar av det. Det är inte kärleken som klarar av år av sömnlösa nätter, gravidkrämpor och hysteriska tre-årings-utbrott. Det är inte kärleken som kan se förbi dåligt tålamod, grinighet och irritation och tänka att det kommer bli bättre. 

Nej, precis som mina vänner sa så handlar det snarare om att göra ett val. Att bestämma sig för att trots att det inte alltid känns toppen så väljer jag dig. Och det ligger något betryggande för mig i de orden: jag har valt dig. Trots ditt kassa morgonhumör, våra olikheter och brist på tid tillsammans så har jag valt dig. Den du har varit, den du är nu och vem än du kommer att bli. 

Vi kan inte lägga allt på kärleken. Vi kan inte tro att våra känslor för varandra ska bära hela relationen. Känslor förändras, är lättpåverkade och lynniga. Nej, kärleken övervinner inte allt. Men tillsammans med ett val kan man komma hur långt som helst.

Julia Mjörnstedt Karlsten

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER