Julia Mjörnstedt Karlsten. Foto: ROBIN ARONJulia Mjörnstedt Karlsten. Foto: ROBIN ARON
Julia Mjörnstedt Karlsten.  Foto: ROBIN ARON
Migrationsverket Foto: Samuel UnéusMigrationsverket Foto: Samuel Unéus
Migrationsverket  Foto: Samuel Unéus
Julia Mjörnstedt Karlsten

Åldersbedömning – mitt just nu värsta ord

Publicerad

Titta på bilden på mig här ovan. Hur gammal tror du att jag är? 17? 25? 35? 

Om jag säger att jag fött två barn, rest jorden runt och har en mormor som är 95, ändrar det din gissning? Om jag säger att jag i sommar fyller 32 år, tror du mig då? Om mitt pass och körkort försvann, om alla myndigheter i landet skulle gå upp i rök och alla bevis på min identitet inte längre fanns, skulle du tro på mig? 

Åldersbedömning. Mitt just nu värsta ord. Ett ord som innebär så mycket förnedring, respektlöshet och död. Men det är också verklighet för de allra flesta ensamkommande barn som befinner sig i Sverige. 

“En åldersbedömning görs när den asylsökande personen inte kan styrka sin ålder med tillförlitlig dokumentation och Migrationsverket betvivlar personens uppgivna ålder”, står det på Migrationsverkets sida. Varför det anses viktigt att veta den “rätta” åldern för att personer under 18 år “bör behandlas mer generöst” i asylprocessen. Med andra ord kan du i stort sett räkna med att bli utvisad om din ålder skrivs upp, om du anses vara vuxen. Det här vet alla de där barnen som är mitt inne i en sån process. Jag känner två av dem. Två barn som ligger vakna om nätterna. Som läser om andra barn som fått sina åldrar uppskrivna, blivit nekade asyl och då valt att ta sina liv. Två barn som oroar sönder sig, “tänk om de inte tror mig?”.

“Bevisbördan ligger hos den asylsökande” säger Migrationsverket. Men hur, exakt HUR, ska man kunna bevisa sin ålder om man aldrig ägt ett pass, aldrig firat födelsedagar och allt man någonsin ägt har blivit förstört av inbördeskrig, bomber och gasattacker? Säg mig Migrationsverket, hur bevisar man sin ålder då?

Jo, enligt er genom att svara på frågor om sitt liv (som ställs om och om igen för att se om man ändrar sina svar), genom medicinska undersökningar (som är starkt ifrågasatta och inte särskilt tillförlitliga) och genom vad personen på Migrationsverket tror. Men ingen av dessa metoder, varken tillsammans eller var och en för sig, är säkra. Och mycket verkar till slut landa i hur barnet, den asylsökande, ser ut och uppfattas. Det är obegripligt. 

För vi ser alla olika ut. Somliga ser äldre ut än vad de är, somliga yngre. När jag gick i högstadiet fick vi mitt i terminen en ny kille i klassen. Han hade flyttat hit till Göteborg från Stockholm, var över 1,90 lång och hade redan fått skägg. Under sin första vecka på skolan blev han utkastad av fyra olika lärare som alla trodde att han var en ovälkommen, äldre gäst. Det spelade ingen roll hur mycket han sa att han precis börjat i 7R, ingen av dem ville tro honom. 

Eller som när jag 24 år gammal läste en termin på lärarprogrammet och gjorde praktik i en högstadieklass. När jag skulle medverka på deras gymnastiklektion bad lärare mig att gå då hen trodde att jag gick i parallellklassen. Det är svårt, oerhört svårt, att bedöma någons ålder baserat på utseende. 

Jag kräks på och skäms över den vidriga ifrågasättandekultur som skapats, där det finns en generell misstro mot det som de asylsökande säger och de uppgifter de lämnar om sin ålder.

I barnkonventionen står att barn inte ska diskrimineras, att de har rätt till liv och utveckling och att barnets åsikter ska komma fram och ges respekt. Detta gäller uppenbarligen bara barn som någon gång har fått ett pass och håller i det hårt.

 

Få de senaste nyheterna GT:s nyhetsapp. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android

Julia Mjörnstedt Karlsten

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER