Varför känns det som ett lotteri när tingsrätten dömer i människohandelsmål?

På fredag avgörs två fall av människohandel i hovrätten för Västra Sverige.

Jag hoppas att högsta domstolen tar upp minst ett av dem för det måste bli tydligare var gränsen för ett så allvarligt brott går.

Här är fallen i korthet:

Fall 1: För två år sedan kom en 14-årig romsk flicka från Serbien till Göteborg. Hennes pappa lämnade henne till ett romskt par i Angered som ville ha en blivande fru till sin förståndshandikappade då 24-årige son.

Pappan lämnade sin dotter i Sverige och åkte hem. I över ett år bodde flickan hos den förståndshandikappade mannen, hans föräldrar, syskon och deras barn och respektive. Flickan berättar i polisförhör och i tingsrätten om misshandel, om hur mannens mamma hotade att döda henne om hon inte hade sex med den tio år äldre mannen. Så det hade hon. Flera gånger.

Två gånger blev hon gravid och miste barnet. Hennes tilltänkte make gav henne klamydia.

När mannens släktingar tog henne till läkaren ljög de om hennes ålder och uppgav ett falskt namn.

Flickan hade aldrig varit utomlands tidigare. Hon kunde inte prata med någon, kände ingen och kunde inte ta sig någonstans. Hon fick inte gå i skolan och inga myndigheter visste att hon var här.

Allt det här skriver tingsrätten i sin dom.

Men inget brott har begåtts.

Tingsrätten friade den förståndshandikappade mannen och hans föräldrar på alla punkter.

Det är inte styrkt att flickan var under kontroll, det är inte styrkt att föräldrarna visste att sonen skulle ha sex med sin blivande fru. Tingsrätten skriver att han uppenbarligen har haft sex med henne (graviditeterna och klamydian) men att de inte vet om det var före eller efter hon fyllde 15. Alltså är det inget brott. Det är inte styrkt att de har betalat 1000 euro för henne.

Fall 2: Det uppmärksammade traffickingmålet i Göteborg. Vuxna kvinnor från Rumänien sålde sex på Rosenlund. Samtliga hade hallickar. Två av kvinnorna vittnade mot hallickarna och berättade att de blivit utsatt för människohandel.

Ett av traffickingoffren visste vad hon skulle göra innan hon kom till Sverige, den andra blev hitlurad av två personer som inte ens är åtalade i målet.

Tingsrätten dömde två män till mångåriga fängelsestraff för människohandel.

Bland annat för att kvinnorna befunnit sig i en "utsatt belägenhet" vilket är ett måste för att kunna dömas.

Var de kvinnorna i en mer utsatt belägenhet än vad 14-åringen var?

Jag kan ärligt talat inte se hur man kan befinna sig i en mer utsatt belägenhet än den som flickan i Angered befann sig i.

Ändå har inget brott begåtts. Och flickan får naturligtvis inget skadestånd.

När polisens startade utredning tvångs - omhändertogs flickan av sociala myndigheter.

Hon ville det.

Men det ville inte hennes pappa i Serbien.

Hon placerades på ett skyddat boende någonstans i Sverige för att "läka".

Det var förra hösten. Var hon är nu är oklart. Det sista beskedet är att hon är tillbaka i Serbien. Bortgift med en ny man.

Men nu är hon ju 16.