Förra veckan sköts en ung man i Tynnered. På allmän plats, en spårvagnshållplats. Det var en ren lycka att inte fler strök med när mördarna sköt vilt omkring sig, in i flera lägenhetsfönster som låg i närheten.

För några år sedan gjorde jag ett reportage om vapen för SVT Västnytt.

Jag var hemma hos en ung mamma. Hon visade mig kulhålet i rullgardinen i sonens rum. Kulan hade gått rakt igenom fönstret på tredje våningen, genom sovrumsdörren som stod öppen och in i en garderob på andra sidan väggen.

Hon och sonen låg och sov i sängen när kulan ven bara en halvmeter ovanför deras huvuden.

Skottet var inte menat för dem. Nån sköt fel.

Den unga mamman blir fortfarande upprörd när hon tänker på vad som hade kunnat hända.

Alla vet att det är mycket vapen i omlopp. Och då pratar vi inte om knivar och batonger. Vi pratar skjutvapen, pistoler, revolvrar, automatvapen. Granater.

I somras hade polisen i Göteborg en specialinsats som hette Calma. Resultatet?

De har beslagtagit några skjutvapen och granater. De har gripit några beväpnade personer som gått med pistoler på sig på stan.

Men har Calma gjort att polisen har beslagtagit mer vapen än förr?

Ja, det kan man tro när man läser artiklar i ämnet. Poliser som uttalar sig är mycket nöjda med resultatet. Men om man tittar på statistiken så är det tvärtom.

Trots att polisen har haft en specialinsats för att beslagta vapen, så tyder allt på att de kommer att få fatt i ännu färre vapen i år än förra året.

Första halvåret tog de 76 skjutvapen. När man räknar det på helår blir det 152. Det är två färre (!) än 2011.

Hur är det möjligt?

- Man bryr sig inte så mycket om man åker fast, säger en kille till mig. Han brukar ha sin lilla pistol med sig i fickan när han går ut.

Han vet att han förmodligen inte kommer att häktas för det, även om han mot all förmodan skulle råka gripas av polisen. I sämsta fall får han en månad eller två i fängelse. Den risken kalkylerar han med.

- Hellre det än att jag blir skjuten. Då är det bättre att skjuta först, säger han.

Att nån ur allmänheten kan bli skadad om han drar en pistol tänker han inte på. Eller bryr sig inte om.

Dessutom har han och hans kompisar ett annat knep. De har vapengömmor. Behöver de ett vapen ringer de någon unge eller lillebror i området som går och hämtar det vapen de behöver. Eftersom hämtaren inte är straffmyndig, spelar det ingen roll om han åker fast.

Men om han berättar var vapnen är då? frågar jag.

- Det gör han inte. Det är riskfritt, säger killen.

Polisen hävdar att de har ett bra samarbete med tullen när det gäller bekämpningen av illegala vapen.

Tullen har till och med fått i uppdrag av regeringen att satsa mot illegala vapen.

Det går så där kan man säga.

Om jag jobbade på polisen skulle jag verkligen inte förlita mig på samarbetet med tullen.

Första halvåret i år hade tullen beslagtagit 1 (!) skjutvapen i Västra Götaland. I hela riket har de beslagtagit 17 på ett halvt år.

Alla säger att de tar vapensituationen på allvar. Men om inte de kriminella bryr sig? Och om två stora myndigheter med uppdrag att beslagta vapen tar färre och färre för varje år. Trots att alla är överens om att de jobbar stenhårt mot de illegala vapnen.

Om det är sant så borde de visa bättre resultat.

Men kanske krävs det att någon ur allmänheten faktiskt skjuts innan det blir allvar? Till exempel mamman eller hennes son?