Foto: Jan Wiriden
 Foto: Jan Wiriden
Jimmy Fredriksson

Nu måste vi visa att vi inte accepterar våld

Publicerad

I Sverige är vi noga med att reagera känslomässigt korrekt på våldsbrott.

Men det finns faktiskt tillfällen då det är läge att kasta masken och visa att man verkligen är så förbannad som man faktiskt är.

Detta är ett sådant tillfälle.

Den förre Volvojobbaren ligger på Sahlgrenska och kämpar för sitt liv.

Han är så illa misshandlad att till och med läkarna är tagna.

Och de har ändå sett mycket av brutal misshandel i sina operationssalar.

 

När en sådan här illgärning inträffar brukar reaktionerna följa ett bestämt mönster.

Först samlas folk och tänder några ljus där själva illdådet hände.

Sedan anordnar några driftiga själar eller organisationer ett fackeltåg eller manifestation "mot våldet".

Det betyder inte ett piss för ökad trygghet eller minskat våld.

Det betyder bara att ytterligare en besvärjelse är genomförd som när en valborgsbrasa historiskt tändes för att skrämma trolltyg och onda väsen.

 

Nästa steg i denna känslomässigt korrekta svenska reaktion är att försöka hitta samhälleliga brister som förklaring till gärningsmännens brutalitet.

När de skyldiga bakom diskoteksbranden på Hisingen, där 63 dog och över 200 skadades, fick sina domar skrev en känd samhällsdebattör så här i en krönika:

- Vi måste fråga oss vilket samhälle som skapat dessa monster?

Det skulle alltså betyda att det är samhällets fel att 61-åringen blev söndersparkad av ett ungdomsgäng.

Som nyfattigdomen. Som dåliga resurser till skolan. Som brist på arbete.

Helt enkelt att ett ungdomsgängs samfällda attack på en bypassopererad sjukpensionär som avslutades med att de använde hans huvud som fotboll inte beror på dem själva.

Gå inte på det skitsnacket.

 

I Kortedala där 61-åringen mötte det våldsamma tonårsgänget byggdes en gång det nya Sverige.

Dit flyttade arbetarfamiljer med sina barnkullar och de tillhörde samhällets undre del där bil och tv var lyxvaror och pengarna aldrig räckte till.

Då drog det inte omkring ungdomsgäng som sparkade pensionärer medvetslösa.

Den typen av våld fanns inte då.

Men sådan är verkligheten i dag.

Våldet har blivit vanligare i samhället. Vi har fått helt nya typer av våld: Fotbollsvåld, våld i skolorna, våld på sjukhusen och våld på spårvagnarna.

Varför finner vi oss i det? Varför lägger vi ständigt huvudet på sned, tar på oss förståelseglasögonen, och utbrister med darrande stämma:

- Det var värst var du var arg, vad har vi nu gjort för fel?

 

Det här måste ändras.

Samhället, vi medborgare, måste visa att vi inte accepterar våld.

Vi måste bli förbannade och ta i med järnnävarna antingen det gäller överklassyngel i huliganklickar eller invandrargäng från en förort,

Det personliga ansvaret finns och lever fast begreppet är undanstoppat längst in i det sociala redskapsskjulet.

Vår inställning måste förändras i grunden:

Även en tonåring med taskiga framtidsutsikter kan välja mellan att sparka på en liggande pensionär - eller låta bli.

 

Den som väljer att sparka, slå, sticka eller skjuta ska stöta på ett samhälle som inte är förstående utan totalt fördömande.

Ett samhälle som reagerar omedelbart och med en sådan tyngd att brottsoffren och deras anhöriga känner att vi är på deras sida.

Ett samhälle som vågar bli förbannat på riktigt.

Jimmy Fredriksson
Jimmy Fredriksson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst idag