Är det någon som kommer ihåg det gamla dramat "Muthärvan i Göteborg"?

Det gick i SVT och handlade om hur kommunala tjänstemän lät sig köpas.

I uppföljaren spelade Karin Törnqvist huvudrollen.

Egentligen var det GT som avslöjade muthärvan först men det var när "Uppdrag Granskning" gick loss med namn och bilder som det stora genom- slaget kom.

Som en superhjälte stormade statsåklagare Nils-Eric Schultz in i Göteborg.

Tipsen om fiffel och mutor strömmade in.

Muthärvans olika armar växte som på en anaboldopad bläckfisk och det var omöjligt att hålla reda på alla grenar av förundersökningar och misstankar.

Jag träffade Schultz på polishuset vid ett tillfälle för att han skulle uppdatera mig. Och till och med han, spindeln i nätet, fick rådfråga innehållet i sin feta portfölj för att få struktur på alla bollar som var i luften.

Det var då.

Sedan kom skillnaden in i bilden.

Skillnaden mellan mediernas dramaturgiska känslomässiga alarmerande och den knastertorra juridiska verkligheten.

Vi var alla övertygade om att vi upplevt klockrena mutskandaler efter att ha sett darrande myndighetspersoner, stammande tjänstemän och folk som blev skiträdda när Janne Josefsson flög på dem i mörkret utanför deras välinstallerade villor.

Nattliga kamerapanoreringar över Göteborgs hamn till dramatisk musik hade understrukit bilden av Muteborg.

Frågan är om det ens bidde en tumme.

Av totalt fyra åtal som statsåklagare Nils-Eric Schultz tagit till domstol har han vunnit ett.

Fast då fick han ändra rubriceringen grovt mutbrott till mutbrott.

Åtalet mot den mest utpekade superskurken i muthärvan, Stefan Allbäck, har dragit ut på tiden längre än en statlig utredning.

Först i april nästa år, tre år efter avslöjandena, ställs byggmästaren inför rätta misstänkt för att ha mutat en tjänsteman på Idrotts- och föreningsförvaltningen med 30 000 kronor.

Nu snackar vi tumme.

I medierna är vi glada i att döma folk men som tur är i det här landet är det domstolar som dömer ut straff och det ska de göra efter lagens paragrafer.

Går det inte att fälla någon är det vara fel på lagen.

Ibland är det nog det.

Men det är också så att dumhet och korruption går hand i hand - och var korkad och slarvig är inte straffbart.

Återstår då visselblåserskan Karin Törnqvist och Göteborg Energi.

Kanske är det hennes mod och öde som lärt oss mest av mutskandalen.

Jag har pratat med Karin flera gånger och haft kontakt med hennes man som också åkte ut med huvudet före för att han vågade ifrågasätta Göteborg Energis huvudlösa beslut att inte äga sina egna elmätare.

Tänk om Göteborg Energi haft en annan kultur där man uppmuntrat att någon sa emot.

Då hade man fångat in bristen på affärsmässighet och den uppenbara stanken av korruption.

I alla sorters verksamheter måste de som ifrågasätter få en fredad plats.

Det handlar inte om att inte vägra lyda order eller att vara illojal.

Det handlar om modet att säga emot och argumentera för sin syn innan besluten är fattade.

Det måste för övrigt vara en konsults mest självklara uppgift.

Att lyssna på djävulens advokater är så oändligt viktigt för alla organisationer.

En jasägare är värdelös - även för sig själv.