Jimmy Fredriksson

"Kan inte förbjuda utfattighet"

Publicerad

Tiggarna är överallt.

Vart jag än kommer sitter det folk som tittar på mig på mig med bedjande ögon och sträcker fram pappmuggar.

Men jag ger aldrig pengar till tiggare.

I torsdags var jag i Haga för att få en tavla inramad och mittemot, utanför en liten Ica-butik satt en tiggerska och pratade i mobilen.

Hon lät arg, la på och satte sig igen och skramlade med mynten i muggen.

Jag blir beklämd när jag ser sådant.

Inte för att en tiggare har en mobiltelefon utanför att hon tvingas ha tiggeri som yrke.

Jag blir också sorgsen inombords för att människor i Europa har det så eländigt och fattigt att de står ut med att sitta en hel dag utanför en butik i Sverige för att dra in några kronor.

Vad är det för liv?

Jag träffade ett gäng rumänska tiggare i Borås förra vintern. De bodde i ett läger i stadsparken innan kommunen rev det och betalade biljetten hem för dem som ville.

Jag knallade upp till den eländiga campingen som bestod av presenningar och affischer. Golvet bestod av fuktig lera.

Några åt på sådant de hittat i soptunnor utanför gatukök.

De var alla snälla och trevliga och sa att de kom från två olika romska släkter. De berättade att de brukade tigga ihop mellan 25 och 50 kronor per dag.

En morgon när jag varit hos ögonläkaren får jag se "en utsättning". Jag går från Lilla Bommen till Kungstorget och före mig går fyra tiggare anförda av en man i 30-årsåldern iförd en skinnjacka.

Han säger åt dem var de ska sätta sig. De stannar i Brunnsparken, på Fredsgatan, Kungsportsplatsen och utanför Saluhallens huvudentré på Kungstorget.

Jag följer efter på avstånd. Skinnjackan tittar lite misstänksamt på mig.

Det är nog så att en del av tiggeriet organiseras så här. Men det är inga stora pengar i det.

Det är bara små eländiga slantar.

Och politikerna har det inte lätt.

Det socialdemokratiska kommunalrådet Lena Palmén i Borås blev utåt ansvarig för att riva tiggarlägret och bussa hem dem.

Hon fick tokrasisterna i hårbotten under lång tid plus att hon blev utskälld av vänsterfolk som tyckte att det var ett stort övergrepp att riva svartcampingen.

Nu ska Norge införa ett förbud mot att tigga och många ropar på att Sverige ska göra på samma sätt.

Vi har redan för många förbud i det här landet - vi behöver inte ett till.

Och man kan inte förbjuda människor att vara utfattiga.

I så fall tycker jag man också ska förbjuda folk att vara snuskigt rika.

Tiggare ska behandlas med respekt och vänlighet. De är utsatta och utfattiga, men vill egentligen inte sitta där och vifta med en mugg.

Ingen vill det.

Men att ge pengar till tiggare ger bara en tillfällig lindring och är i grunden en uppmuntran till att fortsätta med ett ovärdigt liv ett tag till.

Det är ingen lösning på problemet - snarare tvärtom.

EU:s ledning är den enda som har kraft nog att agera för att hjälpa tiggarna i deras hemländer.

Det har varit mycket snack - nu är det dags för verkstad.

Rumänien och Bulgarien måste tvingas - med sanktioner om så behövs - att ta hand om sina fattiga romer. Det är inget som ska hamna i knät på svenska kommunalråd.

Kanske borde det vara så att även Schengenmedborgare borde kunna visa att de har pengar nog till uppehället i det land de vill besöka.

Jimmy Fredriksson
Jimmy Fredriksson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER