Jag är inte förvånad eftersom det ändå handlar om människor i gränslandet mellan barn och ungdom.

Jag minns till och med att jag i den åldern ljugit, eller i varje fall inte talat sant för att klara mig undan.

Men här handlar det uppenbart om någon form av organiserad aktion.

Att de sju killarna på Kortedala torg snackat ihop sig och fått ­direktiv vad de skall säga i dom­stolen i hopp om att deras åtalade kompisar skall gå fria.

Det är inte lika skrämmande som den brutala misshandel som Carl-Eric Cedvander utsattes för men jag skräms ändå över uppläggets brist på respekt för rättssamhällets spelregler.

Under rättegången har jag hört de två misstänkta och deras fem kompisar vittna om händelsen och i den gruppen finns det enligt min mening en som trots sin ringa ålder är kapabel att manipulera sina kompisar med det här upplägget.

Som fått dem att tro att gruppen gagnas av deras agerande och att det är okej att blåsa domstolen och systemet.

Jag hoppas att samhället ser detsamma och ingriper i tid.

Annars kanske vi träffas nästa gång i en mordrättegång.