Det är mycket nu.

Bokmässan och både natur- och stand up-program i tv för mitt vidkommande i helgen.

Om jag snackar för mycket?

Själv tycker jag att fler borde släppa loss och vara mer uppriktiga.

I grund och botten tror jag att det handlar om att våga bjuda på sig själv.

Som tv-tittare och tidningsläsare blir jag irriterad över den slätstrukenhet som förekommer.

Det finns undantag - men alldeles för många är allt för vattenkammade.

De verkar vara livrädda för att göra bort sig.

Nej, korrekt upp över öronen, ska det vara.

Tänker på fotbollstränare och politiker i första hand.

Hur många vågar skämta, blotta sig, eller ens säga sanningen.

Jag begär inte att varje program ska likna TV4:s "Time out". Däremot efter-lyser jag fler personligheter som sticker ut från en grå massa.

Det verkar vara tabu att säga minsta lilla fel, förmodligen med en rädsla att få skit.

Därför ger jag inte mycket för fotbollstränare och politiker som in i döden försvarar sina lag och partier. Även i motgång inför vad publik och väljare konstaterat annorlunda flera gånger om.

Säg som det är!

Apropå vikten av att framföra det fria ordet i ett demokratiskt land som Sverige måste jag hylla Bokmässan.

Vilken grej, vilket pådrag, det är i Göteborg denna helgen.

Jag ska inte påstå att jag sprungit benen av mig på mässan genom årens lopp.

1992 utkom min första bok "Hyss och allvar" och nu är det dags igen. Dessutom har jag varit på plats och signerat böcker några år när förlag skrivit om mig i olika sammanhang som fotbolls-spelare.

Jag har heller inte varit någon bokmal värd namnet. Absolut inte.

Visst öppnade jag läxböckerna, men inte mer än nödvändigt.

Jag hade det lätt för mig i skolan och oftast räckte det med att hänga med på lektionerna.

På senare år jag har bättrat mig och ändrat inställning något även om tålamodet att sjunka ner med en bok i gungstolen fortfarande är en stor bristvara.

Stieg Larssons tre böcker läste jag ut på kort tid. Reine Carlsson har skrivit en jävligt engagerande och bra bok om bland annat den hemska branden på Backaplan 1998. Den klippte jag på två dagar.

Annars är det mest tv och väldigt många pressmöten för tillfället.

Jag och Anton, grabben, var gäst hos Skavlan för två veckor sedan. Förra fredagen var jag med i Go'kväll från Umeå.

I morgon medverkar Annie, dottern, och jag i programmet "Fridlyst" där vi följer utrotningshotade elefanter i Tanzania tillsammans med programledaren Mattias Klum.

På måndag startar en ny serie i femman med rubriken "Mitt liv är ett skämt" där Hannah Graaf och jag är första paret ut i en tävling.

Många tycker nog att jag är ett stort skämt. Inte på så sätt att jag är värdelös, men att jag fått vara med om och fortfarande upplever väldigt mycket roligt.

Detta tolkar jag som enbart positivt. Andra får tycka vad de vill om den saken utan att jag bryr mig nämnvärt.

Fick förresten ett mejl från en kvinna härom veckan. Hon skrev att hon tidigare uppfattat mig som en arrogant och egoistisk människa, men nu ändrat åsikt och ser mig som en go gubbe.

I bland är det bra att förekomma i tv och tidningar och uttrycka vad man står för även om det blir en och annan svordom och några felsägningar.

Det är helt klart viktigt att framföra sitt budskap.

Både i bok- och talform.

Herregud, släpp loss nu gummor och gubbar, och våga vara er själva i större utsträckning.

Man kan, ska och behöver inte ha åsikt om allt och alla. Men värna ärligare det fria ordet som finns bakom i stort sett varje fasad.

Ha d gott.