Glenn Hysén

Sluta fjanta om pepparkakor - det finns viktigare problem

Publicerad

GÖTEBORG. Två saker har dominerat veckan - pepparkaksgubben och Nobelfirandet.

Pepparkaksdebatten tycker jag bara är fjantig.

Och kungen har jag varit på middag hos förr.

När det på fullt allvar snackas om att förbjuda pepparkaksgubbar och pepparkakssånger i luciatågen har det gått för långt!

Pepparkakor är bruna. Vem kan bli stött av det? Helt ärligt tror jag inte någon kan bli det.

Gemene man och kvinna tror jag inte bryr sig och de som väcker sådana här frågor är bara löjliga, självutnämnda förstå-sig-påare.

Varför skapar vi problem där de inte finns, har vi inte nog med bekymmer ändå att ägna oss åt?

Jag vet att skolan i Laxå som först förbjöd en 10-åring att klä ut sig till pepparkaksgubbe ändrade sig när kritiken blev för häftig. Men då var skadan redan skedd och debatten i full gång.

Jag tycker bara det är jävligt fjantigt. Är det verkligen rimligt att koppla ihop pepparkakor med rasism?

Att överhuvud­taget komma på en sådan tanke är ju helt befängt och fan inte klokt!

 

Om en liten kille vill klä sig som en pepparkaksgubbe betyder väl inte det att vare sig han eller hans ­föräldrar är rasister.

Snart måste man väl dessutom ha ett lexikon med sig på stan så att man inte säger fel saker när man öppnar käften, så man inte trampar dem som alltid ska vara så förbannat politiskt korrekta på tårna.

Om de fick bestämma får vi ju inte ens lov att säga hon och han längre. Hen ska det tydligen vara.

Hur kommer det sig förresten att inte alla de här politiskt korrekta människorna ifrågasätter hela luciafirandet? De där vitklädda gängen med strutar på hövvet och lucian i spetsen ser ju ut som ku klux klan på marsch.

Jag säger bara en sak, lägg ner!

Den här debatten liknar mest lucia och stolledrängarna...

Låt lucian vara lucia, tomten vara tomte, Staffan vara Staffan och låt ­pepparkaksgubben vara pepparkaks­­­­gubbe. Så kan vi ta tag i de verkliga problemen sedan.

 

Jag zappade förbi Nobelfesten i tv häromdagen. Men det där är inget för mig. Jag vet att en kines fick litteraturpriset. Men jag är helt hundra på att jag inte läst någon av hans böcker och inte ens under pistolhot kan jag säga vad han heter.

Vilka som fick priserna i kemi och fysik och ekonomi och alla andra grejer har jag inte heller den blekaste aning om, men det är säkert vettiga saker de kommit på.

Och de hade säkert en trevlig Nobelfest ihop med kunga­familjen och allt annat fint folk.

Men alla tillställningar av det där slaget blir ju så förbannat stiffa och stela. Jag vet, jag har faktiskt varit på kungamiddag en gång, det måste ha varit 1987 när vi i Blåvitt vunnit Uefa-cupen för andra gången - för mig är det lika stort som att få ett Nobelpris.

Jag minns att jag var säker på att det var Torbjörn Nilsson som drev med mig när jag fick en inbjudan med sigill och allt.

 

Jag var tvungen att ringa till Slottet för att kolla om det stämde...

I alla fall, det var Helena och jag och där var Greve von Höjdarstolpe och grisen i kurvan och en massa andra människor med konstiga namn.

Jag minns hur det kom in en snubbe och slog en käpp i golvet och hojtade att kungaparet var på väg, vi fick ställa oss upp och det var knappt att man vågade andas.

Sen slog snubben käppen i golvet en gång till efter middagen och ­berättade att groggbordet var upp­dukat.

Och efter ett par järn blev de här höjdarstolparna som folk är mest och de flesta var inte så märk­värdiga, faktiskt helt okej att tjôta med.

Efter en stund kom det fram en kvinna till mig, det kan ha varit hon Elisabeth Tarras-Wahlberg, och frågade om jag "önskade samtala med konungen."

 

Jag blev alldeles paff och fick först inte fram ett ord.

Sedan undrade jag vad kungen ville mig. Då vände hon som kan ha varit ­Tarras-Wahlberg på klacken och gick. Men allvarligt, vad skulle jag och kungen ha snackat om? Han håller väl dessutom på Djurgården.

Sedan den dagen har jag inte blivit bjuden på någon sådan tillställning igen. Men mig gör det inget, jag sitter hellre på Paddington med en bira och snackar fotboll med gubbarna där...

Ha d' gott!

Glenn Hysén
Glenn Hysén

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida