Glenn Hysén

Pubbesöken - en väg in i Liverpool

Publicerad

Man behöver inte kröka för att ha roligt.

Men jag är inte heller den som hycklar och hymlar.

Många gånger när jag har för- bannat roligt är det i samband med alkohol.

Jag är inte den som pimplar vin eller dricker groggar på löpande band.

Nä, det är bira som är min grej. Jag tycker öl är gott och kulturen från England med puben som mötesplats efter jobbet tycker jag är jäkligt trevlig. När jag var i Liverpool var det träningen som var jobbet. Vi i laget syntes ofta på puben när vi var färdiga för dagen med träningar och genomgångar. För mig blev det ett sätt att komma in både i laget och i den brittiska kulturen.

Som socialt fenomen är puben riktigt bra - en samlingsplats, men också ett ställe där man ser och har koll på varandra. Och det måste vara bättre att ta en bira eller två ihop med andra än att sitta ensam och dricka. Det är när du börjar göra det som problemen uppstår och varningsklockorna måste börja ringa.

Men jag tror inte man blir alkis av ta en bira på puben då och då.

När jag ser tillbaka på min tid som fotbollsspelare är det ändå väldigt få av mina gamla lagkamrater som ramlat dit och fått alkoholproblem. Men visst finns de, en kille i Liverpool kommer jag att tänka på direkt. Han sitter på parkbänkarna i dag. Och här i Sverige har det väl också varit någon som halkat runt på tunn is.

Men fler är det inte.

Jag kommer ihåg hur chockad Anders Limpar var när han kom till Arsenal. "Limpan" är ju en renlevnadsman och när han fick se Tony Adams, som ju kom ut om sitt missbruk sedan, och de andra i laget kröka trodde han inte sina ögon.

"Dom super ju", sa Limpar och alla i hans omgivning flinade och sa; "välkommen till England". Det var så då. England i dag är något helt annat. Nu är allt mycket proffsigare och mer uppstyrt och det som funkade för 20 år sedan skulle aldrig gå i dag.

Och när jag var i Italien var klimatet också helt annorlunda. Spelarna där tog på sin höjd ett glas vin till maten. För egen del var det stor skillnad jämfört med England, vi umgicks mycket med Kurre Hamrin och hans familj och när de sippade på ett glas rött tog jag en bira. Mer än så var det sällan.

Själv hade jag ändå problem med alkoholen för något år sedan. Jag hade fått kicken som kommentator på TV3 efter 20 år och efter ytterligare något år kom skilsmässan. Där var jag feg, vågade inte prata om det, vågade inte säga att jag ville skiljas.

Då satt jag hemma mycket, var väl lite ensam. Under ett par månader var det alkisnivå på supandet.

Jag drack whisky, gömde flaskor i garderoben, bakom hyllan och under bordet. Jag mådde ju inte bra, det var någon ångest där jag försökte råda bot på. Men det funkade ju inte.

Men det var aldrig någon som sa något, jag vet inte om min omgivning inget märkte eller om de inte vågade säga till. Men sedan flyttade jag och fick lite bättre ordning på livet - och jag har aldrig känt något sug efter att dricka på det sättet igen sedan dess.

Men jag är ju inte dummare än att jag fattar att alkohol egentligen inte är bra, jag inser ju att det ställer till med en massa elände, det är inte alla som klarar av att hantera drickandet.

Jag har själv sett killar som kan vara världen goaste när de är nyktra, men så blir de som förbytta när de får ett järn i sig - fan flyger i dem och de blir helt dumma i huvudet. Där borde man ju gå in och säga till. Sådana människor borde inte dricka överhuvudtaget. Sedan finns det ett personligt ansvar i det här också så klart.

De som inte kan hantera alkoholen borde inte gå nära den.

Och fattar de inte det själva, måste vi i deras omgivning hjälpa till eller säga till på skarpen.

Ha d' gott!

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag