GÖTEBORG. Jag kallar dom för fega jävlar.
Under luvor och i skydd av andra.
Samtidigt vill jag inte bunta ihop folk i ett och samma fack.
Men det som inträffade i samband med Blåvitts träning i lördags är oacceptabelt.
Vi pratar om supporterkultur.
En supporter är för mig någon som stöttar och gillar sitt lag i vått och torrt.
Det gäng som kom upp till Skatås och klev in på planen mitt under träningspasset är inga fans.
Utan huliganer.
Bort med packet, helst så fort som möjligt.
Man blir bara så trött när man läser och hör om sånt här.
Okej.
IFK Göteborg har gjort bättre säsonger än denna.
Men det är i motgång en klubb, spelare och ledare, prövas som mest.
Och framförallt supporters.
Där till att ta sig friheten att stoppa sista träningen inför en viktig match och spy galla över allt och alla - då är gränsen passerad.
Jag har aldrig upplevt något liknande. Då har jag ändå spelat i fotbollstokiga länder som Holland, Italien och England.
Hos PSV Eindhoven hade vi aldrig några problem.
I Fiorentina kunde det svänga mellan svart och vitt.
När vi vann borta mot Milan stod 5 000 fans utanför stadion och sjöng för oss när vi kom hem till Florens mitt i natten.
Gick man ut på stan och shoppade veckan efter en sådan seger fick man allting gratis.
Kanske inte allt. En ny bil kostade nog halva priset.
Förlorade vi därefter veckan därpå mot ett lag på undre halvan fick vi höra och veta.
De mest inbitna supportrarna ställde sig med ryggen mot planen och markerade sitt missnöje genom tystnad.
Men att avbryta en träning - glöm det!
Under åren i Liverpool fick jag förmånen att vara med om att vinna det mesta.
Det var frid och fröjd och oftast glada tillrop både under träningar och matcher.
---
Jag var på en Blåvitt-träning förra året när ett gäng supportrar...förlåt, huliganer, ställde sig vid sidan av Kamratgården.
Organiserat, utstuderat, så jäkla äckligt.
De hade bestämt sig för att bua åt varje långboll som slogs. På en träning. Jag vill kalla det för ett sjukt beteende. Ja, om man verkligen vill stötta sitt lag.
Jag är en snäll människa som tror gott om folk. Fast i grupp blir en till synes vänlig person plötsligt helt förändrad.
Det har vuxit fram en bild i Sverige att gruppbildningar är livsfarliga och jag är beredd att hålla med.
På väg till guldfinalen mellan Blåvitt och AIK 2009 kom en flaska farande genom luften en halvmeter från min dotter Annie.
För att hon var Glenn Hyséns dotter.
Synd att idrotten och främst fotbollen drabbas.
Varför så mycket hata och så lite älska, kan man fundera över.
Gick på en gata i Kiev i början av sommaren när Sverige besegrat Frankrike i sista gruppspelsmatchen i EM.
Nog fan kom det fram en tokstolle, en svensk supporter, till vårt sällskap och skrek "Hata Göteborg".
Vad säger man!?
---
Storbritannien var tidigare drabbat, men tycks ha kommit över problemet genom tuffare lagar.
Vad jag förstår straffas i dag en åskådare som tar sig in på fotbollsplanen med fängelse.
Samma straff i Sverige, tack.
Vi måste sträva efter nolltolerans och för mig är det obegripligt att publik tar med sig bengaler och knallskott in på en arena när det är förbjudet.
Och dessutom totalt livsfarligt.
Sätt hårt mot hårt.
Visitera alla inpå bara kroppen och låt det i så fall ta två timmar för folket att komma in.
Jag tror att många skulle tröttna och klubbarna skulle få lite andrum även om publiksiffran sjunker tillfället.
Under min tid som aktiv träffades spelare och supporters minst två gånger varje år. Bytte erfarenheter på ett sätt som gjorde att man respekterade varandra.
I dag slåss anhängare från olika klubbar på parkeringsplatser långt från arenorna där matcherna spelas.
Grupp mot grupp bakom luvor.
Helsjukt.
Ge oss en värdig supporterkultur tillbaka.
Ha d gott!
-
"Så jäkla äckligt.
"Ge oss en värdig supporterkultur tillbaka.
