Frida Boisen

Lär av din egen historia innan du fnyser åt kvinnan på gatan

Publicerad

Nyårsafton och kvinnan skramlar med sin pappmugg utanför mataffären. Hon ler, och ser upp mot de två pensionärsparen. En av de gråhåriga männen läser meddelandet på kartongbiten bredvid henne.

– Sex barn! Det tror jag inte på! Och man ska inte sätta barn till världen man inte kan ta hand om.

Hans röst skär i den kalla nyårsluften. Den andra mannen i sällskapet ögnar kartongens budskap och ekar till svar:

– Nä, det tror jag inte ett ögonblick på. Och självfallet ska man inte sätta barn till världen man inte kan ta hand om.

Fruarna säger ingenting medan männen skrockar åt sina träffsäkra kommentarer, sin briljans över att de genomskådat lögnen: Sex barn. Så befängt. Och som sagt, oavsett, om det nu skulle finnas några barn, vem fan är så dum att man sätter barn till världen om man inte kan ta hand om dem?

Vart går gränsen enligt dessa män? När får man egentligen skaffa barn? Menar de att man ska ha ett visst saldo på banken innan man har rätt att älska?

Vad är det egentligen de här männen slår fast? De här männen som levt mycket längre än mig och rent teoretiskt borde vara mycket klokare. De som haft så mycket mer tid att tänka igenom vad som är viktigt i livet. Är det detta de vill proklamera en nyårskväll?

Att kvinnan vid deras fötter ljuger. Att kvinnan vid deras fötter har fattat fel val i livet. Att kvinnan vid deras fötter inte hade någon rätt att bli förälder. Att det är ett privilegium reserverat för dem, för oss. Vi som har. Vi som fötts i ett land och i en tid, av överflöd. Jag undrar hur väl de här herrarna kan sin egen historia. De här männen som vet allt och kan allt.

 

Jag känner inte de här personernas historia. Men jag vet en del om min egen släkt. När min mormor Nanny föddes 1908 utanför Husum, var mamma Lovisa och pappa Jakob inte rika. Tvärtom. Förvisso hade de mat på bordet, vad mormor berättade för mig. Gröt kunde man alltid koka ihop på något och saltströmming fanns i källaren.

Men mormor Nanny var barn nummer 15 i en syskonskara av 18 barn som min mormors mor Lovisa födde.

Jag undrar om herrarna utanför min mataffär tycker att Lovisa och Jakob skulle ha fött Nanny egentligen. De var en fattig familj och hade redan mängder av barn. Fyra av barnen dog innan de hann bli vuxna. Två i engelska sjukan och två drunknade när de hoppade på isflak på den farofyllda vägen till skolan. Och min mormor tvingades att ta anställning som piga vid tolv års ålder, för att hjälpa till att försörja familjen.

Jag undrar om herrarna utanför affären gett sitt godkännande i lämpligheten i Lovisas och Jakobs val att bli föräldrar till Nanny. Förmodligen inte. Hade herrarna utanför mataffären fått bestämma hade lilla Nanny aldrig fötts. Således aldrig jag heller.

Malena Ernman läser timmar senare orden ur Nyårsklockorna för hela svenska folket, från lord Alfred Tennysons dikt skriven 1850:

"Ring hatet ut mellan rik och arm

Och ring försoning in till jordens släkten"

Jag hoppas herrarna utanför affären lyssnade.

Lär av din egen historia innan du fnyser åt kvinnan som tigger på gatan. Du vet ingenting om de val hon gjort och vilken verklighet hon kommer ifrån. Men du kan välja kärlek och medmänsklighet. I stället för hat och förakt.

Frida Boisen
Frida Boisen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst idag