Jag läste att Mick Jagger och Peter Siepen en gång träffats på Spy Bar i Stockholm. Stones-stjärnan frågade då varför Siepen bar hjälm på huvudet, och fick till svar ”I heard you’re a very wild one”.
Första gången jag såg Peter Siepen hade han också hjälm, bar mycket spektakulära kläder och hälsade trevligt på alla han mötte i den lilla skivbutiken. Jag skrattade. Eller snarare fnissade på ett sånt där sätt som folk på stan gör när de ser färgstarka personer som de inte riktigt vet om de ska kategorisera in som coola eller idioter.

Förra året träffade jag Peter Siepen för att göra ett jobb om att han skulle dj:a under EM-festen på Kajskjul 8 inför tusentals människor. Med trevlig ton förklarade han i mikrofonen för folket att han förstod att de tyckte att han var snygg, och att han skulle underhålla hela natten. Det fnissades.
Poängen är att väldigt många i Sverige nog ser Peter Siepen som en pajas, en tok med konstiga kläder och udda attityd.

Är inte det komiskt? Peter Siepen sätter hälsan i främsta rummet, han tränar, äter ordentligt, röker inte, super inte och verkar alltid ha en positiv självdistanserad attityd. Ändå uppfattas han som pajasen i dj-båset.
Tänk på det när du klockan två i natt vinglar fram och lite sluddrigt önskar skivor av honom på Kajskjul 8.