Betlehem Isaak

2016 ska bli året då jag tar tag i problemet

Publicerad

Jag har bestämt att 2016 ska bli året då jag tar tag i problemet som drabbat mig alltför många gånger.

2015. Vilket år, det var så mycket som hände på så väldigt kort tid. Det har varit ett omvälvande, otrevligt, dumt, psykotiskt och idiotiskt år. Men det har också varit givande och lärorikt. Jag personligen har kommit till så många nya insikter och det i sig känns fantastiskt. Nu när jag tittar tillbaka på året som gått.

Jag har lärt känna sidor av Betlehem på ett nytt sätt. Jag har lärt mig att jag måste ta det lugnare. Jag har lärt mig att jag måste ta hand om mig själv. Jag har aldrig känt mig så fri samtidigt som hatmejlen, sms:en och samtalen vällde in under året. Trots det har jag aldrig känt mig så fri från rädsla och hat.

Jag blev uthängd som en del av identitetsvänstern på en rasistisk hemsida. Det enda roliga i den uthängningen var att han som just hade gett mig denna intressanta etikett delvis hade rätt. Jag är rätt vänster och det står jag för. Håller jag inte med om något står jag upp även för det. Diskussionerna har varit kul.

Men 2015 var också året då jag förlorade väldigt mycket och många på olika sätt. Jag förlorade det fjortonde året i rad med min pappa, Dawit Isaak, som fortfarande sitter fängslad någonstans i Eritrea utan rättegång. Jag förlorade vänner. Jag förlorade under en period helt hoppet om mänskligheten, ifrågasatte mina egna värderingar, min egen identitet och allt däremellan. Det var tufft. Jag gick upp och ner i vikt för att sen gå upp dubbelt så mycket igen. Jag var deprimerad, glad och under sommaren hade jag något slags eufori av lycka. Sen vände det igen.

September kom som en smäll. Jag började på ett nytt jobb. Jag var glad. Träffade fantastiska människor. Jag grät av lycka och av sorg. Jag debatterade med olika människor om hur vi kan skapa en bättre värld för oss alla. Men någon gång i oktober fick jag nya insikter om både mig själv och min omgivning. Jag började ifrågasätta mitt eget tänkande, och hur såg jag på mig själv egentligen? Och hur ser jag egentligen på andra? Dömer jag andra för snabbt? Eller är jag för snäll? För optimistisk?

Tankarna gick upp och ner och mitt psykiska mående var allt annat än stabilt under hösten. Kanske var det nu jag insåg att jag måste rädda Betlehem innan Betlehem ska försöka rädda andra människor.

Så jag började på en helt ny resa. Så här i början av nya året vet jag fortfarande inte vilken typ av resa jag är inne på och jag vet inte åt vilket håll jag ska gå. Men jag vet att jag är på resan och den känns riktigt bra inombords.

2015 var också året då samhällets ständiga och strukturella förtryck mot mig och mina medmänniskor fick fortsätta. Ett förtryck jag både ser runt omkring mig och själv får uppleva i min vardag hela tiden.

Jag har bestämt att 2016 ska bli året då jag tar tag i problemet som har drabbat mig personligen alltför många gånger. Jag har blivit påhoppad och attackerad både verbalt och fysiskt. Vi måste se att det handlar om en struktur, ett rasistiskt samhälle som dömer människor baserat på hudfärg.

2016 ska bli året då jag gör något åt sakernas tillstånd. Det här ska bli året då det vänder. Men jag tror faktiskt att något redan är på gång. Det är positivt. För vi ska inte ge upp nu.

Håll utkik efter positiva tecken och om ni har egna idéer, snälla skriv till mig. Om ni vill samarbeta skriv till mig då också. Fundera och skriv.

Tillsammans kan vi se till att det nya året blir det år då vi tog saken i egna händer för att skapa ett bättre samhälle. Tillsammans.

Betlehem Isaak
Betlehem Isaak

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst idag