Foto: ROBIN ARON
 Foto: ROBIN ARON
Anna-Lena Mann

"Det enda jag kan ge henne är min tid – och en liten nalle"

Publicerad

Den lilla mjuka björnen är egentligen inte mycket för världen. Liten, lite tunn, i randiga kläder och med ett rött litet broderat hjärta på magen. Flickan som håller i den viskade lite blygt för en liten stund sedan att hon egentligen var lite för stor för nallar. Men hon tog tacksamt emot och kramar den nu hårt och trycker den lilla mjuka nosen mot sin kind.

Hon har varit med om en upplevelse inget barn ska behöva vara. Hon är rädd och hennes trygghet har just ryckts ifrån henne genom ett ögonblicks verk. Trots det har hon varit så modig och redogjort i detalj vad som hänt. Hon berättar vad hon gjorde, vad hon såg och hur hon lärt sig telefonnumret till polisen. Hennes mamma som även hon blivit hastigt och skrämmande påmind om att man ibland som förälder inte alltid kan skydda sina barn, kramar henne om de små axlarna. Man kan se smärtan i hennes ögon. Den smärta som endast en hjälplös förälder kan känna och där otillräckligheten blir nästintill förlamande.

Att möta ett barn som utsatts för ett brott eller varit med om en olycka gör alltid lite extra ont De personer som dagligen arbetar med att utreda olika typer av övergrepp mot barn har min stora beundran. Det behövs speciell kompetens och mental styrka hos de som arbetar med brott mot barn. Att kunna skapa förtroende, ha tålamod, kunna nå fram, och förstå vad som hänt. Utsatta barn är inte de som skriker högst, och när det gäller övergrepp av olika slag är barn oerhört lojala mot sina närmaste som i många fall är de som begår brotten mot barnet. Skadan blir dessutom än värre om hotet eller faran kommer från en person som barnet söker kärlek och trygghet hos, då de psykiska effekterna blir mer omfattande än om hotet kommer från främlingar. Enligt Barnombudsmannen upplever vart tionde barn i Sverige våld inom familjen. Vart tjugonde barn upplever det ofta. Även barn som bevittnat misshandel inom familjen, men inte själva utsatts för våld, är brottsoffer och kan ha samma känslor.

En ”vanlig” polis har vanligtvis ingen psykologiutbildning eller annan specialistkunskap inom beteende. Det finns ingen mall över att möta olika typer av människor i olika komplexa situationer. Barn likväl som vuxna. Sjuka som friska. Påverkade, arga, glada, skadade, sårade eller kränkta. Det går inte att läsa sig till ett bra bemötande eller personkännedom, det måste finnas från början även om en viss del kommer med tiden och erfarenheten. Det krävs medmänsklighet, hjärta och en gnutta list. Hur får man in det på antagningskraven till polishögskolan?

En person med hjärta är en av mina chefer som på privat initiativ några veckor innan jul startade en insamling av pengar som oavkortat gick till att köpa in nallar som sedan lades i varenda polisbil i området inför stundande jul- och nyårshelger. Ett mjukisdjur kan vara något konkret fast att hålla i när världen gungar till för ett barn. Någon att berätta sina tankar och känslor för när det är svårt att somna på kvällen.

Nu står jag här framför den lilla flickan. Den här gången var det en främling som oinbjuden klampat in i hennes liv och skapat kaos. Jag önskar att jag kunde ge henne tryggheten tillbaka. Det enda jag kan ge henne är min tid, mitt stöd och en liten nalle med ett hjärta på magen.

Anna-Lena Mann
Anna-Lena Mann

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER