Jag hade tänkt skriva en lättsam krönika om att vintern äntligen är här. Men, alla skämt om hur det är att leva i "Kanans land" eller att "det är bättre att vara på hal is och ha det glatt, än att gå i leran och sörja" satte sig förstås i halsen. Det är så väldigt lätt att identifiera sig med dem som drabbats. Det kunde lika gärna ha varit du eller jag. Eller någon som står oss nära.

Västsverige har länge krävt bättre vägar. 1960-talet var framgångsrikt. Göteborg-Kungälv, Göteborg-Floda, Tingstadstunneln och Älvsborgsbron är alla projekt från detta decennium. Sedan kom vi efter i utvecklingen. Under 70-, 80- och 90-talen prioriterades allt för ofta något annat. Relativt Västsveriges befolkningsmässiga storlek fick vi en alldeles för liten del av statens knappa kaka.

Men, från millennieskiftet och framåt har det hänt desto mer. E6 (Göteborg-Oslo), E45 (Göteborg-Trollhättan) och Rv40 (Göteborg-Ulricehamn) liksom Marieholmsbron är alla exempel på projekt som är eller snart kommer att vara färdiga. Järnvägen i Göta Älvdalen byggs för fullt. Andra projekt planeras.
Fast, vad hjälper det en familj, i en bil på E20, söder om Vara, som får en sladd och krockar med en lastbil på en gammal kurvig tvåfilsväg, när vädret är precis så eländigt som det ofta är en mulen januaridag i vår del av landet? Inte det minsta!

Det enda som hjälper är färdigbyggda bra vägar. Det som är bra kompenserar, när det gäller vägar, inte för det som är undermåligt. VI har rätt att kräva att alla trafikfarliga, hårt trafikerade vägar skall vara både säkra och framkomliga. Det är ju 2012!
Nuvarande politiker satsar förvisso! Och, de kan förstås inte trolla. Det tar tid att bygga motorvägar.
Felet är i stället att Västsverige under lång tid hamnade på efter­kälken. Vi lyckades inte hävda oss i den kungliga huvudstadens många korridorer under det förra århundradets sista decennier.

Västsveriges olika delar höll inte ihop. Och det politiska samarbetet mellan näringsliv och offentlig sektor var inte tillräckligt effektivt. Olika delar av regionen ställde olika krav som i Stockholm gång på gång kunde avfärdas med orden; ena er och kom tillbaka.
Denna vår oskicklighet har kostat många liv, utöver de fem som dog i veckan som gick. Och den har orsakat åtskilliga skador med livslånga konsekvenser.
Så småningom lärde vi oss. Västra Götalands­regionen bildades. Den samlade Göteborg, Fyr­bodal, Sjuhärad och Skaraborg till en gemensam politik. Näringslivets krav beaktades. Och, allt detta gav, så småningom, mycket riktigt, resultat.

Därför gör vi nu vad vår generation skall göra och vad föregående generation borde ha gjort, men inte gjorde; Bygger motorvägar och vägar!
Förlorade liv kan inte tas tillbaka. Men, varje ny, bra, vägsträcka skyddar oss från framtida förluster.
Priset för att lära oss att hålla ihop har varit högt. Låt oss se till att denna dyra läxa inte glöms bort!