Socialdemokraterna har fått en ny partiordförande! Nu vet vi vem det blev!
Pressen var otåligt intresserad av om det skulle bli en man eller kvinna. Ung eller gammal. Arbetare eller akademiker. Någon med eller utan facklig bakgrund. Vänster- eller högersosse. Stad eller land. Liksom om den nya partiordföranden skulle tillhöra någon av Sahlin-, Juholt- eller Persson-falangerna. Allt sådant är givetvis viktigt!
Själv funderade jag en hel del på om det äntligen kunde bli någon från Göteborg. Leif Pagrotsky och Jan Eliasson nämndes, för all del, men kändes inte som särskilt vare sig angelägna eller heta.
Därmed fortsätter mönstret med ett Göteborg som aldrig tycks bli riktigt tungt i den svenska rikspolitiken. Detta trots att Storgöteborg
• Utgör drygt 10 procent av landets befolkning.
• Genererar drygt 10 procent av landets BNP.
• Är landets näst största stad.
• Utgör navet i Västsverige, som i sin tur utgör 20 procent av Sverige befolkningsmässigt och ekonomiskt.
• Är Nordens främsta industri- och logistikregion.
• Har landets största företag (tror jag).
• Har Nordens största universitet.
Och, en massa annat.
Ungefär var tionde gång borde partiledare komma från Göteborg. Det vill säga, om vi göteborgare skötte oss.
Hände det ännu oftare, vilket det gärna fick, skulle vi till och med kunna betrakta oss som riktigt duktiga på rikspolitik.
Men så är det inte! Jag har tillåtit mig att undersöka saken med hjälp av Wikipedia. Håll till godo:

Av Moderaternas Fredrik Reinfeldt (född i Stockholm), Bo Lundgren (Kristianstad), Carl Bildt (Halmstad), Ulf Adehlson (Stockholm) och Gösta Bohman (Stockholm) så kommer stockholmaren Bildt närmast, men inte nära, Göteborg.
Folkpartiets Björklund kommer från Skene (okej då!). Lars Leijonborg (Stockholm), Bengt Westerberg (Stockholm), Ola Ullsten (Umeå) och Per Ahlmark (Stockholm) har vad jag vet svaga kopplingar till vår del av landet. Maria Leissner, däremot, är göteborgare (!) men dessvärre också en politisk parentes.
Centerpartiet valde nyligen Annie Lööf (Värnamo). Maud Olofsson (Arnäsvall i Ångermanland), Olof Johansson (Ljungby), Karin Söder (Kil), Lennart Dahléus (Stockholm) och Torbjörn Fälldin (Högsjö i Ångermanland) kommer någon annan stans ifrån, än här.
Man skulle kunna tro att man måste vara född i Jönköping för att bli partiledare i Kristdemokraterna. Men, Alf Svensson föddes faktiskt i Skövde (okej då) och Göran Hägglund i Degerfors.

Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt föddes i Göteborg (!) men räknas som bördig från Norrland (Umeå). Lars Ohly (Spånga), Gudrun Schyman (Täby), Lars Werner (Stockholm) och C H Hermansson (Bollnäs) är knappast göteborgare.
Miljöpartiet har haft många språkrör. Jag nöjer mig med de fyra senaste. Maria Wetterstrand (Eskilstuna) har en svag Göteborgsanknytning efter ett tillfälligt nerslag i stadens fullmäktige. Peter Eriksson är född i Tranås. Gustav Fridolin är skåning och Åsa Romson från Salem.
Tillbaka till Socialdemokraterna; Stefan Löfven (Stockholm), Håkan Juholt (Oskarshamn), Mona Sahlin (Sollefteå), Göran Persson (Vingåker), Olof Palme (Stockholm) och Tage Erlander (Ransäter) är alla en del av samma mönster. Närmast Göteborg kommer Ingvar Karlsson (Borås).
Att någon är född på en viss ort, bevisar förvisso inte var de levt resten av sina liv. Vart tog de vägen sedan? Jo, de hamnade förstås i Stockholm. Få tog omvägen via Göteborg - det kan jag försäkra.
Vi hade kanske kunnat bortse från den låga andelen göteborgska partiordförande om det varit annorlunda när man studerar andra nationella befattningar. Men, så är det inte. Det ser i stort sett lika illa ut vad man än undersöker.
Är nu detta ännu ett fall av rå göteborgschauvinism? Nej, det är ett erkännande av att politik, politiker och därmed deras referensram är viktig.
Göteborgs svaga ställning är därför oacceptabel! Vi måste synas i rikspolitiken både för vår egen och för landets del. Göteborg betyder så mycket för landet och landet för oss att kopplingen alltid måste vara stark.
Text och siffror om Göteborg i en nationell utredning kan inte mäta sig mot politiker av kött och blod som bor i Göteborg men som finns på plats i Stockholm för att vittna innan besluten tas!

Gillar inte svenskar göteborgare? Eller struntar göteborgare i resten av landet?
Som alltid skall problemlösning börja med en spegel. Det sägs, för att frossa i så kallad anekdotisk evidens, att en av Göteborgs fullmäktigepolitiker för ett antal år sedan lät meddela att han tänkte kandidera för Göteborg till Riksdagen. Han möttes av kompakt tystnad. När den första förvåningen lagt sig kom kommentaren:
– Har hela proppskåpet gått, eller…
Låt oss hoppas att nästa generation göteborgska politiker breddar sina ambitioner och blir rikspolitiker. Och, låt oss backa upp dem som försöker.
Till dess får vi glädja oss att Sveriges kommissionär i Bryssel Cecilia Malmström (född i Stockholm), enligt Wikipedia, åtminstone växte upp i Göteborg.