"Kevin lämnades inte vind för våg", säger hans mormor i hemmet i Dottevik. Foto: Niclas Hammarström"Kevin lämnades inte vind för våg", säger hans mormor i hemmet i Dottevik. Foto: Niclas Hammarström
"Kevin lämnades inte vind för våg", säger hans mormor i hemmet i Dottevik. Foto: Niclas Hammarström
Under promenaderna går mormodern och Caesar förbi den björk där Kevins namn och ett hjärta har ristats in. Foto: Niclas HammarströmUnder promenaderna går mormodern och Caesar förbi den björk där Kevins namn och ett hjärta har ristats in. Foto: Niclas Hammarström
Under promenaderna går mormodern och Caesar förbi den björk där Kevins namn och ett hjärta har ristats in. Foto: Niclas Hammarström

Kevins mormor: "Så får det inte gå till"

Publicerad

ARVIKA.

Nitton års sorg har rivits upp efter den uppmärksammade granskningen av Kevinfallet.

Nu berättar fyraåringens morföräldrar om chocken och tvivlet kring vad som egentligen har hänt.

– Jag har trott på Sandberg hela tiden. Nu är jag helt kluven, säger Kevins mormor.

Efter att hon sett sista delen av SVT:s "Dokument inifrån" säger hon att hon känner sig "grundlurad" av polisen.

– Katastrof. Jag har aldrig varit med om förhörsledare som har betett sig på detta viset. Med så långa förhör. Och denna docka som de hade med sig ner på bryggan. Så får det inte gå till.

Femton år. Så lång tid tog det för Kevins mormor innan hon orkade gå ner till stranden i Dottevik. För tre år sedan skaffade hon valpen Caesar, en Shih tzu. Han behövde rastas.

– Så jag gick närmare och närmare för varje dag. Det är tack vare Caesar jag kunde klara av att gå ner dit igen, säger Kevins mormor under en promenad mot Kyrkvikens strand där fyraårige barnbarnet Kevin hittades mördad för nitton år sedan.

Under promenaderna går mormodern och Caesar förbi den björk där Kevins namn och ett hjärta har ristats in.

– Vi är nere och hälsar på trädet. Caesar har också varit med på kyrkogården och jag har visat honom gravstenen där.

Under promenaderna går mormodern och Caesar förbi den björk där Kevins namn och ett hjärta har ristats in.Foto: Niclas Hammarström

Precis när hon slutat sörja, rivs allt upp igen. Vad ska hon tro nu? Hon har grubblat varje natt sedan SVT:s ”Dokument inifrån” informerade henne och maken för en månad sedan att programmet skulle berätta detaljer som visar att allt i utredningen ”inte står rätt till”.

Caesar går lydigt framför oss mot fotbollsplanen där Kevin lekte samma dag. Mormodern, som inte vill framträda med sitt namn, pekar upp mot tegelfastigheten ett femtiotal meter från oss bort mot Ingesundsvägen. Där bodde hon och maken då.

Bästa kompisen Robin bodde mittemot. De lekte ofta.

Kevins mormor: "Lämnades inte vind för våg"

Kevin bodde med sin ensamstående mamma ett hundratal meter längre ifrån. Det var sista dagen på sommarlovet. Kevin kom nästan dagligen till mormor. Natten före mordet hade han sovit över mormor och morfar. Han hade vaknat omkring halv åtta på morgonen och ätit frukost. Varm choklad och macka.

Mormodern har reagerat på att en granne i område sagt till Expressen att Kevin brukade fråga om hon ville ge honom en smörgås.

– Kevin lämnades inte vind för våg, säger hans mormor när vi sitter i hennes kök i Dottevik.

– Den här människan hade sett honom på en trehjuling på väg till affären... jag vet inte var hon fått det ifrån. Han hade ingen trehjuling. Han hade en ny röd cykel som han hade fått av mig.

 

LÄS MER: Därför tror inte Rolf Sandberg på huvudvittnet

 

Kevin växte upp i en familj med stark sammanhållning. Mormodern var med på sjukhuset när han föddes. Kevin växte upp med mamma, en fyra år äldre syster och morföräldrarna, som då som nu bodde nära varandra.

– Kevin hade det jättebra. Han var med oss och fiskade och plockade svamp. Han följde med oss till djurparken i Rottneros och var med till gammelmormor, säger mormodern.

Hon visar upp ett minnesalbum med en ständigt leende Kevin och hans blå ögon. När han körde radiobil i Rottneros. När han ska släcka tre ljus på en stor gräddtårta med färgglada chokladlinjer i grädden. När han åkte leksaksbil med en clown bakpå bilen. Båda morföräldrarna tittar på bilderna och beskriver honom med samma ord:

– Han var gudomligt vacker.

Tänker ofta på Kevin

Hon tar flera pauser. Samlar sig. Hon tänker ofta på Kevin och vad han skulle ha gjort i dag, som 24-åring om han levt.

– Oh, ja. Jag har tänkt att han skulle ha kunnat få en moped när han fyllde femton, gå på gymnasiet, träffa en tjej, fått körkort. Jag undrar hur han hade sett ut som vuxen. Han var gudomligt vacker.

"Kevin lämnades inte vind för våg", säger hans mormor i hemmet i Dottevik.Foto: Niclas Hammarström

Hon minns vad han brukade säga när han åt hennes husmanskost.

– Då tittade han på mig och sa ”det var dött”. Han kunde inte uttala ”g”, utan det var ”dött”.

Dagen då Kevin mördades den 16 augusti 1998 hade Kevin varit ute och lekt med Robin efter frukosten. Sedan kom de båda tillbaka och åt hos Kevins mormor. Före klockan två sa hon åt pojkarna att gå hem, för hon och maken skulle spela bingo. Hon såg dem röra sig uppåt. Paret var tillbaka efter några timmar. Vid halv nio på kvällen frågade Kevins mamma runt efter honom. Morföräldrarna gick ut och letade.

Nere mot sjön såg de Kevins röda cykel. De sökte under en brygga. I en lekstuga. Utanför vassen låg en segelbåt. Kunde han ha blivit nyfiken och gått för att titta på båten? Då hittade morfar Kevin död.

– Det var väldigt smärtsamt, säger båda.

Så kom chocken, att två pojkar på fem och sju år, pekades ut som skyldiga till barnamord. Några veckor efter att Rolf Sandberg meddelat att pojkarna erkänt under en presskonferens, fick mormodern till ett personligt möte med honom.

– Han berättade för mig vad pojkarna hade gjort i detalj. Han sa att de hade erkänt och att de hade gjort det här. Han berättade att det var medvetet. Att de hade tryckt en pinne mot halsen, berättar hon.

Frågar sig vad som hände

I alla år har det varit sanningen för Kevins anhöriga.

Nu har deras värld vänts upp och ner.

Vad var det som hände? Det frågar båda sig.

– Vi trodde på det polisen sa. Nu är jag helt kluven. Jag vet inte vem jag ska tro på, säger mormodern.

Känner du att du kan lita på experter?

– Jadu. En blir väldigt fundersam. Vi blev totalt grundlurade av Rolf Sandberg. Det tror jag att hela Sverige blev, om det är att han inte kom med sanning.

Rolf Sandberg förhörde pojkarna.Foto: Niclas Hammarström

Varför känner du så?

– Man litar ju på polisen. En myndighetsperson litar en ju på.

Vad känner ni för honom i dag?

– Inte så bra, säger maken, och tar de ”ruskiga förhören” med pojkarna som exempel där Rolf Sandberg pressar pojkarna.

– De pressar dem. De svarar så mycket konstigt. De frågar om mordvapnet och de svarar mjölkpaket. Och erkännandet, vart kom det ifrån? Man undrar varför alla förhören var inspelade men inte erkännandet. Det är mycket som är konstigt, säger morfadern.

– Om det är som det var i dokumentären att han fabulerat alltihop, så känner en sig lite lurad.

Finns det någonting du känner att du skulle vilja säga till Rolf Sandberg?

– Nej. Jag vill inte se honom. Inte efter det här tre avsnitten som jag har sett.

Varför känner du så?

– Så känner nog alla tror jag. Om det är så här som dokumentären beskrev, då har alla blivit lurade.

 

LÄS MER: Åtta punkter för och emot pojkarnas skuld

 

Sedan säger han att han alltid tvivlat på att det skulle vara bröderna.

– Jag har från början haft svårt att tro att de två barnen gjorde det. Om de skulle ha dragit honom dit ner så var de båda små och borde ha haft väldigt svårt att göra det... Det är ju om de hände där nere. Det fick vi aldrig reda på.

– Annars måste det vara ett större barn. Det har jag alltid trott, säger Kevins morfar.

– Jag litade på Sandberg. Det är klart att man ska ju lita på polisen, säger Kevins mormor.

"Jag litade på Sandberg", säger Kevins mormor om polisen som förhörde pojkarna.Foto: SVT/Dokument inifrån

Inget svar för Kevin tillbaka

Också Kevins pappa Patrik Skog har många funderingar. Det är därför han för tillfället inte orkar prata med journalister.

– Jag har ju under 19 år försökt förlika mig med polisens sanning, men nu har jag fullt upp med att försöka förstå dessa nya uppgifter. Allt känns bara kaos, säger han.

På onsdagskvällen sändes sista avsnittet av SVT:s dokumentärserie. Då säger morföräldrarna att de känner sig lurade – och vet inte vad de ska tro.

Vad är din känsla nu när du har sett färdigt tredje avsnittet av ”Dokument inifrån”?

– Ja, du. Katastrof. Jag har aldrig varit med om förhörsledare som har betett sig på detta viset. Med så långa förhör. Och denna docka som de hade med sig ner på bryggan. Så får det inte gå till.

Vad känner du inför skuldfrågan. Är de här två bröderna skyldiga?

– Det är svårt.

Känner du starkare tvivel när du har sett det tredje avsnittet?

– Ja... jag varken tror att de har gjort det, eller så kanske de vet nånting. Jag vet inte. Det är svårt.

Morföräldrarna tänker på de utpekade bröderna. Tänk om det inte är de som mördat Kevin, men båda frågar lika snabbt:

– Vem är det då som är skyldig?

Inget svar kommer ge dem Kevin tillbaka.

Läs fler nyheter i GT:s app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER