ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Jessicka Kangasniemi, 49, är drivande kraft i Missing people. När fotografen ska backa sig i läge för att ta den här bilden förmanar hon honom att se upp så han inte ramlar i.. Foto: JAN WIRIDÉN Foto: Jan Wiriden
Jessicka Kangasniemi, 49, är drivande kraft i Missing people. När fotografen ska backa sig i läge för att ta den här bilden förmanar hon honom att se upp så han inte ramlar i.. Foto: JAN WIRIDÉN Foto: Jan Wiriden

Kangsniemi: "Det här är en livsuppgift"

ANNONS:
Har sin bas i Göteborg

Grundades: 2012.

Hemvist: Göteborg.

Medlemmar: 662. ("Vi började registrera den 1 april i år. Vi växer så det knakar.")

Organisation: En styrelse med fyra medlemmar sköter stadgar och pappersarbete. Arbetsgrupper med tio personer i varje styr det praktiska arbetet på fältet.

Visa merVisa mindre
Fyller 50 år i september

Namn: Kirsi Jessicka Kangasniemi.

Ålder: 49. ("Jag fyller 50 i september, då blir det en lång resa nånstans.")

Bor: Göteborg. ("På Hisingen.")

Yrke: Kontorsråtta. ("Du ska kanske skriva kontorsarbetare.")

Familj: Gift, tre barn.

Visa merVisa mindre
Så jobbar Missing people

1 Uppdraget tas emot, via hemsidan eller något av larmnumren.

2 Koll med polisen att anmälan är gjord. ("Utan polisanmälan agerar vi inte.)

3) Två anhöriga kontaktas, för person- och faktakontroll.

4 Den försvunne kontaktas via sms. ("Han eller hon har en halvtimma på sig att stoppa efterlysningen. Det har hänt att den vi ska leta efter svarar.")

5 En efterlysning läggs ut på Missing peoples Facebooksida. Om läget bedöms som akut tas beslut om skallgång.

6 När larmet går plingar det till i 16 000 mobiltelefoner. ("Här i Göteborg finns 2 000 frivilliga, i Halland har vi 800.")

Visa merVisa mindre

GÖTEBORG. Göta älv flyter till synes stillsamt förbi en brygga nära Stigs center på Hisingen. Solens strålar reflekteras i vattenytan.

- Ramla inte i, varnar Jessicka Kangasniemi, 49.

Hon har koll på faran som lurar, en bit under den glittrande vattenytan.

- Här är så strömt. Trillar du i så är det kört. Du kommer inte upp igen!

Vi har träffats för att gratulera Jessicka Kangasniemi till ett pris hon vann i veckan. Ännu en utmärkelse och ännu ett erkännande för jobbet hon lägger ner i succéföreningen som hon varit med om att starta och leda.

På ett och ett halvt år har Missing people vuxit. Från litet amatörsällskap till professionellt uppbyggd organisation med tusentals frivilligarbetare.

"Kontaktad av en kompis"

För föreningens grundare och motor började allt med en försvunnen treåring i Kungsbackatrakten för 16 år sedan.

- Jag blev kontaktad av en kompis som bad mig hjälpa till att leta.

När treåringen hittades var det för sent.

- Han hade frusit ihjäl.

Jessicka Kangasniemi kunde inte släppa tanken på att treårige Jesper Hansens liv kanske hade kunnat räddas om sökandet kommit i gång tidigare. Eller varit bättre organiserat.

- Det var inget stort område att leta igenom. Han hade inte gått långt, minns hon.

78 skallgångar redan i år

Sedan starten i fjol har Missing people haft att göra.

- Vi gjorde 148 skallgångar första året. Hittills i år är det, 78.

Jessicka Kangasniemi har anledning att känna sig nöjd med vad hon åstadkommit. I början av juni kommer hon att belönas med Göteborgs stads förtjänsttecken och i veckan tog hon emot ett pris som ges till personer som bidrar till ett tryggare samhälle.

Det var tragedin i Kungsbacka 1997 som tände en låga i Jessica Kangasniemi. Det skulle dröja, men så småningom tog hon kontakt med en befintlig organisation.

- Jag gick med i Sökarna i Västra Götaland.

Men Sökarna ville inte spänna bågen lika hårt som den nya medlemmen:

- De ville bara söka i Västra Götaland.

Jessicka Kangasniemi ville mer och tog beslutet att starta eget.

Namnet bara kom

Den nya föreningens namn kom som en skänk från ovan:

- En tjej hörde av sig om en logg som hon hade. Missing people dot com. Hon undrade om jag ville ta över bloggen.

(Sen kom tjejen på att hon kunde tjäna pengar på den och tog tillbaks den. Men det är en annan historia.)

I dag är Missing people en organisation att räkna med.

Föreningens första (och numera avgångna) ordförande kan summera ett flertal framgångar:

Jessicka Kangasniemi väljer att lyfta fram tre:

- Marina Johansson. Annasöket. Bakluckemannen.

Det fall som berört henne mest är det förstnämnda.

- När vi var ute och letade efter Marina satt hennes mamma i Scandinavium och följde konståknings-VM. En av hennes döttrar var med i laget som vann. På kvällen fick hon beskedet att vi nog hittat Marina. Att få se den glädjen hos henne, det var otroligt!

Den ena dottern var med i laget som vann. Den andra dottern blev funnen död. Ändå var det glädje, dubbelt upp, som Marina Johanssons mamma kände och visade.

Jessicka Kangasniemi återger repliken hon inte glömmer:

- I dag har jag fått två guldmedaljer, sa hon.

Fyndet i skogarna utanför Spekeröd blev också vändpunkten i relationerna med polisen. Missing people förvandlades, med polisögon sett, från konkurrent till komplement.

Hittade Anna i Skår

En annan söksuccé var upplösningen på dramat i Skår i höstas.

På kort tid mobiliserade Missing people hundratals frivilliga. Aktionen gav friheten åter åt en kidnappad nioåring.

- Det var enormt med alla frivilliga. Folk ända uppe i Norrland hörde av sig och ville hjälpa till. En man ringde från Sundsvall. Han var på väg ner när Anna hittades. Han fick vända i Västerås.

Men allt letande är inte framgångsrikt, i den meningen att en försvunnen hittas.

Jessicka Kangasniemi nämner några pågående ärenden där alla sökinsatser varit resultatlösa.

- Det mest irriterande är Omar, som försvann utanför Skövde i höstas. Han tycks ha gått upp i rök. Det är frustrerande.

Jessicka Kangasniemi har inte själv drabbats av att någon nära en försvinner och vet inte hur smärtsamt det är:

- Det måste vara fruktansvärt att råka ut för, att någon anhörig, kanske ens barn, försvinner spårlöst.

Hellre dödsbesked än inget alls

Att en person hittas död är mycket bättre, hävdar hon, än att personen inte hittas alls.

Det är ovissheten som tär.

Jessicka Kangasniemi berättar om en person som letat efter sin son i fyra år.

- Han säger att han äts upp inifrån.

Varje år försvinner tusentals personer i Sverige. De flesta försvinner frivilligt och ger sig till känna eller hittas inom en vecka.

Ett av många exempel är den 14-åriga Göteborgstjejen som rymde hemifrån.

- Hon ringde efter fyra dagar och klagade på hur jobbigt det var att vara efterlyst. Jag kan ju inte gå nånstans, sa hon.

Mamman kunde hämta sin dotter. Ett av många fall med happy end.

Men det är fallen som inte slutar lyckligt som ger rubriker i tidningarna.

Rasmus Johansson hittades död i Göteborgs hamn efter att ha varit spårlöst försvunnit under några veckor.

Spåren efter honom ledde ner mot bryggan där vi står.

- En anhörig var här med blommor för ett tag sedan, vet Jessicka Kangasniemi.

Något slut på det hon beskriver som ett kall kan Missing peoples eldsjäl inte se.

- Nej, det här är nog en livsuppgift, ler hon.

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
MITT GT - FÖR INLOGGADE
DAGENS WEBBFRÅGA

Är du nöjd med hur Göteborgs politiker hanterar frågan om trängselskatten?

Tack för din röst!
Du har redan svarat på frågan.
Visa resultat
Snittbetyg:
Annons:

Är du nöjd med hur Göteborgs politiker hanterar frågan om trängselskatten?

ANNONS:
Mest delat i dag
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: