Jonas och Daysi Andersson myser i soffan hemma i Ytterby. Sonen Sebastian till vänster, sonen Charlie till höger. För några år sedan såg verkligheten helt annorlunda ut. Foto: Robin AronJonas och Daysi Andersson myser i soffan hemma i Ytterby. Sonen Sebastian till vänster, sonen Charlie till höger. För några år sedan såg verkligheten helt annorlunda ut. Foto: Robin Aron
Jonas och Daysi Andersson myser i soffan hemma i Ytterby. Sonen Sebastian till vänster, sonen Charlie till höger. För några år sedan såg verkligheten helt annorlunda ut. Foto: Robin Aron
Familjen står framför den vita villan i Ytterby. Hunden Platina är otålig och vill bara komma ut på sin promenad. Foto: Robin AronFamiljen står framför den vita villan i Ytterby. Hunden Platina är otålig och vill bara komma ut på sin promenad. Foto: Robin Aron
Familjen står framför den vita villan i Ytterby. Hunden Platina är otålig och vill bara komma ut på sin promenad. Foto: Robin Aron
Jonas Andersson fick tillbringa tre år i bolivianskt fängelse efter en misslyckad kokainsmuggling. Foto: Robin AronJonas Andersson fick tillbringa tre år i bolivianskt fängelse efter en misslyckad kokainsmuggling. Foto: Robin Aron
Jonas Andersson fick tillbringa tre år i bolivianskt fängelse efter en misslyckad kokainsmuggling. Foto: Robin Aron
Yngste sonen Charlie gillar att bli upplyft i luften av pappa Jonas. Sonen Sebastian som för dagen är förkyld stannar hellre i soffan. Foto: Robin AronYngste sonen Charlie gillar att bli upplyft i luften av pappa Jonas. Sonen Sebastian som för dagen är förkyld stannar hellre i soffan. Foto: Robin Aron
Yngste sonen Charlie gillar att bli upplyft i luften av pappa Jonas. Sonen Sebastian som för dagen är förkyld stannar hellre i soffan. Foto: Robin Aron
Linslusen tillika yngsta sonen Charlie använder mammas klänning som snuttefilt. Foto: Robin AronLinslusen tillika yngsta sonen Charlie använder mammas klänning som snuttefilt. Foto: Robin Aron
Linslusen tillika yngsta sonen Charlie använder mammas klänning som snuttefilt. Foto: Robin Aron

Jonas Andersson
flydde från helvetet

Publicerad

Jonas Andersson tillbringade tre år i bolivianskt fängelse efter en misslyckad kokainsmuggling. Våld och droger var en del av vardagen. Men han lyckades fly, och lever i dag i Kungälv med frun Deysi och deras tre barn.

– När jag kom in genom grindarna till San Pedro trodde jag inte att jag skulle överleva. Jag planerade att ta livet av mig.

Det är fredag förmiddag i en vit tvåplansvilla i Ytterby utanför Kungälv. I vardagsrummet står tv:n på. Sebastian, 11, tittar storögt på Disney Channel från soffan. Han är förkyld och hemma från skolan. Bredvid står lillebror Charlie, 2, och för ett modellflygplan genom luften. Leksakerna trängs med varandra i hörnet intill tv:n. Charlie pratar hela tiden med nappen i munnen, även om han inte har så lätt att göra sig förstådd.

– Jag tror att han pratar sydkoreanska eller något, säger Jonas.

Sedan drygt nio år tillbaka lever Jonas Andersson med sin fru Deysi i huset. Båda två jobbar på Icas centrallager i närheten. Deysi har precis vaknat efter att ha jobbat nattskiftet på lagret. Den enda familjemedlemmen som saknas är dottern Steffany, 13, som är i skolan.

 

Innergården på San Pedro. På fängelset får fångarna bo med sina familjer och det finns både kiosk och kyrka innanför murarna.Foto: Privat

Men Jonas tidigare liv var var något helt annat. I januari 2002 blev han stoppad på flygplatsen i staden El Alto i Bolivia med tre kilo kokain i väskorna. Han hamnade på det ökända fängelset San Pedro i Bolivias huvudstad La Paz och bodde vägg i vägg med mördare och våldtäktsmän. Ett fängelse där celldörrarna står öppna, fångarna lever med sina familjer och där de flesta är beväpnade. Ett fängelsesystem som inofficiellt styrs av de allra rikaste fångarna, däribland forna knarkkungar.

– Jag nådde botten när jag gick in innanför grindarna på San Pedro. Då trodde jag inte att jag skulle överleva. Jag planerade att ta livet av mig, säger Jonas.

I mitten av 90-talet levde den då 20-åriga Jonas ett stadgat liv med eget företag och gott om pengar. Han festade visserligen på helgerna men hade aldrig rört droger. Så hamnade han i en depression efter att ha börjat använda bantningspreparat. Han fick bensodiazepiner utskrivet mot ångesten. Det blev början till ett missbruk som pågick dygnet runt. Skulderna växte och till slut var både företaget och pengarna borta. Då fick han erbjudandet om att smuggla kokain från Bolivia till Sverige. Ett jobb han skulle få 50 000 kronor för. Han tackade ja direkt.

Hur kunde du gå med på det?

– Jag vill understryka att jag inte blev hotad. Det var mitt eget val. Även om jag inte vill skylla på det, så tror jag att anledningen var min dåliga impulskontroll, min överdumma snällhet och konflikträdsla.

 

Även om cellerna var små och fängelsets vardag hård hade familjen stunder av lycka. Jonas leker här med sitt nyfödda barn.Foto: Privat

Deysi räddar Jonas - bokstavligt talat

I väntan på att väskorna med kokain skulle prepareras tillbringade Jonas en månad i staden Santa Cruz. Där träffade han Deysi vars farbror äger den bar där Jonas häckade om dagarna och drack öl. Kärlek uppstod nästan direkt. Det är också Deysi som ska komma att bli Jonas räddande ängel, bokstavligt talat.

– Jag brukar säga att Deysi har räddat mitt liv och det låter som en klyscha men i det här fallet är det helt sant.

Carmelo "Meco" Dominguez var Bolivias största knarkkung under 80-talet. I hans ögon var alla västerlänningar rika. Jonas fick smeknamnet "El Choco" - den blonde - i fängelset och hårfärgen i sig skvallrade om att Jonas skulle vara en rik man. Meco ville få Jonas till sin lyxavdelning La Posta. Jonas påtalade att han inte hade några pengar. Meco trodde honom inte och efter flera övertalningsförsök blev Jonas förd till isoleringen, på order av Meco och med fängelseledningens goda minne.

– Meco har bestämt att jag ska in i isoleringen, där sitter människorna som du inte vill dela cell med. De slår ihjäl dig. Jag vet att jag inte hade överlevt den natten, de försökte få mig bort från gallret så att polisen inte skulle se, säger han.

 

Jonas Andersson i fängelset.Foto: Privat

I samma stund som Jonas höll hårt i gallren till isoleringscellen dök Deysi upp i fängelset.

– Jag gick upp till fängelsechefen och frågade honom om varför de tagit Jonas till en isoleringscell. Då sa han att det hade blivit något fel. Jag gick till grinden till andra sidan och där stod Meco. "Välkommen syster" sa han, säger Deysi.

I San Pedro kan allting köpas för pengar och cellerna köps och säljs fångarna emellan.

– För varje person som kommer in tjänar vakterna pengar. Vakterna och fångarna tror att de som kommer från Europa har pengar. De ser en gringo och då ser de dollar. Det är en sådan business, säger Deysi.

Efter händelsen tvingades Jonas flytta till knarkkungens Mecos avdelning La Posta – och Deysi flyttar med. De bor tillsammans i en cell på bara några kvadratmeter. Ett inte helt enkelt val för Deysi som avbrutit sina läkarstudier och flyttat från sin familj för att komma närmare Jonas.

– Det var lite pinsamt att flytta in. Inga av mina vänner visste någonting. Jag kunde inte vara ärlig mot dem, säger hon.

Giftermål och barnafödande i fängelset

2002 blev ett intensivt år för Jonas och Deysi. I augusti gifte de sig i fängelsets katolska kyrka, två fångar som Jonas lärt känna agerade vittnen. I december föddes dottern Steffany.

– Nu i efterhand tycker jag att vigseln var en rätt häftig upplevelse. Det är inte många som har gjort det.

Bröllop i fängelset. I augusti 2002 gifte sig Jonas och Deysi i fängelsets katolska kyrka. Några månader senare födes dottern Steffany.Foto: Privat

Deysi ger svar på tal:

– Det är inte så många som vill det heller.

 

Vi är tillbaka i villan i Ytterby. En vanlig dag ringer klockan 05.40. Jonas är på jobbet vid 06.20 och morgonskiftet startar 07.00. Timmarna på lagret avverkas och efter jobbet är det barnhämtning. Väl hemma blir det matlagning. När Jonas jobbar morgonskiftet jobbar Deysi ofta nattskiftet. De hinner inte träffas så ofta. Jonas åker i dag runt på skolor och företag för att föreläsa, där berättar han sin egen historia om hur han tog sig ur missbruket.

– Jag känner tacksamhet över att jag får komma ut och prata om det. Många går till Anonyma alkoholister och Anonyma narkomaner. Jag föreläser och får berätta om mitt liv.

– När jag föreläser talar jag aldrig om våld överhuvudtaget. Många gånger får man den frågan från elever och vuxna: "Fick du inte slåss på fängelset?" Jag är inte intresserad av att prata om det.

Fängelsetiden har förändrat Jonas i grunden. I Bolivia bestämde han sig för att sluta med drogerna. Det har han hållit. Att hamna i fängelset, och inte minst att träffa Deysi, blev räddningen ur missbruket. I dag vill han varna andra för drogernas konsekvenser.

– Efter en föreläsning kom det fram en pappa med en dotter och säger: "När jag kommer hem ska jag slänga alla droger."

– Javisst, tänkte jag då. Sen får jag ett sms av honom där han skriver att han har slängt det. Kan man rädda en enda människa är det värt det.

Jonas tycker att samhällets syn på droger har förändrats i dag, inte minst synen på ansvarsfrågan gällande ungdomar som hamnar i drogmissbruk.

– Många föräldrar har fel bild om vems ansvaret är. Många gånger man är ute på föreläsningar där föräldrarna säger "men skolan gör ju inget". Då har man missuppfattat det som förälder.

 

Flyr från San Pedro fängelset

I början av 2005 har Jonas tillbringat drygt tre år innanför murarna. Journalisten Markus Lutteman har tidigare besökt Jonas i fängelset och mötet blev början till boken "El Choco" som senare skulle göra Jonas öde känt. Den 11 juli det året blev han villkorligt frigiven. Dagen efter firade Jonas sin födelsedag i fängelset – en dag senare föddes sonen Sebastian. Men den villkorliga frigivningen innebar i praktiken att Jonas var tvungen anmäla sig varje kväll vid fängelset genom att skriva sin signatur i en bok. Fängelseledningen var lättmutad och det gick att signera sin anmälan för veckor framåt mot betalning. Någonstans där föddes tanken på att hela familjen skulle fly.

– Vi började planera vår hemresa. Då förstod jag att vi måste skriva mer än en dag. Jag frågade fängelsechefen om vi kunde hälsa på Deysis familj i Santa Cruz en vecka. Han tog 50 dollar för att signera en vecka. Och då pep vi, säger Jonas.

På en buss skulle de ta sig från Bolivia till Brasilien. En fånge gjorde falska stämplar i familjens pass för att familjen skulle kunna passera gränsen.

– När vi ska passera får vi höra att de ändrat på reglerna. Man måste ha ett klistermärke i passet som är helt nytt, bara för att det har smitit så mycket utlänningar från landet.

På jakt efter det åtråvärda märket i passet fick de åka till en liten by där en man kunde ordna saken mot betalning.

Två medfångar agerade vittnen när Jonas och Deysi gifte sig i fängelset. Foto: PrivatTvå medfångar agerade vittnen när Jonas och Deysi gifte sig i fängelset. Foto: Privat
Två medfångar agerade vittnen när Jonas och Deysi gifte sig i fängelset. Foto: Privat
För att Jonas och Deysi skulle kunna fly Bolivia gjorde en medfånge falska stämplar i parets pass. Foto: Robin AronFör att Jonas och Deysi skulle kunna fly Bolivia gjorde en medfånge falska stämplar i parets pass. Foto: Robin Aron
För att Jonas och Deysi skulle kunna fly Bolivia gjorde en medfånge falska stämplar i parets pass. Foto: Robin Aron
Då många fångar levde med sina familjer inne i fängelset ordnades emellanåt barnkalas på fängelsegården. Foto: PrivatDå många fångar levde med sina familjer inne i fängelset ordnades emellanåt barnkalas på fängelsegården. Foto: Privat
Då många fångar levde med sina familjer inne i fängelset ordnades emellanåt barnkalas på fängelsegården. Foto: Privat
Jonas och Deysi med dottern Steffany står framför kiosken inne i fängelset. Foto: PrivatJonas och Deysi med dottern Steffany står framför kiosken inne i fängelset. Foto: Privat
Jonas och Deysi med dottern Steffany står framför kiosken inne i fängelset. Foto: Privat
Jonas och familjen bodde under sina år i fängelset i flera fängelseceller, många bara några kvadratmeter stora. Foto: PrivatJonas och familjen bodde under sina år i fängelset i flera fängelseceller, många bara några kvadratmeter stora. Foto: Privat
Jonas och familjen bodde under sina år i fängelset i flera fängelseceller, många bara några kvadratmeter stora. Foto: Privat
Jonas sitter till bords i den hembonade cellen inne på San Pedro. Foto: PrivatJonas sitter till bords i den hembonade cellen inne på San Pedro. Foto: Privat
Jonas sitter till bords i den hembonade cellen inne på San Pedro. Foto: Privat

– Vi åker med en bil in i slummen, jag med Steffany i famnen och Deysi med Sebastian som är nyfödd. I en lägenhet sitter en halvmördare som tar hela vår reskassa. De barskrapar oss för att vi ska få klistermärkena.

Flykten hade direkt förvandlats till en skräckresa.

– Märket kostar tio kronor normalt. Men vi betalade 100 dollar styck. Jag var så rädd när vi kom in. Jag tänkte att nu slår de oss och tar våra pengar, säger Deysi.

Vaktade med maskingevär

De fick sina stämplar och tog sig till gränsen där vakter patrullerade med maskingevär. Jonas ångest var värre än när han stod på flygplatsen i El Alto med väskorna fulla av kokain. Deysi gick fram till vakterna först – och de släppte igenom familjen.

Sedan 18 timmars bussresa till São Paulo där brasiliansk narkotikapolis gjorde kontroller av bussen var tredje timme. En gång ville polisen ta med sig Jonas och göra en slagning på hans namn, varpå han hade blivit upptäckt. Men Jonas och Deysi lyckades snacka sig ur situationen.

Till slut var de framme på flygplatsen som ska ta dem till Europa. Då dyker polisen upp när de stod i kön på flygplatsen och går fram emot familjen. Jonas är beredd på att springa därifrån.

– Ursäkta, gå före ni så slipper ni stå här med barnen, säger polisen.

Känner tacksamhet

Hunden Platina står i trappen och tittar igenom den barnsäkrade grinden. Det är dags för en promenad. Jonas livshistoria har gjort honom mer tacksam – för allt från jobbet på Ica till Sveriges sociala skyddsnät.

– Tänk att det finns dubbeldagar. Båda föräldrarna får gå hemma betalt med barnen.

Jonas vill understryka att han inte vill idoliseras eller uppfattas som en "tuffing".

– Jag är ingen hjälte. Det är alla omkring mig, min familj, som är hjältar. Jag har gjort så mycket fel. Man ska inte se mig som någon förebild överhuvudtaget. Man ska titta på min familj som orkade stå ut med mig.

Nyckelpersonerna i San Pedro-fängelset

KNARKKUNGEN: Carmelo "Meco" Dominguez

Boliviansk kokainkung som verkade under 1980- och 90-talet. Ska ha varit vän med dåvarande presidenten Jaime Paz Zamora. En av fängelsets mäktigaste fångar som efter utpressning lyckades få Jonas till sin "femstjärniga" avdelning La Posta.

KUMPANEN: Gato

Personen som var Jonas kumpan under tiden för smugglingen. Gato betyder "katten". Smeknamnet fick han då en av hans sysslor ska ha varit att dränka gatukatter som strök runt i fängelset.

VÄNNEN: Amir

Turkisk medborgare. På grund av sin starka religiösa tro använde han inte droger, vilket var viktigt för Jonas. Den person som Jonas umgicks mest med under fängelsetiden.

VÄNNEN: Dexter

Brittisk medborgare. När han anlände till fängelset på kvällen var det mörkt och han satt och skakade i cellen, rädd för att medfångarna skulle råna honom på hans ägodelar. Jonas tog Dexter till sitt rum varpå en vänskap växte fram mellan dem.

COLOMBIANERNA

Ett gäng inflytelserika fångar som Jonas inte vill nämna namnet på. På grund av vänskap mellan Jonas och "colombianerna" säkrades hans överlevnad.

Jonas livshistoria - nyckelhändelserna

Januari 2002

Jonas blir tagen på flygplatsen i El Alto i Bolivia efter att ha försökt smuggla ut tre kilo kokain ur landet. Han får avtjäna sitt straff på fängelset San Pedro i huvudstaden La Paz.

Augusti 2002

Jonas och Deysi, som har flyttat in i fängelset, gifter sig i fängelsets katolska kyrka.

December 2002

Dottern Steffany föds inne i fängelset.

2003

Kravaller uppstår i Bolivia till följd av politiskt instabilitet. Även i fängelset uppstår kravaller som dock slås ned av polisen. Journalisten Markus Lutteman besöker Jonas i fängelset vilket senare kommer resultera i boken "El Choco".

Juli 2005

Den 11 juli blir Jonas villkorligt frigiven från fängelset, vilket dock innebär att han måste registrera sig varje kväll vid fängelset och i praktiken behöver bo där. Dagen efter fyller Jonas år och dagen efter det föds sonen Sebastian.

December 2005

Jonas och Deysi har bestämt sig för att fly Bolivia och lyckas med hjälp av falska stämplar i passen att ta sig hela vägen till Sverige. På Landvetter kan Jonas till slut återförenas med sin familj.

Maj 2006

Jonas börjar jobba på Icas centrallager. Senare får också Deysi jobb på lagret. Paret jobbar där än i dag.

2007

Jonnas och Deysi köper villan i Ytterby där familjen fortfarande bor. Under samma år kommer Markus Luttemans bok "El Choco" ut i bokhandlarna och gör Jonas öde känt för den svenska allmänheten.

Erik Göthlin
Erik Göthlin

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag