I höstas, första dagen i oktober, fattade Göteborgs kommunstyrelse det banbrytande och modiga beslutet att förbjuda flaskvatten inom stadens förvaltningar och verksamheter.
"Banbrytande och modigt" är förstås ironi. Och Göteborg var inte ens först med förbudet.
Det hade då spridit sig som en löpeld över Sverige. I Jönköping var det en Vänsterpartimotion som ledde till förbudet.
I Malmö slog sig folkpartisterna för bröstet för att de stoppat flaskvattnet.
I Göteborg väcktes tanken av Miljöpartiets Max Reier, som också sitter i partiets styrelse.
Orsaken till hysterin kring flaskvattnet och den därpå följande förbudsepidemin var att Konsumentföreningen Stockholm hade gått ut i tv och sagt att vatten på flaska gav upphov till tusen gånger så höga koldioxidutsläpp som samma mängd kranvatten.
Eftersom det handlade om klimatet ifrågasattes dessa fakta inte av medierna. I stället de blev till sanning.
Landets miljöminister, som ogärna missar chansen att synas i tv, kände raskt hur denna fråga skulle kunna utnyttjas i miljöpopulismens namn och föreslog bojkott av buteljerat vatten.
Landets kommuner jönsade med i samma populistiska fotspår.
Konsumtionen av flaskvatten sjönk. Politikerna var nöjda över att ha gjort något stort och konkret för miljön.
Men redan förra sommaren, tre månader innan Göteborgs kommunstyrelse slog till mot flaskvattnet, kom HUI, Handelns utredningsinstitut, med siffror som visade att flask-vattendrickare inte alls är några miljöbovar.
HUI hade bett Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) att beräkna koldioxidutsläppen från olika varor beroende på produktion, transport, försäljning och avfallshantering.
Det visade sig att folk som dricker öl, mjölk och juice är mycket värre miljöbovar.
Men dessa tunga fakta ruckade inte på Göteborgspolitikernas beslutsamhet.
Förra veckan kom Sveriges bryggerier med en rapport som visar att utsläppen per person och år när det gäller flaskvatten är 3,1 kilo.
Översatt i en begriplig jämförelse är det lika mycket som en torktumlare släpper ut om den körs en gång om året.
Nu gör Konsumentföreningen Stockholm en halvpudel och håller med.
"Att dricka flaskvatten är ett mindre problem än att slänga mat, äta kött och åka bil.
Men det har en påverkan och just i Sverige är vi lyckligt lottade med utmärkt kranvatten och då vill vi väcka tanken om vilken konsumtion som är nödvändig och inte," säger föreningens taleskvinna.
Men det är väl en ändå en otrolig skillnad.
Från klimatbov som förtjänar bojkott till en klämkäck slutsats att kranvattnet i Sverige är helt okej!
De klimathysteriska besluten är inte klimatlobbyns fel.
Överdrifter, skrämselpropaganda och mytbildning är en viktig del av deras arbete. Det gäller allt lobbyarbete.
Men det ska politiker inte köpa.
Man ska kunna ställa högre krav på en församling som utgör regeringen i en halvmiljonstad som Göteborg?
Vilken organisation med vilket egetintresse som helst kan alltså påstå vad som helst och skapa en hysteri utan någon som helst källkritik eller krav på faktaunderlag?
Det är pinsamt att de politiker som styr vår vardag och vår framtid går på det.
