Det sägs att en fluga gör ingen sommar. Alltså borde ett pariserhjul inte göra en stad.
Men en cirkus om ett hjul vid en opera påverkar en stads framtid. Kalabaliken om pariserhjulet är det slutliga beviset på att Göteborgsandan har dragit sin sista suck.
Det här hade aldrig hänt förr.
Förr hade Göteborg & Co:s Leif Nilsson berättat att här ska byggas ett pariserhjul till sommaren och då hade det varit klart och tajmat in i minsta detalj.
Förr hade det hela sytts ihop politiskt i förväg. Byggnadsnämnden hade inte varit ett hinder, utan en transportsträcka.
Det är nya tider nu.
Oavsett om pariserhjulet någonsin kommer på plats eller inte blir det en symbol för skillnaden mellan det gamla och det nya.
Småstaden Göteborgs framgång i världen har berott på stadens styrandes förmåga till praktisk situationsanpassad politik kombinerad med snabba ryck.
Det i sin tur har krävt omsorgsfull politisk planering med tillhörande politisk kohandel.
När ostindiefararprojektet Götheborg III genomfördes byggde det på en ohelig allians mellan socialdemokrater och moderater.
När Gamla Ullevi skulle rivas och en ny arena byggas förankrade socialdemokraterna beslutet hos Miljöpartiet som krävde och fick en cykelbro och hos Vänsterpartiet som gillade att nybygget skulle bli en nationalarena för damfotboll.
Så där har det gått till i Göteborg både i stort och smått.
Ibland har det luktat politiskt mygel. Besluten fattades i slutna rum under stort hysch-hysch. Men det var ändå folkvalda politiker som fattade dem.
Göteborg lyckades resa sig och gå från en knockad före detta skeppsbyggarstad till en välmående evenemangsstad tack vare att de djärva idéerna var i politisk majoritetsjord innan de såddes.
Nu ska Göteborg blicka framåt både som turistmetropol och evenemangs- centrum. Det kräver enorma investeringar: Stor ombyggnad av Ullevi, totalrenovering eller nybyggnad av Scandinavium, en ny musikalteater.
Plus en massa annat som ingen ens kommit på ännu.
Staden behöver förändras kontinuerligt och då måste det finnas en målsättning som delas av en majoritet.
Men hur ska Anneli Hulthén klara av att sy ihop alla projekt som är nödvändiga för Göteborgs utveckling när hennes parti numera är i valallians med MP och V?
De partierna har en helt annan syn på Göteborgs framtid än den traditionellt socialdemokratiska.
När det gäller turismen skriver till exempel Miljöpartiets Kia Andreasson:
"Vi måste våga marknadsföra vad som är unikt för vårt område eftersom vi inte kan konkurrera med samma sorts lockelser som storstäder längre söderut. Hur unikt är inte en månskensvandring i Kinna eller 3-dagars hästutflykt i Tivedens nationalpark? Västsverige med sin fantastiska miljö och fina matkultur har goda förutsättningar att utveckla ekoturism."
Vänsterpartiet vill locka turister med ett nytt stort vandrarhem.
Det är inte mycket att luta sig mot för en socialdemokratisk kommunstyrelseordförande som ska ta ansvar för Göteborgs framtid.
Går hon till de borgerliga får Hulthén skäll för att hon spräcker den rödgröna alliansen. Göteborg är ju officiellt utsedd till socialdemokraternas skyltfönster.
Och vem har sagt att de borgerliga vill göra upp med Socialdemokraterna?
För allianspartierna måste det vara smartare att avvakta och låta de rödgröna hänga sig själva?
