Medicin till svårt sjuka har blivit en budgetregulator i Västra Götaland.
Sahlgrenska sjukhuset har stoppat flera läkemedel mot bland annat MS och parkinson för att de är för dyra.
Det är alltså sjukhusets ekonomi som begränsar hur friska svårt sjuka patienter tillåts bli.
Det här är tyvärr inte nytt. Inte i Göteborg, inte i Västra Götaland och inte i Sverige.
2007 var ett riktigt gnetår för landstingen och regionerna. Flera idiotstoppade eller införde restriktioner när det gällde nya och dyra läkemedel.
Det drabbade till exempel ögonläkemedlet Lucentis och MS-medicinen Tysabri, båda godkända av både Läkemedelsverket och Läkemedelsförmånsnämnden, LFN,
På den sistnämnda myndigheten tog man sig åt huvudet. Läkemedelsförmånsnämnden bildades just för att olika sjukhus och regioner inte skulle jiddra med dyra läkemedel av besparingsskäl; alla patienter i hela landet skulle ha rätt till en likvärdig läkemedelsbehandling.
Sahlgrenska var också ute och valsade för två år sedan. Då gällde det också MS-medicinen Tysbari som precis hade godkänts och som dramatiskt förbättrade livet för de allvarligast sjuka.
MS-läkaren Jan Lycke fick 2007 besked om att han inte fick skriva ut Tysbari till nya patienter av kostnadsskäl.
Det blev ett herrans liv och förbudet försvann fortare än en avlöning, men nu krisåret 2009 är det dags igen.
Ett annat läkemedel som stoppas är Duodopa som ges till parkinsonpatienter och kostar 1000 kronor per patient och dag. Medicinen är otroligt effektiv eftersom patienterna ofta kan bo kvar hemma och i vissa fall till och med kan fortsätta jobba.
Men eftersom de dyra medicinerna spräcker Sahlgrenska läkemedelsbudget, dras preparatet in och ges inte till de nya patienterna.
Det finns förstås många bottnar i det här beslutet. En är att Sahlgrenska själv inte vill betala hela läkemedelskostnaden för en patient som kommit från ett annat sjukhus i regionen.
Det borde väl inte vara så svårt att ordna. I grunden är det samma pengar.
Men själva principen - att en sjuk person inte får den bästa medicinen på grund av besparingar - är fullkomligt hårresande.
Det är inte bara ett upprörande avsteg från läkaretiken - det är också samhällsekonomiskt uppåt väggarna.
De stoppade medicinerna gör ofta människor med neurologiska sjukdomar så friska att de slipper belasta vården och kan sköta ett arbete på heltid.
Det sparar mer åt samhället än kostnaden för läkemedlen.
Det är självklart att alla i den svenska sjukvården ska få tillgång till bästa tänkbara vård och de främsta läkemedlen oavsett var man bor i landet.
Det är inte räknenissarna i sjukvården som ska avgöra hur frisk en MS-sjuk ska tillåtas bli.
Bollen ligger hos Västra Götalands politiker.
Den högste sjukvårdsansvarige i Västra Götaland, Jonas Andersson (FP), ville i går i radioprogrammet Studio Ett bolla tillbaka problemet till sjukhusledningarna i regionen.
Men det förbättrar inget alls. Det är så det har varit och är, och det fungerar inte.
Det behövs ett nytt ansvarssystem och ett nytt synsätt med ett samhällsekonomiskt helikopterperspektiv.
Det är regionledningens sak att ta fram. Småpåvarna i sjukhusens ledningar klarar inte av det.
