Jenny Nordlander ville höra männens historia kring tafsandet i skolan. Foto: Patricia Reyes
Jenny Nordlander ville höra männens historia kring tafsandet i skolan. Foto: Patricia Reyes
"Blev man inte tafsad på var man utanför", säger Jenny Nordlander om minnena från skolan. Foto: Tommy Pedersen
"Blev man inte tafsad på var man utanför", säger Jenny Nordlander om minnena från skolan. Foto: Tommy Pedersen

Jenny tog kontakt med sina tafsare

Publicerad

Kvinnornas berättelser är redan många. Jenny Nordlander, chefredaktör på Nöjesguiden, vill höra männens.

Därför tog hon kontakt med tio tafsande killar från sin mellanstadieklass – bara en ville prata.

– Blev man inte tafsad på var man utanför, säger hon.

Mot bakgrund av de uppmärksammade sexuella trakasserierna under We Are Sthlm och händelserna i Köln vid nyår ville Jenny Nordlander, 30, belysa mäns tafsande. Kvinnor i olika åldrar förvånas inte. Att män tar för sig är vardag.

– Jag började fundera över vad jag inte har läst om – nämligen mäns berättelser. Därför ville jag försöka få tag i sådana, säger hon.

För att hitta dessa män gick hon till sig själv. Hon kontaktade tio män som hon minns från mellanstadiet.

– En elvaårings tafsande är inte samma sak som en våldtäkt. Men det är intressant i sammanhanget, att det på min tid var en del av vardagen. Att alla gjorde det och alla ville vara med.

Spännande och kul då

Jenny Nordlander beskriver skoltiden i Varberg. Pojkarna tryckte in flickorna i hörn, mot väggar och ner på marken. De jagade och tog på rumpan, och innanför tröjan.

– Alla gjorde det. Det var spännande och kul då, en lek. Men som vuxen tycker man att det är en väldigt obehaglig lek, säger hon.

I omklädningsrummet drog pojkarna av flickorna deras handdukar.

– Man tyckte det var obehagligt, men man ville ändå vara med. Det visade att man var populär. Blev man inte tafsad på var man utanför, säger Jenny Nordlander.

Av de tio männen var det bara fyra som svarade. Endast en kunde tänka sig att ställa upp på en intervju.

– Jag trodde några fler skulle svara och vara tillräckligt säkra i sig själva för att nu kunna prata om det som hände när vi var barn.

"Han har reflekterat"

Mannen som valde att tala ut ser hon som sympatisk.

– Han har reflekterat och kan erkänna något som är jobbigt. Då har man kommit någonstans. Vi hade ett jättebra, intressant samtal. Vår upplevelse var likadan, vi kom ihåg samma saker.

I intervjun med Jenny Nordlander berättar mannen att han skämdes för vissa av handlingarna. Lärarna såg ofta mellan fingrarna.

– De tänkte väl att det var en lek, och för de flesta var det nog inget sexuellt, men det är klart att det börjar ju någonstans. Får man inte en uppläxning då är det klart att det är svårt att fatta att det är fel, säger han.

Del av spelet

Jenny Nordlander förklarar att hon själv var en del av spelet mellan flickor och pojkar på mellanstadiet.

Genom att få männen att prata vill hon belysa de strukturer hon anser ligga bakom tafsandet och andra former av sexuella trakasserier.

– Jag tror inte riktigt att något kommer att hända förrän män ser sin del i det. Även om man själv inte utför handlingarna så måste män förstå hur mansnormen ser ut, och att man är en del av den även om man inte vill det.

Att så få av hennes skolkamrater var intresserade av att prata ser hon som ett symtom.

– Män tar distans från män. Tar distans från normen.

Joakim Magnå
Joakim Magnå

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida