Fast egentligen började det några dagar tidigare - i en segelbåt i Skåne. Vaknade med huvudvärk och feber. Jag tog några alvedon och hoppades bli bättre innan kvällen.
Dagen efter var arbetsdag och jag kände mig någorlunda kurant - jag menar, det ska väl till mer än en liten virussläng för att att en vuxen reporter ska lägga sig i sjuksängen?
Men framåt eftermiddagen gick det bara inte längre, i takt med att febern långsamt kom tillbaka.
Idiotiskt förstås - och så här i efterhand kan jag bara be kollegorna om ursäkt och hålla tummarna för att ingen blivit drabbad. Min dator på jobbet är för övrigt satt i karantän.
Och sedan blev det full storm i den här gubbakroppen. Alltså iskall ena stunden, satt och huttrade med vinterplädar svepta omkring mig.
I nästa stund intensiva svettningar och yrsel, men inte behagligt som efter goda drinkar i solen precis.

Förvisad till vinden

Nästa dag ungefär samma visa - och på kvällen blir jag förvisad till gästrummet uppe på vinden. Det blir en natt där jag vaknar i vargtimmen och är övertygad om att det varit ösregn i sängen.
Min kloka och förstående distriktssköterska förklarar på morgonen precis hur det ligger till:
- Det finns ingen anledning att tro att det är något annat än svininfluensa, även om vi nu inte tar ett prov för att konstatera det. Det gör vi bara på riskgrupperna, och dem tillhör ju inte du.
Alla symptom stämmer, så nu gäller det bara att vila och ta det lugnt så jag inte drabbas av några ytterligare komplikationer.

Smittad på grillfest?

Men hallå! Hur kunde jag bli smittad på segelbåten?
Eller vänta nu... Den där grillfesten som Janne och Lena ordnade vid stranden förra veckan. Janne satt lite vid sidan av eftersom han hade feber. Förståndigt av honom.
Men när jag tänker efter kramade jag säkert om både honom och Lena innan vi gick hem.
Så tanklöst dumt.