21 år gamla Fettoun får efter tre år veta vad som hände med hennes far.21 år gamla Fettoun får efter tre år veta vad som hände med hennes far.
21 år gamla Fettoun får efter tre år veta vad som hände med hennes far.
Tre svenska IS-terrorister deltog i mordet.Tre svenska IS-terrorister deltog i mordet.
Tre svenska IS-terrorister deltog i mordet.
Överste Ahmad Ashour dödades av IS-terrorister. Foto: PrivatÖverste Ahmad Ashour dödades av IS-terrorister. Foto: Privat
Överste Ahmad Ashour dödades av IS-terrorister.  Foto: Privat

Hennes pappa mördades av svenska IS-terrorister

Publicerad

ALEPPO. I tre år har Fettoun Ashour, 21, slitits mellan hopp och förtvivlan.

Är det sant att hennes pappa mördades av svenska IS-terrorister, eller lever han?

Nu sitter vi mitt emot varandra och hon kräver att få veta sanningen om vad som egentligen hände.

Hur ska jag kunna visa filmen som jag har i min mobil?

– Pappa älskade oss. Vad ska jag säga till mina småsyskon? säger Fettoun.

Snöslasket fastnar i däcken på vår fyrhjulsdrivna jeep där vi sakta tar oss fram strax utanför Aleppo. Det är kolsvart och kylan kryper in i kroppen.

– Sätt på dig skyddsvästen, säger min fixare och medhjälpare Abou Adnan.

IS och Fatah al-Sham gör blixtattacker och sätter upp tillfälliga vägspärrar här hela tiden.

På en dålig mobillinje har jag samtidigt menige Ali Sataihi som förklarar vägen. Ali tjänstgör som mekaniker på en av frontlinjerna på landsbygden väster om Aleppo.

– Fortsätt rakt fram. Svänger du vänster eller höger kan du hamna hos IS.

Snöstormen blir bara värre. Abou Adnan vill vända tillbaka. Han är rädd att vi ska fastna och bli kidnappade eller attackerade.

Men jag vill träffa menige Ali. Han är den enda som har svaret. Det är första gången jag få en känsla av att lösningen är nära.

Männen är klädda i blåa kläder. Strax efter att bilden tas får två av dem sina halsar avskurna av en grupp IS-terrorister.

Tre av terroristerna är svenskar

Jag tittar på bilden som jag haft i min telefon i snart ett år nu. Den visar tre män. En lite äldre och två yngre. Den svenska Säkerhetspolisen (Säpo) tror att den är tagen någon gång mellan april och juli 2013.

Männen är klädda i blåa kläder. Strax efter att bilden tas får två av dem sina halsar avskurna av en grupp IS-terrorister.

Tre av terroristerna på filmen är svenskar från Göteborg: Hassan al-Mandlawi, 33 som har rötter i Irak, Al-Amin Sultan, 31 med rötter i Etiopien och Yasser Sadek, 28 som har sin bakgrund i Palestina.

Al-Mandlawi och Sultan är maskerade och ställer sig bakom offret som tvingats ned på sina knän. Platsen är industristaden al-Shkaief utanför Aleppo, i närheten av Aleppos stora fängelse. De är beväpnade med var sin kalasjnikov. Sultan har en svart rånarluva och är klädd i kamouflagekläder och gymnastikskor.

Foto: Robin Aron

Fakta: Filmen som fällde svenskarna

Mobilfilmen visar hur de svenska IS-terroristerna Hassan al-Mandlawi och Al-Amin Sultan deltar i den blodiga avrättningen av två okända män i Syrien.

 

De dömdes till livstids fängelse för mord och terroristbrott.
Men de vägrade berätta vilka deras offer var.
Kanske visste de inte ens.

 

Expressens mellanösternkorrespondent Kassem Hamadé har i snart ett år letat efter sanningen om det brutala dådet som svenskt rättsväsende inte kunde finna.

 

Han hittade den i en sönderbombad förort till den belägrade staden Aleppo. Ett namn, ett fotografi – och en ung dotter som desperat försökt få veta vad som egentligen hände hennes pappa.

Al-Mandlawi täcker ansiktet med en randig arabisk sjal. Han har en pistol fastspänd runt sitt högra ben. Sadek står höger om honom och håller i sin kamera. Han är omaskerad.

Bödeln, som har asiatiskt utseende, känner på sin bajonett som han håller i höger hand.

En rysktalande, omaskerad terrorist som kallas Abdulkarim förklarar att de gripna är dömda till döden.

Al-Mandlawi tar ordet. Han är van vid att predika. Det brukade han göra i en av Göteborgs moskéer.

– Vi tackar Gud för att han gav oss chansen att hämnas för vår bror Abou Omar, en av våra unga krigare. Och här har vi en av höjdarna från våra fiender, säger Al-Mandlawi.

Han förklarar på engelska hur hans ”bror” Abou Omar dog av en granat.

Abou Omar är Mohammed Kopriva som dödades 1 april 2013, framgår senare i polisens förundersökning.

 

LÄS MER: Åklagaren: "Väldigt intressanta uppgifter"

Ropar ”Allah akbar”

Offret sitter tyst på gräset. Han vet att han ska dö. Om inte förr så inser han det när den svenske terroristen håller sitt dödstal.

Scenen är vidrig. Bödeln ropar ”Allah akbar” och skär halsen av sitt offer. Det går långsamt. En annan terrorist håller fast offret och trycker ner honom mot marken. Blod forsar över hans blåa jacka. Han gör inget motstånd. En av terroristerna avlossar tre skott mot kroppen och al-Mandlawi tackar Gud.

Terroristernas film på visar mordet.

Tvingade till sig pengar och lyxklockor

Al-Amin Sultan greps i februari 2015 av svensk polis.

Han hade då återvänt hem till Sverige där han genast fortsatt begå brott.

Gripandet skedde efter att polisen i Skövde inlett en utredning mot Sultan gällande misstänkt utpressning.

Sultan och hans medbrottslingar hade, utöver två Rolex-klockor värda sammanlagt 177 000 kronor, tvingat offret att föra över 118 000 kronor till dem.

I en husrannsakan hos Sultan på Tjärblomsgatan i Göteborg beslagtog polisen bland annat ett USB-minne. Det var på det minnet polisen hittade filmerna från avrättningen av de två syriska männen.

Tio månader senare föll domarna mot Sultan och al-Mandlawi. De dömdes till livstid för mord och terroristbrott.

I förhör efter förhör vägrade Sultan svarar på polisens frågor.

Al-Mandlawi var inte till någon större hjälp heller.

Han hade kommit hem från Syrien med svår skada i huvudet och var förlamad i höger kroppshalva.

Hemma i Sverige hade han fått vård och beviljats assistanshjälp 22 timmar per dygn, varefter han startat egen assistansfirma och anställt sin hustru och sina svärföräldrar.

Under samtliga förhör svarade al-Mandlawi med ”ja” och ”nej”, skrattade och grät och gav intryck av att han inte förstod varför han var gripen.

Enligt hans advokat befinner han sig på en ”femårings nivå”, något som ifrågasattes av förhörsledarna.

Al-Mandlawi genomgick en liten sinnesundersökning, men bedömdes inte lida av någon allvarlig psykisk störning.

Den tredje svensken, Yasser Sadek, kunde inte dömas. Han är död, enligt vänner och anhöriga som Expressen har talat med.

 

LÄS MER: Advokaternas kritik mot polis och åklagare

Lyckades inte få reda på offrens identiteter

Det svenska rättsväsendet lyckades aldrig ta reda på identiteten på de svenska terroristernas offer.

Vilka var det egentligen som dog den där dagen, slaktade som djur?

Offrens identiteter kunde inte fastställas.

I den svenska polisens förundersökning konstateras bara:

”Säkerhetspolisen har under utredningsgång utfört ett omfattande arbete för att försöka säkerställa identiteten på männen. I skrivande stund har emellertid dessa ansträngningar inte lett fram till att någon av de två målsägarna har kunnat identifieras. Säkerhetspolisen kan inte heller bedöma om det arbete som gjorts kan resultera till en framtida identifiering”.

Den enda ledtråden var att två av de tre tillfångatagna männen har bokstäverna SPC, en förkortning av Syria Petrol Company, broderade på bröstfickan. I polisens förundersökning tror analytikerna att de blåa uniformerna tillhör anställda på Syriens oljebolag SPC.

Någonstans finns familjer som fortfarande lever i ovisshet om vad som hände deras makar, pappor, bröder.

Men våra efterforskningar i Syrien går trögt till en början.

– Vi har 2500 försvunna arbetare och anställda. Det är omöjligt att utifrån en bild kunna identifiera dessa personer, säger en av bolagets högsta chefer när jag träffar honom i Damaskus.

1 000 personer dog av svält i fängelset 

Aleppo, Syrien, flera månader senare.

Snöovädret blir bara värre.

– Du kan inte köra mot industriområdet där borta. Det ligger på frontlinjen mellan oss, kurderna och terroristerna, säger en ung man i arméuniform som står i rondellen al-Gandol i stadsdelen al-Shqaief utanför Aleppo.

Vi är inte långt från platsen där de brutala morden ägde rum för tre år sedan. Jag ser de gula kurdiska flaggorna vaja över husen andra sidan rondellen. Men Fatah al-Sham (tidigare al-Nusrafronten al-Qaida i Syrien) finns en liten bit bort. Här utkämpades hårda strider våren 2013. Islamisterna ockuperade hela området och belägrade Aleppos stora fängelse som rymde 4 000 fångar och 800 soldater. I 14 månader satt de isolerade från omvärlden och över 1 000 soldater och fångar dog av svält inne i fängelse.

Den unga killen i vägspärren ingår i en paramilitär grupp som stöder syriska armén.

Jag visar bilderna på de avrättade männen för honom i min mobil.

Vid det här laget har jag visat dem för hundratals personer i och kring Aleppo, hittills utan framgång.

– Jag känner inte igen dem, säger den unge mannen.

– Men Ibrahim kanske vet mer. Han är härifrån och hans pappa blev tillfångatagen 2013, tillägger han.

– Jag känner inte igen dem, säger den unge mannen. Men Ibrahim kanske vet mer.

Ibrahim Hinnawi är en ung soldat och tjänstgör här i vägspärren. Men i dag är han på permission. Det beskedet får jag när jag ringer honom medan vi värmer oss framför elden i armébaracken.

– Kom tillbaka i kväll eller i morgon. Men jag tycker inte att du ska åka hit på kvällen – det är stor risk att vilande terrorceller finnas kvar i närheten, säger Ibrahim.

”Jag känner ingen av dem”

Vi återvänder till al-Shqaief nästa dag. Nu är Ibrahim på plats. Hans pappa var soldat i syriska armén och försvann ungefär samtidigt som offren på filmen.

– Jag känner ingen av dem som du visar här, säger Ibrahim med säker röst.

Men han tipsar om en annan person som kanske vet. Det är kapten Hussein som tjänstgör i Radiohuset. Han var en av dem som blev omringade i fängelset.

Hussein tittar på bilderna i min mobil en bra stund, sen säger han:

– Jag har problem med minnet. Allt som skedde inne i fängelset under över ett år av belägring minns jag i detalj. Jag minns hur vi använde en handsåg för att amputera ett ben på en av våra kamrater. Jag ska ringa honom och han får själv berätta, säger Hussein.

Jag åker tillbaka mot mitt hotell för att vila. Innan jag hinner fram ringer kapten Hussein igen.

– Åk tillbaka, säger han.

Han har tänkt efter och han tror nu att den äldre mannen på filmen kan vara en armémekaniker som han träffat en gång tidigare. Han minns inte namnet på honom. Han säger att det finns en person kvar i livet från den gruppen, menige Ali Sataihi. Han kanske vet mer?

Expressens Kassem Hamade söker svaren vid frontlinjen.

Jag ringer Ali som är vid en utpost nära frontlinjen. Det tar ett par timmar att åka dit.

– Svänger ni vänster kan ni hamna hos IS. Svänger ni till höger kan ni hamna hos al-Nusrafronten, säger Ali på telefon.

Snön faller intensivare. Centrala Aleppo ligger nu bakom oss. Det mörkt i backspegeln och lika kolsvart framför oss. Här, på åkrarna och i dalarna, försvinner människor spårlöst.

– Ta på dig skyddsvästen, säger Abou Adnan.

Hans ansikte är täckt av ärr

Snötäcket på vägen blir allt tjockare. Vi riskerar att köra fast.

– Jag tycker vi återvänder, säger Abou Adnan.

Jag har Ali i telefonen och han leder oss.

– Vänd tillbaka till den lilla byn och vänta där. Jag möter upp er där, säger Ali.

Vi parkerar bilen i mörkret bakom ett ödehus och väntar där. Under 45 minuter kör bara tre militärfordon förbi.

Efter en stund kör Ali in bakom huset och ställer sin bil bakom vår. Han är inte ensam. Han har en annan soldat med sig.

Ali har varit i armén i över 15 år. Han har skadats flera gånger under kriget. Jag kan se i mörkret att hans ansikte täcks av ärr. Han har långt skägg och är lugn. I kväll är han glad. Han har permission i morgon och han ska besöka sina föräldrar i Homs.

Han tittar på bilderna i min mobil, och säger:

– Det är överste Ahmad Ashour. Utan tvivel.

– Han bara försvann och vi hade ingen information om honom, säger Ali.

Han berättar vad han vet om offrets familj och bakgrund:

– Överste Ahmad är från Damaskus men bodde i Aleppo.

Ali ringer några samtal och får fram information om överstens familj. Överste Ahmad har en dotter. Hon är 21 år, och hon bor i Aleppo.

I tre år har hon väntat på besked

Stereon i restaurangens nedre våning spelar musik på hög volym.

Unga syrier - de flesta män - sitter och röker vattenpipa. Jag går uppför trappan till andra våningen. Snöslask täcker trappstegen och det drar kallt också inomhus. Jag sätter mig vid fönstret för att kunna se ut mot gatan i centrala Aleppo.

21 år gamla Fettoun gick med på att träffas direkt när jag ringde henne. I tre år har hon väntat på besked om vad som egentligen hände hennes far.

Mobilen ringer och jag ser att hon och hennes man står i entrén och tittar för att se vem av gästerna som ska svara. Jag ser att hon ser mig. Hon kommer med sin nyblivna man mot mitt bord, hälsar nervöst och sätter sig.

 

Hur ska jag kunna berätta vad jag vet? 

 

Båda är nyutexaminerade från universitetet i Aleppo. De har läst lantbruksvetenskap. Hon har med sig några bilder på sin pappa och hans militära ID-kort där hans grad framgår, som hon visar och vill överlämna till mig.

Pappans militära ID-handlingar.Foto: Privat

Det är ingen tvekan om att det är rätt person. Hon går rakt på sak.

– Lever min pappa? Är han död? frågar hon.

Jag ser att hela hon darrar. Jag svarar inte på hennes fråga först. Hur ska jag kunna berätta vad jag vet?

Fettouns blick är sorgsen. Hon berättar om sin pappa, om sin familj och om hur de drabbats av katastrofer som slagit deras familj i spillror.

Fettouns blick är sorgsen. Hon berättar om sin pappa, om sin familj och om hur de drabbats av katastrofer som slagit deras familj i spillror.

Det är bara ett år sedan hennes mamma och en yngre bror omkom i brand hemma i lägenheten.

– Vi låg och sov när elgeneratorn fattade eld. Jag och mina två yngre syskon lyckades ta oss ut levande, men inte min mamma och min bror. De brändes till döds, säger hon.

Överste Ahmad Ashour mördades av IS-terroristerna.Foto: Privat

Kontaktades av islamistisk grupp

Fettouns man sitter tyst bredvid henne medan hon berättar.

– Min pappa hälsade på oss strax innan han försvann. Vi var hemma och åt lunch. Han var lugn som han alltid är.

Hon säger att hon tidigt fick veta att hennes pappa blivit kidnappad av en islamistisk grupp. De tog kontakt med henne i mars 2013.

– En man som heter Abou Hozaifa ringde till mig och berättade att de hade tagit min pappa. Han var från Tjetjenien. Min pappa måste ha gett honom mitt nummer.

– Jag pratade med Abou Hozaifa flera gånger i telefon och försökte få honom att hjälpa mig att få träffa min pappa, säger Fettoun.

Men det blev aldrig något möte.

Fettouns tillsammans med hennes man.

 

Jag fortsatte leta efter min far

 

Två månader senare ringde Abou Hozaifa tillbaka igen.

– Han sa att min pappa avrättats och att han dog muslimskt. Han sa att pappa var en trogen muslim även när han dödades.

Hon säger att hon vägrade tro på honom.

– Jag fortsatte leta efter min far, säger Fettoun sammanbitet.

Som i alla krig försöker kriminella att utnyttja de drabbade.

Fettoun berättar att personer från olika grupper efteråt hört av sig till henne och påstått att hennes pappa lever. Sist var det en man med breda kontakter över konfliktgränsen. Han ville ha betalt för att hjälpa henne och påstod att att hennes pappa fanns i Idlib hos en islamistisk grupp.

– Jag ville verkligen tro på honom, säger Fettoun.

Vi fryser allihop. När servitören kommer med våra tekoppar ber jag honom flytta den lilla elvärmaren från golvet upp på vårt bord.

Fettoun försöker hålla tillbaka tårarna. Hennes röst blir bestämd:

– Nu vet du en hel del om oss. Nu får du berätta om vad du vet om min pappa.

 

Vad ska jag säga till mina två små syskon?

 

Jag frågar om hon vill se bilden som jag har sparat i min telefon och om hon kan bekräfta om det är hennes

pappa eller inte.

Bilden visar hennes far minuterna innan avrättningen.

Hon tittar på bilden.

– Ja, det är min pappa. Stäng av kameran, säger Fettoun och gråter.

Jag har gett henne beskedet hon fasat för i tre år.

Nu vet hon att hennes pappa är död.

Jag vägrar visa resten av den fruktansvärda filmen för henne.

– Varför åker folk från Sverige, Etiopien, Irak och Palestina till Syrien och dödar min far? Vad har de i Syrien att göra, säger Fettoun.

Vi sitter tysta medan hon gråter.

– Min far var snäll. Han älskade oss. Vad ska jag säga till mina två små syskon?

Foto: AFP AL-ITISAM MEDIA / Farnum Shakeira

Fakta om gruppen som svenskarna ingick i

Hassan Al-Mandlawi jobbade som golvläggare och fritidspredikant innan han åkte ner till Syrien hösten 2012.

 

Så småningom anslöt han sig till terroristgruppen Jaish al-Muhajireen wal Ansar som grundades av Tarkhan Batirashvili mer känd som Abu Omar al-Shishani som har rötter i Georgien och Tjetjenien.

 

Gruppens namn betyder ”migranternas och supportrarnas armé”. Migranterna är utländska krigare och supportrarna är lokala medlemmar.

 

 

Redan under 2012 höll Abu Omar al-Shishani flera möten med terroristsekten ”Islamiska Staten” IS-högste ledaren Abu Bakr al-Baghdadi och diskuterade upplösning av al-Shishanis egen grupp för att ingå i IS. Flera hundra svenska islamister inklusive al-Mandlawi, Al-Amin Sultan och Yasser Sadek ingick i gruppen.

 

Senare svor al-Shishani krigsmannaed för IS och utsågs till sektens överbefälhavare i norr- och i nordöstra Syrien.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida

Mest läst i dag