04.40 på julaftons morgon orkade inte artisten Alf Robertsons hjärta mer. Hustrun Monica hade då suttit vid hans sida och vakat under kvällen och natten.
Han hittades av personalen på korttidsboendet i Kungsbacka.
- Han var jättedålig sista veckan. Han hade problem med sin andning och orkade inte prata. Men han var klar i huvudet hela vägen, han vägrade ta mediciner som slöt bort hjärnan. Han ville vara klar i huvudet hela vägen ut, sa han. Sen somnade Alf bara in, lugnt och stilla, berättar hustrun Monica Robertson, 47.
Alf Robertson vid pianot i sitt hus i Frillesås i januari i år. Foto: Leif Gustafsson Förlorade talet
Alf Robertson började sin karriär med låten "Riv inte vårt kvarter" som hamnade på Svensktoppen 1968. Succéerna upprepades och 67-åringen sparade inte på krutet.
Han drabbades av tre hjärtinfarkter, två strokes och två hjärnblödningar.
Efter senaste stroken för två år sedan förlorade han talförmågan och tvingades lära sig att prata på nytt.
Bad till Gud
I en intervju från i somras berättade han för TV4 om hälsan:
- Var och en kunde ha varit fatala för mig. Men jag tror att det har med förmågan att man förstår att det inte är riktigt slut än. Jag har inte haft kontakt med vår herre genom åren. Men jag hade det i ambulansen efter sista stroken.
- Då bad jag till Gud och sa: "Eftersom vi inte talat vid så mycket genom åren så ber jag bara: Kan du rädda mig från detta hemska så ska jag bli en fin människa. Jag ska aldrig lura ett fruntimmer, jag ska inte dricka mera nubbar, jag ska sköta mig på alla sätt och vis."
Talet återvände långsamt. Och i somras började Alf arbeta på sin 51:a skiva.
Men i november slog en fjärde hjärtinfart till.
- Efter en månad sa läkarna: "Han kommer inte klara sig." Han blev tröttare för varje dag. Njurarna var så dåliga att de inte hade mycket kapacitet kvar, inte hjärtat heller, berättar hustrun Monica Robertson som träffade Alf redan 1981. Efter en längre tids vänskap gifte paret sig 1997.
Förberett döttrarna
De senaste veckorna har mamma Monica försökt förbereda döttrarna Isabella, 6, och Lisen, 8, på att pappa skulle dö.
- Vi har pratat om det, jag har varit rak. När de sa "sen när pappa kommer hem" så kände jag mig tvingad att säga: "Han kommer inte hem."
- Kommer han dö? undrade flickorna.
- Ja, det kommer han att göra, men jag vet inte när, svarade jag. Så har jag gjort. Jag har försökt vara rak och öppen och svara på deras frågor. Barn är ofta mycket bättre än vi vuxna på att ta sånt, säger Monica.
Sista samtalet med barnen
För två veckor sedan följde Isabella och Lisen med till Kungsbacka för att träffa pappa.
- Det blev Alfs sista samtal med barnen. Han ville träffa dem. Jag är glad att han hade en bra dag just då. Både han och barnen kände att det gick väldigt bra. Det fick bli avslutet för dem. Jag ville att barnen skulle ha ett så bra minne som möjligt av sin pappa.
Gjorde skiva på dödsbädden
Från dödsbädden fortsatte Alf Robertson att göra färdigt sin sista skiva. I mars kommer skivan med titlarna "Jag lämnar mitt hjärta i Göteborg", "Livet e ju som det e", "Jag älskar dig mer" och "Lille Ole med paraplyet" samt instrumentallåten "Duvan".
Alf Robertson ville att titeln skulle bli "En flisa av granit", med förklaringen att det passade in på hans eget liv.
