KAN ALDRIG FÖRLÅTA. Lena Murdvees man Toomas dog i cancer den 24 september 2012. Under ett år kämpade Toomas mot brutal smärta och åkte in och ut på olika vårdinrättningar utan att få en diagnos. "Jag kommer aldrig kunna förlåta sjukvården", säger Lena. Foto: Foto: Niklas Henrikczon
KAN ALDRIG FÖRLÅTA. Lena Murdvees man Toomas dog i cancer den 24 september 2012. Under ett år kämpade Toomas mot brutal smärta och åkte in och ut på olika vårdinrättningar utan att få en diagnos. "Jag kommer aldrig kunna förlåta sjukvården", säger Lena. Foto: Foto: Niklas Henrikczon

"Han fick inte ens chans att kämpa"

Publicerad

FALKENBERG. Toomas Murdvees sista år i livet var ett smärtfyllt helvete.

Den omfattande cancer som växte i hans kropp upptäcktes först ett år efter hans första läkarbesök. Hans fru, Lena Murdvee, kan varken förstå eller förlåta den halländska sjukvården.

– Det var som om det hela tiden var lättare att skicka hem honom än att undersöka honom närmare.

Toomas Murdvee gick bort den 24 december 2012. Fem dagar tidigare hade han fått veta att han hade cancer.

Beskedet om sjukdomen kom som en lättnad. I ett års tid hade Toomas besökt olika vårdinrättningar för att få hjälp. För att få veta vad som orsakade hans ohyggliga smärtor, vad som gjorde det omöjligt för honom att äta och varför han fått stora problem att andas.

– "Är det ens någon idé att leva som jag gör", sa han till mig när han mådde som sämst. Sjukvården erbjöd varken empati eller hjälp, säger Lena Murdvee.

Erbjöd alvedon

Hon berättar att de besökt mer än 25 stycken läkare. Turer till sjukhuset blev en ovälkommen vardag men ingen läkare tog de rätta proverna för att ställa diagnos på Toomas.

– Jag fattar inte vad de sysslat med. Han hade cancer i en testikel, i tjocktarmen, i levern, i bukspottskörteln, i lymfkörtlarna, i skelettet, i magsäcken, han hade cancer i hela kroppen. Det var som om det hela tiden var lättare att skicka hem honom än att undersöka honom närmare.

Det kändes som om Toomas snarare var hypokondriker än sjuk i läkarnas mening, berättar Lena. Någon erbjöd honom alvedon, en annan voltaren, en tredje epilepsimedicin och en fjärde diagnostiserade honom med bältros.

– Ingen ens misstänkte cancer, i alla fall finns det inget som visar på det i journalerna, säger Lena.

– Han ombads att andas i en påse, då läkarna trodde att han hyperventilerade av psykiska skäl. Nu vet vi att det berodde på cancer i lungorna. Det sista våra grannar såg av Toomas var när han satt på altanen och försökte hämta andan på detta sätt.

Sjukhusbesöken skedde först i Halmstad för att sedan gå vidare till Varberg. Till Varbergs sjukhus fördes han akut i augusti 2012, nästan exakt ett år efter att han först sökt hjälp för sina smärtor.

– Där träffade han en traumaläkare som faktisk visade empati. Toomas blev trodd, läkaren förstod att han var väldigt illa däran, säger Lena.

Toomas fördes sedan till lungmedicin i Halmstad, där han till slut fick besked om sin långt gångna cancer.

– Vi fick beskedet en onsdag, på måndagen hade han gått bort.

Sorgen blandas med ilska

Intervjun med Lena blir tårfylld. Sorgen efter hennes förlorade make blandas med ilska över sjukvårdens inkompetens.

– När jag tänker på Toomas ångestfyllda ögon kan jag aldrig förlåta läkarna. Om de hittat cancern tidigare hade han i alla fall fått medicin och sluppit sin smärta. Om de hade tagit honom på allvar. Nu fick han inte ens en chans att hinna kämpa.

Chefsläkaren på Hallands sjukhus, Göran Magyars, säger till GT - genom en presstalesman - att han varken vill eller kan kommentera enskilda fall.

Maya Dahlén Persson
Maya Dahlén Persson

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i GT:s app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER