Journalister som hotas, misshandlas, rånas och trakasseras.
Om det hänt i Kina, Burma, Egypten eller Ryssland skulle ingen ha lyft det vita på ögat, men nu har det hänt i Bergsjön. I Göteborg.
I fredags blev en fotograf. som kom till Komettorget för att ta bilder i samband med det uppmärksammade mordet, nerslagen och sparkad.
I söndags fick en tv-fotograf och en reporter från Sveriges Television kameran nersparkad och filmmaterialet förstört av några unga män.
I måndags kom en fotograf från TV4 Göteborg till Komettorget och blev då omringad av cirka 15 män i 20-årsåldern. Han hotades till livet och tvingades lämna ifrån sig bildmaterialet.
Detta är inga bagateller, det är fruktansvärt allvarliga händelser.
I en demokrati får press, radio och tv arbeta fritt med att samla in material, och sedan är det upp till de ansvariga utgivarna att avgöra vad som ska publiceras.
Den som ger sig på journalister ger sig på yttrandefriheten och ytterst demokratin.
Men det räcker inte med att konstatera det, det är det alltför många som gör. Sådana här händelser ska inte sopas under mattan av fega redaktionsledningar eller nedprioriteras av polisen.
TV4 Göteborg har agerat berömvärt genom att polisanmäla hoten mot sin fotograf.
Varje hot, stort som litet, ska polisanmälas, och brottsoffren ska få allt tänkbart stöd.
Samhället, de drabbade inom medierna och polisen måste agera kraftfullt för att hitta och lagföra de skyldiga.
Vi i medierna får inte vika ner oss en millimeter - då är slaget förlorat!
De ansvariga utgivarna på de drabbade redaktionerna bör samarbeta för att avslöja och hänga ut de skyldiga, kanske med hjälp av extraordinära publicistiska beslut.
Våld och hot mot samhällets företrädare är inget nytt.
Räddningstjänsten har tvingats starta en utbildning för att lära sig bemöta det ökande våldet och hoten.
Det är inte ovanligt att brandmän attackeras under släckningsarbetet eller att bilarna blir sönderslagna. Det finns förorter dit räddningstjänsten inte åker utan poliseskort.
Vilka är det då som ligger bakom våldet mot journalisterna?
Det är med all sannolikhet kriminella och halvkriminella unga män i olika nätverk som anser att samhället inte ska lägga sig i vad som händer i "deras område".
Den fascistiska livsstilen råder:
Respekt, våld och rädsla är den röda tråden. Varje företeelse som hotar deras makt slås brutalt ner.
De vill ytterst göra sina revir till en stat i staten, där den starkaste har makten över liv och död.
Deras respekt för demokratiska fri- och rättigheter är lika med noll.
Samhället måste agera hårt och beslutsamt mot de här grupperna.
Men det räcker inte bara med att slå tillbaka med lagen och publicitet.
Det är lika viktigt med utbildning och upplysning, inte minst i skol-orna.
När var pamparna i Svenska journalistförbundet eller i TU, Tidningsutgivareföreningen, senast ute i våra förortsskolor för att förklara och försvara yttrandefriheten?
Stadsdelsordföranden i Bergsjön, Anna Johansson, säger i ett uttalande att de flesta av Bergsjöns invånare aldrig skulle komma på tanken att ge sig på journalister.
Det är helt rätt, och det är vettigt av henne att betona det.
Och det är just för deras skull, för de vanliga invånarna i Bergsjön, som det är så viktigt att bryta de kriminellas fascistoida maktstruktur.
