Det är fem glada killar från kommunala Produktionsskolan som möter oss vid arbetsboden vid Nötö på Sotenäsets yttersta spets.
Platsen är populär bland fågelskådare och kreatur brukar hålla landskapet öppet under somrarna.
När GT hälsar på faller ett lätt regn och det svala vädret gör att man hellre ville sitta inne i stugvärmen.
Men för Robin Alexandersson, Mattias Hedman, Matti Karlsson, Roger Berlin och Per-Joel Andersson finns ingen återvändo, detta är deras jobb.
- I går gjorde vi en del av den långa kusten, berättar Per-Joel Andersson och pekar ut över de lena klipporna. I dag fortsätter vi borta vid Hällingedalen.

Fyller säck på säck

Utrustade med sopsäckar, hållare för sopsäckarna och grepe traskar vi i väg. Och de tar oss till ett av de "bättre" vrakställena.
Säck på säck fylls med rep, plast, skor och annat som flutit i land. Inom mindre än en timme hinner gänget med nästan tio stycken.
- Vi brukar göra det här från båten, säger Per-Joel Andersson. Men bara om vädret tillåter.
När säck på säck fyllts med skräp ställs de på klipporna och inväntar väder så att lillebåten kan köra in och hämta dem.
- Det här är min arbetsplats, säger Roger Berlin stolt och slår ut med armarna och fortsätter plockandet bland stenar och klippskrevor.

Lämnar kvar trä

- Vi lämnar bara kvar trä, säger Per-Joel Andersson. Vi fick klagomål för att vi tog för mycket trä, det finns många som vill ha vrakved.
Vad är det roligaste ni har hittat?
- Det var nog en flaskpost där vi tog kontakt med avsändaren, som blev jätteglad, minns Per-Joel Andersson. Det är små glädjeämnen att ta vara på.
Andra mindre roliga saker de hittat: Uppblåsbar Barbara, militära objekt och det värsta, en död människa.