Jens Thelning hade firats av sina kamrater på sin 20-årsdag morgonen den 13 juni 2004.
Den sommardagen skulle de värnpliktiga på amfibieförbandet på Amf 1, i Vaxholm utanför Stockholm, öva formationer med snabba stridsbåtar 90H.
Vid Sollenkroka sund tvingades Jens båt att sänka farten för att inte krocka med en fritidsbåt.

Slungades i vattnet

Stridsbåten som kom efter hann inte väja kraschade in i Jens stridsbåt.
Jens och en kamrat slungades i vattnet och avled av skadorna.
– På ett sätt känns det svårare nu, för nu är det så påtagligt att det faktiskt har hänt. Första tiden tror man inte att det har hänt. Man tror på något märkligt vis att han ska komma tillbaka. Nu vet jag att han inte gör det, och på det viset är det värre nu, säger mamma Erika Thelning.
Hon sörjer med den drabbade familjen:
– Det är det värsta som kan hända någon människa, att ens barn dör.
Det är orimligt att någon ska dö under träning i Sverige, menar hon.
– De föräldrar som har barn som värnpliktiga eller i det här fallet, när det är någon anställd, utgår från att de risker som finns gäller krigssituationer - den verklighet man utbildas för, inte själva utbildningen.

"Säkerheten förödande"

Sedan den tragiska olyckan som drabbade hennes son har hon haft all anledning att ifrågasätta säkerheten inom försvaret.
– Jag tycker att säkerheten är förödande. Jag förstår inte hur det kan vara möjligt att en statlig verksamhet som ansvar för unga människors liv kan skötas på en höft, säger Erika Thelning.
– Försvarsmakten måste ha aktuella riskanalyser för den verksamheten som man har ansvar för. Och man måste följa upp fortlöpande att saker sköts på det sätt som innebär minsta möjliga risk. I vårt fall så gällde inte det.
Hur tar man sig vidare när något sådant händer?
– Det vet inte jag. Jag kan inte det. Man får försöka reda ut det med någon som har lyckats med det.