9.01. Sen, sen, sen. Rusar uppför stentrapporna och in till klass 5:2 där alla redan satt sig och fröken Sonja Lachenardière börjat läsa ur mr Tom.
Men jag är inte sist. Först kommer ”X” med jackan på och några minuter senare släntrar ”Y” in.
Nu är klassen fulltalig.
Vägg i vägg läser parallellklassen 5:1 tyst för sig själva.
Barnen på Karl Johansskolan har sovmorgon på måndagar. Ett sätt att mjukstarta veckan. Men inte för lärarna.
– Måndagen är vår stressigaste dag. Den börjar med personalmöte redan klockan åtta, säger Sonja.
Fröken Sonja Lachenardière drar veckans läxor. Foto: Sara Pettersson
9.15. Veckoplanering. Sonja går igenom vaktlistan för bamba och pratar om orienteringen nästa fredag. Det är matteprov vecka 43 och teaterbesök vecka 50.
En del har fem läxor, andra fyra. Vädret i tre europeiska städer ska kollas varje dag. ”Använd internet och tidningar”. Tankeläxan ska göras, likaså mattestencilen, engelskan och glöm inte alla ogjorda läxor...
Puh!
Barnen antecknar flitigt i sina planeringskalendrar.
– Föräldrarna vill att alla läxor ska ges vid ett tillfälle. Men utan kalendern hade det inte fungerat, säger Sonja.

9.30. Matteböcker fram. Barnen har bord, inga bänkar och oron brytbar ut när alla ska hämta det som behövs. ”Mattetystnad”, ryar Sonja.
Dagens frågor är skalor, areor och omkrets.
– Vad betyder skala 1:1000?
 Viftande händer. Fröken verkar ha ögon i nacken. Är överallt på en gång.

9.45. Klass 5:1 räknar också matte. Här är salen större och eleverna färre. Alla har bänkar och därmed böckerna intill sig. Flitens lampa lyser. Fröken Margareta Pettersson smyger runt bland eleverna.
Jag hör en knappnål falla.
Skolkuratorn Lenna Sjönneby Johannesson och skolsköterskan Rose-Marie Sjöholm tycker att dagens elever är mer stressade än förr.
– Det märker vi på hälsosamtalen och vid spontanbesöken, säger Rose-Marie. Det handlar om huvudvärk, magont och sömnsvårigheter. Ibland vakar barnen mitt i natten och kan inte somna om.
– Jag har en känsla av att mellanstadiebaren tvingats bli större, säger Lena. Att samhället kräver mer. Det är så mycket man ska ratta själv.
– Och tack vare mobilerna kan föräldrarna släppa barnen ifrån sig. De kan ju nås överallt. Då behöver inte vuxennärvaron vara så tydlig.
Karl Johansskolan är en klassisk Göteborgsskola, i originalskick men dåligt underhållen. Foto: Sara Pettersson
10.00. Rast. Röster och steg ekar mellan de gamla stenväggarna. Lärarna försvinner in i personalrummet.
Femmorna drar ut på skolgården. Äntligen tyst.
På mellanstadiet har i stort sett varenda unge en egen mobiltelefon. Men den ska vara avstängd under lektionstid.
– Mobilen kan vara en stressfaktor för barnen, menar lärarna.
– Du är ständigt bevakad, säger Margareta Petterson. Och att bli väckt av sms-ljud mitt i natten måste vara rent hälsovådligt.

10.20. Multiplikationstävling. Alla sätter sig på borden och tävlar i par. Den som svarar först sätter sig ner. Populärt.

10.45. Eget arbete. Karl Johansskolan är gammal och underhållet eftersatt. 5:2-orna har nyligen tvingats flytta från 80 kvadratmeter till drygt 50.
– Vi är som råttor i bur, beskriver Sonja. Det är inte schyst. Jag har inget emot att ha 27 elever i klassen, men efterlyser ett par smårum för studier i lugn och ro. 
Ludvig, Måns, Celina och Alexandra löser trångboddheten genom att sätta/lägga sig på mattor i korridoren med böcker och papper på golvet.

11.20. Bamba och 50 minuters rast. Hundratals ungar tar för sig av kycklinggryta med ris, grönsaker, knäckebröd mjölk eller vatten.
En tjej tycker maten är ”äcklig”.
Det är den inte alls. I alla fall inte i dag. Men det känns lite B att äta på plasttallrikar och dricka ur plastglas.
Lärarna poängterar frukostens betydelse. Utan den orkar man inte fram till lunch.
– Det bästa man kan ge sina barn är tio timmars sömn och frukost, tycker Margareta. Kan de inte äta får de ta med sig en frukt.
Felicia Lundh vill inte vara med på gympan. Peppas av Jasmin Basalic. Foto: Sara Pettersson
12.30. Gympa. Samling inför orientering i Slottsskogen. Killarna rusar i väg direkt. Felicia vill helst slippa. Hon har ont huvudet och en annan är förkyld. Någon har slagit sig på sparkcykeln och en fjärde är trött.
Tjejerna bildar långsam klagande eftertrupp till Majvallen. Idrottsläraren Jasmin Basalic peppar. Idrott är ju så bra, inte minst för att den motverkar stress. Ingen vet hur han bär sig åt. Men plötsligt letar alla motvilliga kontroller ute i parken.
 Jasmin ser lycklig ut när vi talar om att tjejerna tycker att han är ”grym”.
– För ibland frågar jag mig om jag kunde gjort annorlunda, bemött en elev på ett annat sätt, säger han.

13.50. Engelska. Flickorna har slutat. Pojkarna kommer en kvart för sent på grund av det idoga orienterandet. Kort pjäsrepetion om sköldpaddan och haren, om kråkan och räven. Sen direkt på scen. Klä-ut-kläder på och mycket fniss.
– Ni är superduktiga på scen, berömmer fröken.
En sista påminnelse om väderläxan präntas in.

14.40. Snart slut. Barnen ställer sig på borden för en musikalisk kroppsövning på engelska. Efter ett avslutande ”rusk” på rumpan är skoldagen slut.