I en annan tid, i en annan värld, fanns i en stad ett ämbetsverk för utbetalandet av skyskrapeallergikernas löner.
När de inte betalade ut löner presenterade de emellanåt planer för hur olika delar av staden skulle befläckas (eller bebyggas, som de brukade säga på fackspråk i ämbetsverkets korridorer).
Sin vana trogen valde de alltid att komma med grådaskiga förslag för att så långt som möjligt få stadslandskapet att harmoniera med vädret i staden.
Just harmoni var det genomgående temat i alla de diskussioner som fördes på ämbetsverket.
All ny bebyggelse skulle utformas så att den i fråga om färg och form smälte in bland bebyggelsen i omkringliggande kvarter.
Gud förbjude att någon skulle kunna upptäcka att där hade byggts ett nytt hus!
Om det intilliggande huset var gult, skulle det nya huset vara gult. Om det intilliggande huset bestod av sex våningar, skulle det nya huset ha sex våningar.
Strävan efter harmoni genomsyrade ämbetsverket så kraftigt att många människor i det närliggande huset för utspisning av de folkvalda smittades av tanken om harmoni.

I sin dagliga politik talade de ofta mångfaldens lov, men när det gällde stadens arkitektur vurmade de för enfalden. Staden skulle se ut som den alltid hade gjort.
I källaren på ämbetsverket hade man en tre meter hög kopia av Empire State Building, med löstagbara våningar.
Om någon anställd drabbades av en traumatisk upplevelse, till exempel efter att ha läst i en tidning om något förslag på en ny skyskrapa i staden, kunde den anställde rusa ner i källaren och demontera fallossymbolen bit för bit tills den värsta ångesten hade lagt sig.
Därefter kunde den anställde med harmoniskt sinnelag gå tillbaka till sitt skrivbord och i lugn och ro ta itu med bekämpningen av uppstickarens visioner.
I vår tid, i vår värld, presenterades det nyligen planer för hur Heden skall bebyggas.
Spännande? Vad jag hade velat höra var följande:

I snart fyrahundra år har vi varit rikets andra stad. Vi har spelat andrafiolen så länge att vi är utleda på dess monotona melodi.
Ibland har vi tagit oss i kragen, gaskat upp oss och försökt växa som stad, försökt göra oss mer och mer oberoende av vanstyret i öst. Men på grund av vår låga självkänsla har vi inte riktigt vågat satsa fullt ut.
Vi har sett oss som skomakaren som skall bliva vid sin läst. Tills i dag. Nu får det vara slut på vår försiktighet.
Nu skall Heden proppas full med futuristiska skyskrapor. Nu skall vi gjuta framtidstro i ung- domarna i den här stan, verklig framtidstro.
Göteborg skall bli en mångmiljonstad.
Ja, sannerligen, det säger jag eder:
Vid varje infart till Göteborg skall det stå på stora skyltar: "Här bygger vi en världsmetropol!"

Håkan Tendell är poet i Göteborg.