19 år efter utredningen kring mordet på Kevin återvänder förundersökningsledaren Rolf Sandberg till platsen där 4-åringen hittades död. För Expressen avslöjar poliskommissarien hittills okända uppgifter om fallet. Foto: Niclas Hammarström / NICLAS HAMMARSTRÖM19 år efter utredningen kring mordet på Kevin återvänder förundersökningsledaren Rolf Sandberg till platsen där 4-åringen hittades död. För Expressen avslöjar poliskommissarien hittills okända uppgifter om fallet. Foto: Niclas Hammarström / NICLAS HAMMARSTRÖM
19 år efter utredningen kring mordet på Kevin återvänder förundersökningsledaren Rolf Sandberg till platsen där 4-åringen hittades död. För Expressen avslöjar poliskommissarien hittills okända uppgifter om fallet. Foto: Niclas Hammarström / NICLAS HAMMARSTRÖM
"Kevin" och ett hjärta är inristade i trädet. Foto: Niclas Hammarström / NICLAS HAMMARSTRÖM"Kevin" och ett hjärta är inristade i trädet. Foto: Niclas Hammarström / NICLAS HAMMARSTRÖM
"Kevin" och ett hjärta är inristade i trädet. Foto: Niclas Hammarström / NICLAS HAMMARSTRÖM

Därför tror Sandberg inte på huvudvittnet

Publicerad

ARVIKA. Han är en av Sveriges just nu mest kritiserade myndighetspersoner.

Anklagad för att felaktigt ha pekat ut två bröder, då 5 och 7 år gamla, som skyldiga till Kevins död 1998.

Och för att ha utsatt barnen för pressande förhör.

Nu bryter förundersökningsledaren Rolf Sandberg tystnaden.

För nitton år sedan sågs han som en hjälte.

En karismatisk poliskommissarie som löste det mystiska mordet på ett barn.

Han gjorde karriär och sommarpratade i P1 om sitt arbete.

Sedan ett par veckor tillbaka är Rolf Sandberg i huvudperson i vad som kallats en rättsskandal, efter de uppgifter som framkommit i DN och SVT:s granskning av fallet Kevin, fyraåringen som hittades död vid en sjö i Dottevik, Arvika.

Och som bröderna Robin och Christian presenterades som skyldiga till.

Femrummaren där han bor i centrala Arvika, med utsikt över stora delar av staden och sjön Glafsfjorden, är delvis omöblerad och tom. I ett av de mindre rummen, bredvid en svart dammsugare, hänger polisuniformen och en skyddsväst.

I övrigt ligger dokument från förundersökningen som gjordes 1998 utspridda i bostaden. På vardagsrummets långbord ligger förhören med Christian, den äldre av pojkarna som enligt utredningen dödade Kevin.

Han har bjudit in oss för att berätta om detaljer ur förundersökningen som inte framkommit i de uppmärksammade granskningarna.

– Har de hela utredningen så borde de ha läst igenom den. De borde ha haft det som talade för och det som talade emot deras tes, så att man får bilda sin egen uppfattning, och inte bara haft det som talar för deras eget syfte.

När Rolf Sandberg pratar om syftet med granskningen säger han att SVT lurat honom och hans kolleger. Snart ska han berätta hur.

I köket har kommissarien samlat gärningsmannaprofilen, utlåtandet från rättsläkaren, förhören med föräldrarna och andra dokument som han gått igenom på nytt efter att SVT-programmet ”Fallet Kevin”, som hittills sänts i två delar, fått stora delar av Sverige att rasa mot hans arbetsmetoder.

”Ett justitiemord med barn som offer”, lyder DN:s ledare den 9 maj.

 

LÄS MER: Det talar för och emot pojkarna i Kevin-fallet

 

Bröderna Christian och Robin träder fram i dokumentärserien ”Fallet Kevin”.Foto: SVT/DOKUMENT INIFRÅN

”Det är inte synd om mig”

Utredningen har även kritiserats av en av landets högsta jurister, hovrätts­presidenten på Svea hovrätt Fredrik Wersäll, i Ekots lördagsintervju.

När Rolf Sandberg går ner för att handla i den lokala livsmedelsbutiken hör han en äldre kvinna säga till sin väninna att hon ska se ”nästa avsnitt om Sandberg-jäveln”.

– Det är inte synd om mig. Jag vill inte att det här ska uppfattas känslomässigt, säger han och sätter sig ner vid köksbordet.

Ljudet från ett godståg som transporterar timmer hörs nerifrån spåret som ligger nära den spegelblanka sjön.

– Det här har fått otroliga proportioner. Jag har inget emot om det granskas och kritiseras om det är faktabaserat men det är inte vad SVT gjort. Jag trodde de var mer seriösa, säger Rolf Sandberg och tar fram en stor bunt dokument från förundersökningen där delar är markerade med gul spritpenna.

I SVT:s andra del av ”Fallet Kevin” beskrivs ett förhör med de utpekade barnens styvmamma som fundamentalt.

”Det som nu händer ska få stor betydelse för utredningen”, säger berättarrösten.

Styvmamman har då förts till psykakuten efter att ha fallit ihop sedan ett av barnen under förhör sagt att han sett mördaren. Trots att hon är på psykakuten blir hon förhörd av polisen som sägs pressa henne att säga att Christian, det äldsta barnet, berättat om Kevin på morddagen.

”Då gick jag väl med på det och började tänka att det kanske var så”, säger hon.

 

LÄS MER: Göran Lambertz om utpekade pojkarnas alibi i fallet Kevin

 

Enligt Rolf Sandberg har granskningarna av fallet Kevin utelämnat viktiga detaljer. Pojkarnas pappas dagboksanteckningar visar att han redan vid morddagen fick höra att Kevin låg vid sjön och att han antecknat att sonen var ”likblek av skräck”.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

Delvis en annan bild

I programmet säger pappan att ingen nämnde Kevin på morddagen och att frun var den första som påstod det, under det pressade förhöret.

Men de förhör som Rolf Sandberg tar fram åt oss och läser ifrån ger en delvis annan bild än den SVT och föräldrarna ger i ”Fallet Kevin”.

Efter att ha läst från tidigare förhör, där både föräldrar och barn nämner viktiga detaljer om vad som hände på morddagen, räcker Rolf Sandberg fram barnens pappas dagboksanteckningar om morddagen.

Där har pappan skrivit om hur barnen kom hem, den äldste av dem blöt, och berättade att Kevin låg och flöt. Christian hade ritat en teckning över var i vattnet fyraåringen låg.

Föräldrarna trodde troligtvis inte på barnen. Styvmamman hade sagt att det var Kevins mammas bekymmer.

Senare på kvällen åker familjen ut och fiskar tillsammans med vänner.

I SVT:s granskning beskrivs att barnen betedde sig som vanligt.

I pappans dagbok står det att den äldre pojken hade stora ögon och var ”likblek av skräck”. På frågan om vad som hänt Kevin hade femårige Robin svarat: ”jag vet”.

I ett förhör gjort hemma hos pappan och styvmamman den 24 augusti frågar polisen pappan om han fått någon känsla att hans barn kan vara inblandade eller sett när Kevin dog. ”Ja”, svarar han då.

– De visste hela tiden om hela förloppet. Jag tror att föräldrarna hörde av sig till oss så många gånger för att de var rädda att informationen skulle komma till oss på andra vägar, säger Rolf Sandberg.

Sammanlagt ringde föräldrarna polisen vid 19 olika gånger, och pekade ut nya uppgifter om vad pojkarna sagt om Kevins död.

– Då måste vi kalla in till nya förhör. Att de uppfattas som ledande är för att vi hade fått information av föräldrarna som vi ville få bekräftat. Alla experter säger att det är för många förhör, men vad skulle vi ha gjort när föräldrarna hela tiden kom med nya uppgifter?

 

LÄS MER: Kevin-fallet i Arvika öppnas upp på nytt

 

Det kritiserade förhöret där Rolf Sandberg pressar den 5-årige Robin med ledande frågor.Foto: SVT/DOKUMENT INIFRÅN

Rev sönder teckningen

När barnen ska ha kommit hem på morddagen och sjuårige Christian ritade vad som hänt rev pappan sönder teckningen.

– Jag tror pojken förväntade sig att de vuxna skulle springa ner och se om Kevin levde. Men de säger att de bytte kläder och stack i väg och fiskade med vännerna.

En vanlig fråga kring Kevins död är hur kroppen hamnade på lastpallen ute i vattnet. Vad tänker du om det?

Rolf Sandberg med förundersökningen från 1998.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

– Det gick mycket folk där vi hittade kroppen men vi hittade inga släpmärken. I förhör beskriver barnen hur de forslade Kevin men jag tror inte att lille Robin... han borde inte ha orkat. Ungarna har själva sagt att de klarade det, men Robin var inte blöt. Bara Christian. Ingenstans säger någon att Robins kläder var blöta. Hypotetiskt borde Robin också blivit blöt om han hjälpte till. Jag tror att en tredje person, en vuxen eller ett stort barn, har hjälpt till att flytta kroppen.

Det som Rolf Sandberg kritiserats mest för hittills är ett förhör han gjorde med femårige Robin. I tevebilderna är det tydligt att polisen pressar barnet och ställer ledande frågor.

– Han kunde inte sitta still. Då kom en av barnpsykologerna till mig, jag satt vid skrivbordet, och sa kan du inte gå in och vara lite stram som hans pappa för att se om han kunde vara lite lugnare.

– Jag håller med om att det var ett dåligt förhör. Jag skulle inte göra det på det sättet. För det första hade jag inte haft uniform på mig. Men jag hade inte varit stram på det sättet heller.

Du ser själv pressad ut på bilderna, som att du har bråttom?

– Jag var inte pressad att få ett erkännande. För det första var pojkarna inte misstänkta då. Dessutom kunde vi ha fortsatt utreda i flera år. Jag hoppades fortfarande att det var vuxna människor som låg bakom.

– Vi hade barnperspektiv. De flesta av oss hade egna barn. Vi ville ha psykologhjälp med så att barnen så småningom skulle kunna vara goda samhällsmedborgare.

 

LÄS MER: 12-årig pojke erkände att han var där när Kevin dog

 

Arvika sommaren 1998: Polisens tekniker letar efter bevis vid stugan i närheten av platsen där Kevin mördades.Foto: Stefan Hyttfors

Tioåring har gett barnen alibi

Enligt Rolf Sandberg var förhöret inte så viktigt för utredningen som det framställs. Det framkom andra uppgifter som betydde mer.

– Vi började med tre spår och vi fortsatte utreda andra spår, vilket många inte förstår. Vi släppte inte alls de andra spåren snabbt. Visst fanns perioder då man stod och stampade. Men när vi förstod att barn gjort detta blev vi ju inte glada precis, tvärtom.

I både DN och SVT:s granskning uppges att en tioåring som åkte och fiskade med familjen på morddagen var ett nyckelvittne som gett barnen alibi. Han hävdade att han var med barnen hela tiden före fisketuren, och att pojkarna aldrig var i närheten av mordplatsen.

Men enligt de dokument Rolf Sandberg tar fram från utredningen motsäger både föräldrar och barn den historien. De små barnen blir till och med arga på tioåringen.

– Man tar in en tioårig pojk och säger att det var vårt huvudvittne. Det var det inte. Vi slog sönder den på tio sekunder.

– Tioåringen var aldrig ett huvudvittne. Både utifrån förhör med pojkarna och föräldrar kunde man tidigt konstatera att hans historia inte stämde. I förhör uppger Christian att tioåringen ljög. I förhör från 15 september 1998 berättar styvmamman att tioåringen sagt att Christian varit borta en stund medan han var vid gungparken. Hon hade själv tittat ut genom fönstret och sett att sonen inte var där.

 

LÄS MER: Polisens bryska förhör med Robin stoppades i Kevin-fallet

 

En polis placerar blommor vid strandkanten där Kevin hittades.Foto: Stefan Hyttfors

”Han har genat för mycket”

Sven Å Christianson är en viktig person i granskningarna av utredningen. 1998 hade han stjärnstatus som rådgivare

i mordutredningarna kring Thomas Quick. I granskningarna beskrivs han som Kevinutredningens minnesexpert.

Hur viktig var Sven Å Christianson i utredningen?

– Vi hade mer kontakt med barnpsykologer än med Christianson. Han var bara input. Han styrde inget.

– Christianson bestämde inte över vallningarna. De var inte hans beslut, åklagaren tog beslutet.

Rolf Sandberg tror att journalisten Dan Josefsson, som gjort SVT:s granskning, använder honom för att komma åt Christianson.

– Josefsson har sin tes, men han har genat för mycket. SVT fick oss att verka lite dumma och efterblivna. Känslan av inkompetenta poliser, att det förstås är synd om barnen, och sedan genar man i berättelsen och berättar inte det här som du får veta nu.

Rolf Sandberg säger att han blev intervjuad flera korta stunder av SVT. Reportrarna ska ha sagt att de skulle prata om samverkan mellan kommun, polis och psykolog. Därför hade ingen av de inblandade läst på. Efter nitton år var det inte lätt att minnas alla detaljer, menar han.

– Man är så liten när man sitter här. Tv har väldig makt. De är duktiga på att ta fram sekvenser som kan uppfattas känslomässigt negativa.

Det här fallet handlar om barn och om vuxna professionella. Då kan inte journalisten be om en presskonferens precis?

– Hade jag då vetat att pojkarna via advokat hade lämnat in skadeståndsanspråk i januari, då förstår man vad Josefsson implementerat och vad han vill att pojkarna ska säga. Det är inga konspirationsteorier, det är vanligt sunt förnuft.

Vad menar du?

– Dan Josefsson hade ju försökt få kontakt med dem i ett och ett halvt år och sedan till slut lyckats övertyga dem. Och hur lyckades han med det? Det är ju ganska lätt att räkna ut.

 

LÄS MER: Hovrättspresidentens hårda kritik mot polisen i Kevin-fallet

 

Enligt Rolf Sandberg var förhöret inte så viktigt för utredningen som det framställs.Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM

”Jag tycker han ska vara ärlig”

– Josefsson har en agenda, vilket jag inte har något emot, men jag tycker han ska vara ärlig och säga att nu finns det saker här vi ska kontrollera, som inte är bra i utredningen, som vi kommer belysa.

Många förhör, långa förhör, ledande frågor?

– Visst, men då måste jag sätta mig in i det. Det är nitton år sedan det hände. Risken är att man börjar prata utifrån det lilla fragment man har. Då blir historien fel.

– Sedan har jag märkt att det finns delar där de klippt bort när jag vidareutvecklat något, samma med Anders när han sa det där om ”erkännandet” (Anders Forsman, polisman som var med vid förhören, Expressens anm). Förklaringen är bortklippt.

Du verkar se det här som en vendetta?

– Det finns nog flera syften. Men vissa saker kanske man inte behöver som journalist. Hur hanterar vi pappan till Kevin som haft det tufft länge? Hur hanterar vi det utifrån ett brottsoffer­perspektiv?

– Varför har SVT inte pratat med honom? Man kunde ha kontaktat honom och sagt ”vi håller på att titta på det här, du ska vara medveten om att vi ska sända tre program som kanske slår hål på dina tankar om vad som hände Kevin”. Nu är ju han helt förstörd.

Vid presskonferensen 1998 fick du frågan om barnen har erkänt att de dödat Kevin. Du svarar ”ja, de har berättat det”. Det stämmer ju inte?

– I en utredning pratar man inte om erkännande, man pratar händelseförloppsdelen. Var man på plats, vad hände, vem gjorde vad. Då har man fått ut att de har varit på platsen, deltagit och gjort vissa saker. Man frågar aldrig barnet ”erkänner du eller förnekar du brottet?”

Du frågade inte om de hade gjort det?

– Åklagaren ska försöka få ihop ett händelseförlopp. Var de här pojkarna med, var de aktiva, var de delaktiga? Många verkar inte förstå att jag inte ledde utredningen hela tiden, den 23 september tog åklagaren över. Han bedömde att det fanns ett tydligt händelseförlopp som räckte. Det var alltså inte vi poliser som prövade bevistalan.

– Folk tror att pojkarna är dömda. De är inte dömda för något brott. Barn döms inte juridiskt i Sverige. Men de påverkades säkert av vad utredningen visade.

Detta har hänt i Kevin-fallet

✓Kevin, 4, hittades mördad i Arvika i augusti år 1998.

✓Lördagen den 22 augusti kom en familj in till polisstationen i Arvika sedan bröderna Christian, 7, och Robin, 5, hade information att lämna i fallet.

✓I början av november kallade polisen till presskonferens där spanings­ledaren Rolf Sandberg meddelade att femåringen och sjuåringen som kommit in till polisstationen i augusti hade erkänt.

✓Mer än 19 år efter mordet på Kevin, i slutet av april i år, publicerade Dagens Nyheter en granskning av Kevin-fallet. Också den prisbelönte reportern Dan Josefsson och hans team har, under ett års tid, granskat fallet.

✓I den första av tre delar i SVT:s ”Dokument inifrån” framträdde de utpekade bröderna Christian och Robin för första gången.

✓I programmet sade de sig inte ha några minnen av händelsen. En av de nya uppgifterna som SVT presenterat är bland annat att ett tioårigt vittne ska ha gett pojkarna alibi för tidpunkten för mordet.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i GT:s app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till GTs startsida

Mest läst i dag