Leden mellan Sveriges två största städer genom ett Skaraborg som sjuder av företagsamhet är sträckvis ett otäckt skämt till väg.
Den här sträckan är en av de hårdast trafikerade i landet av tung trafik. När GT står och räknar medan bärgarna gör sin grej kommer det en långtradare i minuten.
Linjetrafiken mellan Göteborg och Stockholm går här på E20. Sträckan är aningen längre än den andra vägen via 45:an och E4 men man slipper de branta, hala backarna i Gränna och Jönköping.

Detta har hänt:
Det är måndagskväll, det snöar ymnigt och en liten Fiat Punto är på väg österut lastade med en trebarnsfamilj.
Från andra hållet kommer en lång­tradare lastad med flis.
Vägen saknar mitträcken eller vajerräcken. Och något händer strax intill restaurangen och motellet Motoristen.
Fiaten kommer över på fel sida och fordonen träffar varandra med våldsam kraft. Det otäcka oväsendet varar bara några sekunder. I tystnaden som följer tycks tiden stanna.
Räddningstjänsten får första larmet 20.32. En förbipasserande bilist ringer 112 och berättar just det han s er: En långtradare i diket.
På larmcentralen i Lidköping beslutar brandmästaren Lennart Andersson att skicka ut larm till polis, ambulans och räddningstjänst i Vara.
Under tiden har pausande långtradarchaufförer utanför Motoristen sprungit över vägen för att se om de kan hjälpa till.
De upptäcker den krossade person­bilen med den omkomna familjen.
Några av dem kör vidare, andra går in på restaurangen och faller i gråt.
I samma veva kommer en polis­- patrull fram och larmar om att även en personbil full av folk är inblandad i olyckan.
Lennart Andersson beslutar att även skicka ut folk från stationen i Nossebro.
Men det är tyvärr till ingen nytta.
Brandmännen märker ganska snart att alla i den lilla bilen är döda.
Rutinen nu blir att kalla in en läkare som konstaterar de fem dödsfallen. En ambulans tar lastbilschauffören till sjukhus men de andra ambulanserna återkallas och i stället rullar de gråa begravningsbilarna från Fonus fram på den avspärrade vägen.

Nu när GT besöker olyckplatsen tolv timmar senare är resterna av Fiaten borta. Den ska undersökas av polisens specialister.
Långtradaren ska bärgas men först måste den lyftas hyfsat upprätt för att lasten av flis ska kunna flyttas.
Det är ett bökigt jobb, det tar plats och uppmärksamhet. Här finns bärgare, poliser, kranoperatörer och långtradarchaufförer som stannat till för att äta en bit eller ta en kopp.
Alla pratar om hur obegripligt det är att inte E20 görs om så att den blir säker. Utanför rastplatsen är det 90 kilometer i timmen trots flera utfarter på vår sida och en vänstersvängfil på andra sidan.
Jag ringer brandmästare Andersson igen för att höra hur det är med räddningspersonalen som hittade den döda fembarnsfamiljen.
- Vi hade ett rutinmässigt krissamtal i går när de kom tillbaka och i dag har jag pratat med dem och det verkar som att alla klarat det hyfsat.
Lennart tillägger:
- Det är faktiskt så att det på något sätt är lättare att hantera att alla är döda än när någon efter ­ lever efter en krasch och man försöker rädda den och inte lyckas.

Vädret har slagit om och temperaturen stiger när vi åker tillbaka.
Vi kör förbi en till hälften raserad skylt ute på ett snöigt gärde på vilken det står: "Vi vill skapa nya jobb nu. Bygg ut E20 till motorväg."
Det hela är undertecknat Västsvenska Handelskammaren.
Skylten placerades ut för sju år sedan.
Hur många dödsolyckor har det blivit sedan dess?