Domen från hovrätten i västra Sverige ger Tito Beltran två och ett halvt års fängelse sammanlagt för våldtäkt på Maria Lundqvists barnflicka samt sexuellt utnyttjande av en liten flicka och övergrepp i rättssak mot hennes pappa.
Den är ett totalt underkännande av Varbergs tingsrätt som frikände Beltran från de två brott som gäller den då sexåriga flickan.
Hur kan två domstolar döma så olika? Det är inte acceptabelt.
Det är omöjligt att som journalist granska det underlag som tingsrätt och hovrätt haft när det gäller den lilla flickan. De tre videoförhör som gjorts med henne har vi inte fått se. Samtliga vittnen har hörts bakom stängda dörrar.

Men de få uppgifter som är offentliga är alarmerande.
Det enda tekniska bevis som åklagaren Ingela Svenson fört fram, att Tito skulle smittat flickan med könsherpes, underkänns även av hovrätten.
Men den sätter större tilltro till flickans egen berättelse än vad tingsrätten gjorde. Den avvisar helt tingsrättens snåriga resonemang om vad som skulle kunna fått den lilla flickan att komma med en falsk historia.
Hovrätten säger rent ut att misstanken att flickans berättelse "förvanskats framstår som i stort sett obefintlig".
Det är mycket allvarlig kritik mot Varbergs tingsrätts långa, närmast paranoida spekulation om hur en förvanskning växt fram genom påverkan av olika vuxna.

Udda detaljer i flickans berättelse, som att Tito Beltran tryckt sina fingrar mot hennes ögon under övergreppen, ansåg tingsrätten var "en omständighet som i vart fall inte ökar tillförlitligheten av hennes berättelse".
Hovrätten tycker tvärtom att det är en av de "detaljer och omständigheter som ger stöd åt att det hon berättat är självupplevt".
De skillnader som finns i de båda domstolarnas bedömning är inte acceptabel. Om man tror på hovrätten så har Varbergs tingsrätt varit helt snett ute.

Inte heller åklagare Ingela Svensons utredning är acceptabel, även om hon nu fick till en fällande dom.
Hovrätten är mycket kritisk till att hon förde in nya vittnen som inte visste ett dugg om fallet med den lilla flickan. Deras enda uppgift var att skvallra allmänt om Tito Beltrans sexliv.
Svenson beställde också ett nytt videoförhör med flickan, eftersom de tidigare hade för dålig teknisk kvalitet. På det nya förhöret gick det inte heller att höra vad hon sa eller vad hon hade för ansiktsuttryck.
Svenson la det mesta av sin kraft på sin misslyckade utredning om könsherpes, där hon inte ens hade koll på grundfakta som finns i Vårdguiden. Tre viktiga vittnen kallade hon inte förrän i hovrätten.
Nästa gång Svenson ska utreda ett sexuellt övergrepp uppmanar jag offret att liksom barnflickan skaffa sig en namnkunnig advokat för att försäkra sig om sina rättigheter.

När det gäller barnflickan är det nu slut på det trauma som sen juli 1999 plågat henne och en stor del av det turnésällskap som kuskade runt den sommaren i Rhapsody in Rock.
Det trauma som ingen gjorde ett dugg för att lösa förrän den beskäftiga före detta polisen Monica Dahlström-Lannes tog tag i saken.
Gårdagens dom är en skrällseger för Dahlström-Lannes. Vem "privatspanar" hon på nästa gång?