VÄRLDENS BÄSTA BOSS. Med 22 album i bagaget kommer Bruce Springsteen till Göteborg. Aldrig har han varit så mycket i publikhavet som nu, menar GT:s Stig Hansén. Foto: Niall Carson
VÄRLDENS BÄSTA BOSS. Med 22 album i bagaget kommer Bruce Springsteen till Göteborg. Aldrig har han varit så mycket i publikhavet som nu, menar GT:s Stig Hansén. Foto: Niall Carson

"Bossen har aldrig tidigare spridit mer tro hopp och kärlek"

Publicerad
Uppdaterad
- Tror ni att den här arenan håller för rock'n'roll? Vi får väl se.
Sa Bruce Springsteen när han drog igång konserten i London för en månad sedan.
Han tänkte förstås på Ullevi.
Bruce Springsteen kan nog behöva ställa samma fråga på fredag och lördag.
- Håller Ullevi?
För konserterna blir bara tyngre och tyngre den här turnésvängen. Och väger definitivt mer än när han spelade sönder Ullevi för 23 år sedan.
Jag såg honom i Philadelphia i oktober. I Globen i december. Hans två konserter i London på Emirates Stadium.
För varje konsert har han vuxit och jag har aldrig - säger aldrig - sett honom bättre än på den andra konserten i London.
Inte bara för att låtlistan är rena drömmen. Inte bara för att bandet är så tight. Inte bara för att han spelar längre än han brukar.
Utan för att Bruce Springsteen aldrig verkar ha haft roligare och aldrig tidigare spridit mer tro, hopp och kärlek.
Det är rena nytändningen. Som om han vill visa att när Danny Federici - keyboardspelaren i bandet, hans nära vän sedan 40 år - dog i april, så skulle mörkret mötas med ljus musik.
Bruce Springsteen sjunger om hur det var med löftet till Sandy, om hur det var att växa upp, om kvinnan med det där leendet, om lyckliga dagar, och säger med all den kärleken att gravölet får någon annan dricka.

Jag tycker att han numera är bättre live än på skiva och han har aldrig varit så mycket ute i publikhavet som nu.
Han har heller aldrig samlat in så många önskelappar från publiken och spelat det som åskådarna begär.
Och aldrig har han, som fyller 60 nästa år, varit yngre.
Men Bruce är inte Bruce om han inte doppar ljuset i svärta och visar sina rynkor. Det kommer visserligen allt färre pratade levnadshistorier från scenen, men i London tittar han mitt under konserterna ut mot scenkanterna.
I ena hörnet USA:s flagga.
I andra Storbritanniens flagga.
Och så säger han något om kriget mot terrorismen som startades av dessa två länder. Och några friterade ord om att landet han kommer ifrån, landet han älskat så länge, nu är inne i dåliga tider. Och att de hårda tiderna ska bekämpas med musik.

- För det är
ju musiker vi är.
Och så kommer "Living in the future" och direkt efter den backar han en bit bak på scenen, tar den stora svampen och såpar sina knän och då vet vi: "Mary's Place".
Dags alltså att, mitt i den låten, springa från ena scenkanten till den andra och glida på knäna bortom alla nationsgränser.
Jag tycker vanligtvis att "Mary's Place" är en låt man kan ha och mista, men de här Londonkvällarna glider den från scenen och simmar ut i publikhavet. ALLA sjunger med, alla är bjudna till festen och alla vill vara där. Till och med killen vid min sida, som hittills inte rört en min under konserten, sjunger med om bilden man alltid har nära hjärtat.
Bruce låter publiken sjunga allt mer, sjunga om festen, om alla ansikten man känner igen och om att musiken ska skruvas upp. Och vartenda skratt säger: "Livet kan vara ett helvete ibland, men det är det enda liv vi har."
Och han ropar:
- Is there anybody alive out there? och får ett starkt svar:
Ja, vi finns. Åtminstone nu. "Because the night belongs to lovers", som han sjunger en stund senare.

Han gasar på, bandet får stå på tå för att följa hans infall, hans röst är ett turning torso, han ylar sig runt mikrofonstativet, fortsätter spela, blir ibland Roy Orbinson ("singing for the lonely, hey, that's me and I want you only"), ja, låter ibland som andra, men ingen låter som han gör.
Det kommer bara en enda låt från hans tre akustiska album, men den sången munspelar han igång på alla konserter: "Reason to believe" - om att det är precis som att folk, även efter de hårdaste dagarna, finner sig en anledning att tro på något gott.

Till och med vi som inte ser mycket ut för världen - och nu är vi verkligen inne på en beundrares bekännelser - blir snygga när han bjuder upp och det är klart att vi vill dansa, särskilt eftersom han nu spelar allt färre låtar från sitt senaste album, "Magic", och i stället ger oss "The Rising", "The Promised Land", "Rosalita", "No Surrender", "Dancing in the dark", "Glory Days".
På varje konsert kommer också någon låt han inte spelat tidigare på den här långa turnén. Festen är alltså inte slut på länge än...
...och turnén fortsätter. Innan sommaren är slut har han den här svängen spelat hundra konserter inför två miljoner åskådare. Men det är - till skillnad från många andra världsartister - bara USA och Europa som gäller, inga andra världsdelar.

Och ta de visserligen utsålda spelningarna i London. Tidningarna hade knappt några artiklar inför hans konserter. I skivbutikerna var det inte någon speciell skyltning för att han var i stan.
Det är annat här i Sverige. Nya böcker inför besöket. Massor i tidningarna. Massor överallt.
Det är bara i Sverige han fått igång en publik så att arenan gått sönder.
Klart att han ska fira USA:s nationaldag här. Klart att han känner sig hemma här. För han vet av erfarenhet: de svenska fansens kärlek kan inte spelas sönder.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i GT:s app. Ladda ner gratis här: Iphone eller Android.

Till GTs startsida

Mest läst i dag

VÄSTSVENSKAR PÅ TWITTER