Efter 14 år i tystnad öppnar Anna upp om övergreppen som hon var med om som barn för att hjälpa andra. Foto: Privat
Efter 14 år i tystnad öppnar Anna upp om övergreppen som hon var med om som barn för att hjälpa andra. Foto: Privat
I en film berättar Anna Carlsson sin historia. Foto: Privat
I en film berättar Anna Carlsson sin historia. Foto: Privat
Foto: Privat
 Foto: Privat

Anna höll övergrepp hemliga – under 14 år

Publicerad

Det tog fem år för Anna Carlsson att inse att de övergrepp hon utsatts för var fel. Hon anförtrodde sig till en person i sin närhet som uppmanade henne att hålla tyst om vad som hänt. Nu har det gått 14 år sedan dess och Anna vill bryta tystnaden för att hjälpa andra.

Mardrömmen började när Anna Carlsson, 23, bara var fyra år gammal. En äldre man i hennes närhet utnyttjade henne sexuellt på de flesta sätt som kan tänkas. Något som sedan skulle fortsätta regelbundet under flera års tid.

– Det var ju inget våld inblandat och jag förstod egentligen inte om det jag gick igenom var rätt eller fel, jag visste ju inget annat. Men till slut bröt jag ihop totalt, berättar hon.

"Jag blev tystad"

Vid nio års ålder slog det henne att något var fel, en flicka ska inte ha sexuellt umgänge med en man. Hon minns inte exakt vad som gjorde att hon till slut kom till insikt - kanske var det någon hon hört i skolan, sett på tv eller läst om. Men förstod gjorde Anna och bestämde sig för att berätta vad hon varit med om för en person som stod henne nära.

– Jag blev tystad och fick höra att jag inte fick prata om det - för då kunde socialen ta mig ifrån min familj. Det var som att vad jag berättat inte var någonting speciellt och det var den jobbigaste känslan jag varit med om.

"Var livrädd för alla män"

Bemötandet gjorde att Anna Carlsson förblev tyst i ett par år till. Hon var inte som alla andra tonårsflickor, under mellan- och högstadiet byggde hon upp ett hårt yttre för att skydda sitt trasiga inre. Anna började klä sig utmanande, öppnade inte upp sig och kunde få plötsliga utbrott, av ångest eller ilska. Hon passade helt enkelt inte in i normen och fick utstå mobbning och trakasserier så gott som dagligen. Lärarna blundade för problemen och ingen försökte skrapa på ytan trots att det innerst inne fanns en förklaring till beteendet.

– Jag var livrädd för alla män. Jag trodde att busschauffören, manliga lärare eller vem som helst skulle våldta mig. Den ständiga klumpen i magen är obeskrivlig, men att stå ut med mobbningen var egentligen det svåraste. Den enda gång jag kan minnas att något gjordes blev allt bara värre, berättar Anna Carlsson och fortsätter:

– Läraren ställde sig inför alla i klassen och förklarade att jag var mobbad. Sedan bad hon dem som kunde tänka sig att umgås med mig att räcka upp handen. Hur många tror du gjorde det?

Försökte begå självmord

När Anna var 16 år berättade hon till slut om övergreppen för en nära vän, som varit med om samma sak - men fortfarande var det en hemlighet för de allra flesta. När hon var 18 år nådde ångesten sin kulmen. Anna räddades från ett självmordsförsök och kördes till psykakuten av sin bror och bästa vän mitt i natten. Där släppte hon bomben och sedan dess har hon berättat om sitt trauma för fler och fler.

– Ingen hade ju förstått egentligen. Många har gråtit och andra har blivit helt förstörda, de har så mycket frågor. Min mamma och mina syskon trodde ju bara att jag var udda liksom, men aldrig att något sådant här hade hänt.

"Det gör så ont"

Nu har Anna Carlsson flyttat ihop med sin pojkvän. Hon har träffat psykologer, deltagit i gruppsamtal och börjat bearbeta vad hon varit med om. Hon har även diagnostiserats med bipolär sjukdom och posttraumatisk stress. Men klumpen i magen gör sig påmind så fort hon läser om en våldtäkt eller övergrepp i tidningen.

– Det gör så ont i mig att bara att veta att det finns en person bakom orden i en liten artikel. Någon som varit utsatt och kanske inte vetat var de ska vända sig eller inte vågat prata, säger Anna.

Vill hjälpa andra

Häromdagen publicerade hon en video på sin Facebooksida där hon berättar om övergreppen. Från att ha varit tyst i åratal kan nu hela Sverige lyssna till Anna Carlssons upplevelser - och även om det var jobbigt att spela in videon ångrar hon inte att hon laddade upp den.

– Det är en sten som lättat från mitt hjärta och jag gör det här främst för att kunna hjälpa andra i samma sits. Jag vill säga till dem att det inte finns någonting att skämmas för. Det är inte deras fel. Det finns massor av människor som bryr sig och det finns hjälp att få om de bara vågar öppna sig.

– För min del är det för sent att göra något nu, men jag önskar ingen det helvete jag har gått igenom.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till GTs startsida