Amal Almas, 56 – som själv kom till Sverige för 18 år sedan – är ordförande i Irakiska kvinnoföreningen i Göteborg.
Hon beskriver hur den skriande bostadsbristen ser ut för nyanlända flyktingar i Göteborg.
– Det är väldigt vanligt att hela familjer bor inneboende hos en annan familj, säger hon
– De finns överallt i Göteborg, och i hela Sverige. 80–85 procent av de nyanlända bor så. Men vad ska de göra? Det finns ju inga lägenheter.
Boendet så nära inpå varandra i månader, ibland i åratal, är heller inte okomplicerat.
– Det blir ofta konflikter. Ibland kommer jämnåriga barn eller ungdomar inte överens. Men även vuxna har svårt att bo så.
Tolv personer i en tvåa
– Det är olika kulturer. Några har nyligen kommit från Irak, andra kanske har bott 15–16 år i Sverige, berättar Amal Almas.
Amal bekräftar att det kan bo tolv personer i en tvåa.
– Det är trångt hos många. Vardagsrum och tv-rum är ofta även sovplats för någon eller några av dem som bor i lägenheten.
– Det är väldigt svårt. Någon vill se på tv, andra måste sova för att de skall upp till jobbet eller skolan på morgonen. Då kan man bli tvungen att sova i köket.
Men det är svårt att hitta familjer som vill visa hur de bor.
De är rädda för hyresvärden, att de kan mista lägenheten för att för många bor där.
Omöjligt utan jobb
Alla letar ständigt efter lägenheter, men för dem som inte kommit in på arbetsmarknaden är det i stort sett omöjligt att få ett kontrakt.
– Att bo så många i en lägenhet kan ju fungera tillfälligt, en månad eller två. Men ibland blir de kvar i ett helt år, säger Amal.
– Då blir det lätt stora konflikter av enkla vardagliga saker, som när man skall gå på toaletten, när man ska duscha eller laga mat.
”Vart ska de ta vägen?”
– Det går inte stoppa. Det blir alltid konflikter. Men samtidigt kan man inte be folk flytta. Vart skall de ta vägen? Det finns ju inga lägenheter.
Amal Almas bor sedan åtta år tillbaka tillsammans med sin man och sina två döttrar i Lövgärdet.
De har själva inneboende, som nästan alla andra familjer.
– Min systerdotter bor hos mig. Det är väldigt trångt. Snart kommer också hennes man som precis har fått uppehållstillstånd i Sverige, och vi vet inte var de skall bo, säger Amal.
”Vi är tvungna”
– Vi funderar hela tiden på hur vi skall lösa det. Det är besvärligt både för dem och för oss. Det är inte säkert att de accepterar vårt beteende som svenskar. Men kanske vi är tvungna att låta dem bo hos oss. Det finns kanske ingen annan lösning.
En av hennes döttrar hade också inneboende.
– Min dotter, hennes man och deras barn fick bo i ett rum, i det andra bodde min systerdotter och hennes barn, berättar Amal.
Trots alla problem är det få som säger nej när en släkting knackar på.
Lediga lägenheter lockade
– Även om vi inte trivs, även om vi har problem, även om det är väldigt trångt – så måste vi hjälpa varandra, säger Amal.
Problemet har kommit under de senaste åren. Bostadsbristen har inte alltid varit så stor. Tvärtom. Så sent som för åtta år sedan betalade Poseidon för att få hyresgäster, minns Amal.
– Då fanns det lägenheter. En av mina systerdöttrar bodde i Lövgärdet och där erbjöd Poseidon en gratis månadshyra till alla som kunde övertyga en familj att komma till området.
– Jag flyttade in, men också min son, min syster och en annan släkting. Min systerdotter fick fyra månaders hyra gratis!
