Aurélia Gilbert var en av besökarna på Bataclan den ödesdigra kvällen för ett år sedan.
Aurélia Gilbert var en av besökarna på Bataclan den ödesdigra kvällen för ett år sedan. Foto: Kristofer Sandberg

"Vi låg där på marken och såg hur publiken föll för kulorna"

Den 13 november 2015 kom terrorkriget i full styrka till Paris. Offren var inte längre judar, journalister, tecknare, poliser och soldater. De var fransmän och européer ur alla samhällsklasser och åldrar som dödades urskillningslöst. Terrorn nådde nya avgrunder i hjärtat av Europa. Kriget mot IS i Syrien tog ny styrka, undantagslagar infördes och blev delvis permanenta. Gränser stängdes lite till. Politiker pekar ut syndabockar. Men vad har hänt med terroroffren själva? Expressen har låtit tre av offren berätta om hur det som har kallats Frankrikes 11 september ändrade deras liv för alltid. Om hur det är att leva som drabbad i en ny och mörkare tid.

PARIS. Hon överlevde infernot i konsertsalen Bataclan, gick över lik och såg terroristernas kulor studsa ned framför ögonen där hon låg på golvet.

Aurélia Gilbert, 43 år, berättar om vägen tillbaka, ut i verkligheten.

– I början var jag ilsken. ”Bomba dem sönder och samman, hela bunten”, tänkte jag. Men sedan insåg jag att det var ju fullkomligt idiotiskt, berättar hon för Expressen.

Egentligen skulle Aurélia Gilbert ha gått tillsammans med sin make till konserten med Eagles of Death Metal på Bataclan. Men Ludovic, en av deras vänner hade just skilt sig och behövde muntras upp, så han fick biljetten i stället. Vännen tog med sig sin 19-åriga dotter Jade. En kvinnlig jobbkollega hängde också på.

13 november 2015

Flera terrorkommandon attackerade Paris.

130 personer föll offer för och många hundratals skadades fysiskt.

• Konsertsalen Bataclan: 90 döda. Två terrorister sprängde sig själva och en tredje blev skjuten av polis.

• Fotbollsstadion Stade de France: tre självmordsbombare och en förbipasserande miste livet i tre explosioner utanför arenan.

• Restaurant la Belle Equipe: 19 personer dog när en mördare öppnade eld från en bil.

• Restaurant Le Petit Cambodge och baren Le Carillon: 15 personer omkom när en mördare sköt från en bil.

• Pizzerian Casa Nostra: fem personer blev skjutna från en bil.

• En självmordsbombare dog och en förbipasserande sårades när han sprängde sig själv.

Visa merDölj

Sex låtar senare låg parisiskan på estraden till höger i den mörka konsertsalen. Aurélia hade valt det stället eftersom hon är ganska kortvuxen och ville se scenen.

Kompisen Ludovic som hade behövt uppmuntring höll henne i vristen, som för att visa att han var där. Vid liv.

– Mörkret lystes upp av vita blixtar när kulorna ven. Sedan föll det metallbitar framför mina ögon. Det var kulor som hade ricocherat och föll ned framför mig. ”Klack, klack klack”, lät det, minns Aurélia. En frän lukt av krut spred sig i salen. Bara några centimeter från hennes ansikte såg hon rakt in i den skräckslagna blicken från en annan åskådare.

En bild från konserten med Eagles of Death Metal bara minuter före terroristerna går till attack. Foto: Agence / Bestimage / STELLA PICTURES

 

Det var kvällen den 13 november 2015. Det värsta terrorattentatet som Frankrike hade genomlevt i sin moderna historia. För Auérila och de hundratals åskådarna inne på Batalclan kommer det för alltid att finnas ett före och efter den kvällen. Samtidigt kämpar hon för att återta kontrollen över det liv som terroristerna försökte ta ifrån henne.

– Jag vill inte ha offerstämpeln fastklistrad i pannan hela mitt liv. Därför talar jag inte med franska medier, säger hon.

"Jag vill inte ha offerstämpeln fastklistrad i pannan hela mitt liv", säger Auérila Gilbert. Foto: Kristofer Sandberg

– Mannen som skrek åt oss att sticka i väg var en nyutexaminerad polis som var där på fritiden. I dag är han paralyserad, berättar hon.

– En annan poliskommissarie gick mot alla regelverk och väntade inte på någon insatsstyrka innan han trängde in i salen med en kollega. Han sköt en terrorist som sedan sprängde sig själv på scenen. Terroristen var då ett par meter från dörren till logerna och den högtalare som Aurélias jobbkollega hade gömt sig i.

– Den polisen räddade säkert 80 eller hundra liv, säger Aurélia. Inklusive jobbkollegan.

 

 LÄS MER: Mohamed täcktes av rester från självmordsbombaren

Frankrike efter terrorvågen

• Den ende överlevande terroristen Salah Abdeslam sitter i isoleringscell i ett fängelse utanför Paris.

• Frankrike är fortfarande i undantagstillstånd.

• Bombningarna mot IS fästen i Syrien har utökats, liksom mot deras fästen i Libyen.

• Frankrike kommer att utöka olika former av militär- och civiltjänst och sätta upp ett nationalgarde.

• Den nationella ersättningsfonden för terroroffer (betalas med avgift på hemförsäkringar) ska förstärkas.

• Frankrike vill underlätta samkörning av flygbolagens passagerarregister i EU.

• Ett speciellt ministerium för terroroffer ska upprättas (liksom det länge funnits ett liknande för krigsveteraner).

• Skolbarn och lärare ska utbildas i livräddande gester och åtgärder vid terrorattack.

Visa merDölj

När hon till slut blev frisläppt av poliser i tung utrustning och skräck i blicken (”De visste ju inte om det fanns någon terrorist bland oss”) så väntade friheten, hemmet och familjen.

– Min make hade en svår period. Han kunde inte komma ifrån tanken att det hade kunnat vara han som hade kunnat dö där inne. Att han är lång och säkert hade träffats av den första kulan, berättar Aurélia. Själv beskriver hon sina men som begränsade till den överlevandes dåliga samvete. En känsla som gjort att hon har engagerat sig aktivt i en förening som hjälper andra överlevare och anhöriga till offer.

– Vi ordnade till och med en träff mellan en mamma till en jihadist som dött i Syrien och anhöriga till terroroffer. Det var väldigt starkt. Vi kom alla fram till att alla mammor i rummet som hade förlorat sina barn var lika mycket offer. Den enda skillnaden är att några offer har hjältegloria och andra betraktas som avskum, säger hon.

130 personer förlorade livet vid terrordådet i Paris. Foto: Yoan Valat / Epa / Tt

 

I dag önskar hon att hela Frankrike kunde göra ett allvarligt försök till att förstå vad som gjort att unga landsmän ville döda henne, där inne. Att bara slå ned mot terrorismen är inte gott nog, menar hon.

Hennes två tonåringar fortsätter också att vara rebeller mot mamma. Något som hon ser som ett sundhetstecken.

– Bara en gång har jag använt mig av offerstämpeln mot dem, när jag var riktigt arg. ”Jag har för sjutton inte överlevt ett gäng blodtörstiga terrorister för att låta mig trakasseras av ett par tonåringar”, skrek hon åt dem.

– Då blev de alldeles tysta, säger hon.

 

Aurélia Gilbert önskar att Frankrike kunde göra ett allvarligt försök till att förstå vad som gjort att unga landsmän ville döda henne. Foto: Kristofer Sandberg