Varje morgon joggar Viviane förbi Arianes grav.
Varje morgon joggar Viviane förbi Arianes grav. Foto: Kristofer Sandberg

"Sist hon var här spillde hon ut flaskan med bläck på duken. Jag vill inte tvätta bort fläcken"

BESANCON, PARIS. Tatueraren blev förvånad när hon såg en 60-årig dam komma in i butiken. Viviane Theiller ville ha en mangaliknande björn och katt tatuerad på vänster underarm. – Jag förklarade för henne att det var min dotter som dött i Batalclanattacken som hade ritat den, berättar mamman.

Viviane Theiller håller fram underarmen och går sedan och hämtar modellen till tatueringen. Det är ett handritat julkort från 2014.

Hennes dotter Ariane gav henne en dagsresa till London i julklapp. En dag med promenad, shopping och tedrickande, bara för dottern och mamman. Tillsammans. En sådan dag som Viviane vet att hon aldrig, någonsin kommer att kunna uppleva igen.

Vivianes tatuering. Foto: Kristofer Sandberg

Ariane dog 24 år gammal inne i konsertsalen Bataclan, den 13 november 2015. Skjuten. Ingen i familjen har haft kraft att läsa obduktionsrapporten. De vet bara att hennes ansikte var intakt, till skillnad från många andra offer.

Arianes teckning på julkortet. Foto: Kristofer Sandberg

Den unga kvinnan älskade seriealbum och arbetade på ett förlag. Musik och resor var hennes andra passioner.

 

LÄS MER: "Vi låg där på marken och såg hur publiken föll för kulorna"

 

På köksbordet i en förstad till Besançon i de franska Jurabergen bjuder hennes mamma på kakor med servetter som har motiv på seriefiguren Cat Woman. Den vita vaxduken har musiknoter som mönster. Den är lite fläckad.

– Ariane var lite disträ och klumpig ibland. Sist hon var här spillde hon ut flaskan med bläck på duken. Jag vill inte tvätta bort fläcken, säger Viviane. Idag är hennes dotter en ledstjärna för mamman som skilde sig ett halvår innan dotterns bortgång:

– Min dotter stod upp för allt som gör att människa kan höja sig över sitt vanliga tillstånd och bli lite bättre: kärlek, musik, konst, säger Viviane.

– Jag försöker att inte sjunka ned i hat, men vissa dagar är svårare än andra. Då påminner min son mig: ”Vad skulle Ariane ha sagt om det där mamma?”, säger hon.

Ariane Theiller blev 24 år. Foto: Kristofer Sandberg

– Ariane sade alltid att man måste vara tolerant och ta i beaktning folks olika situationer, förklarar mamman. Hennes ögon är tårade när hon talar om sin dotter.

Bakom köksbordet står en gitarr. Sedan begravningen då vännerna spelade ”Nothing else matters” av gruppen Metallica har även mamman börjat ta gitarrlektioner. Det är ett sätt att närma sig sin dotter. Allt hon gör från morgon till kväll gör hon för att hålla sin dotters minne levande.

Vivianes ögon är tårade när hon talar om sin dotter. Foto: Kristofer Sandberg

 

LÄS MER: Mohamed, 47, täcktes i resterna från självmordsbombarna

 

En av de svåraste stunderna under året var Nationaldagen den 14 juli då en terrorist mördade 86 personer med en lastbil i Nice.

– Min yngste son Martin såg nyheterna på tv och vrålade rakt ut ”Nej, inte igen! Det är inte möjligt”. Det var som om jag försvann utanför min kropp och såg mig själv gråta hela dagen och skriva mejl till folk”, minns Viviane.

Arianes grav. Foto: Kristofer Sandberg

Varje morgon joggar Viviane förbi Arianes grav, prydd med en av dotterns teckningar och ett citat ur seriealbumet ”Wonderwoman”: ”Behåll tron. Tro på kärleken. Kämpa med heder. Men slåss för att vinna”.

Den följande pratbubblan i seriealbumet förblir osagd: ”Framtiden gör mig rädd”.

– Jag känner att Ariane fortfarande finns här. Jag har alltid varit troende och min tro har fördjupats, men sedan Ariane mördades klarar jag inte av att vara med på en gudstjänst. Det är något med det kollektiva i religionerna som stör mig. De har använts till så mycket ont och religioner har ställts mot varandra, säger mamman.

Trots skilsmässan har familjebanden stärkts sedan Bataclan, menar Viviane.

– När vi gick ut från bårhuset var vi sammansvetsade. Men Arianes pappa är helt förkrossad. Han reser runt i hennes spår, till platser där hon har varit, säger mamman.