Foto: Meeri Koutaniemi/Plan International

Männen som stod upp mot kvinnlig könsstympning

När männen och pojkarna började prata om sina erfarenheter skedde en dramatisk förändring i en by i Etiopien – nu har det gått över ett år sedan senaste fallet av könsstympning.

I kategorin Världshälsa

200 miljoner flickor och kvinnor beräknas ha tvingats till könsstympning. Fler än två miljoner flickor i åldrarna 4–11 år könsstympas varje år världen över.

I vissa regioner i Afrika och Mellanöstern är detta brott mot FN:s konvention om barns rättigheter så djupt kulturellt rotat att övergreppen fortsätter utföras i oförminskad skala trots omvärldens fördömande.

Men några byar i sydvästra Etiopien har gått en helt annan väg, berättar Plan International enligt Huffington Post.

KVINNLIG KÖNSSTYMPNING

• Fler än två miljoner flickor i åldrarna 4-11 år könsstympas varje år världen över.

• Denna sedvänja har praktiserats i mer än 2 000 år.

• Ingreppet görs oftast helt utan bedövning och verktyget kan vara en smutsig kniv, ett gammalt rakblad eller en glasskärva. En del flickor dör och de flesta traumatiseras svårt och får men för livet.

• Beteckningen "kvinnlig könsstympning" rymmer flera olika former av ingrepp. I vissa fall skärs delar av blygdläpparna eller klitoris bort. En annan variant är att klitoris prickas med ett vasst eller spetsigt föremål. Den grövsta formen av könsstympning är så kallad infibulation, vilket innebär att både klitoris och de inre och yttre blygdläpparna avlägsnas.

• Könsstympning ses ofta som en nödvändighet för äktenskap, då ingreppet tros bevara en flickas oskuld innan giftermålet. Det är också ett sätt att kontrollera kvinnornas sexualitet, eftersom den sexuella njutningen minskar och kvinnan därför antas vara trogen sin man.

Källa: UNICEF

Visa merDölj

Det var när männen och pojkarna i byarna i Sidama Zone, en region i sydvästra Etiopien, började samtala om sina personliga erfarenheter av de fasansfulla effekterna av kvinnlig könsstympning som man plötsligt insåg skräcken och farorna som hela familjer i åratal utsatts för.

Runt om trakten, under ledning av respektive byäldste och på initiativ av Plan international, bildade man diskussionsgrupper.

Resultatet blev ett trendbrott som kan ge nytt hopp och kraft åt ett redan pågående förändringsarbete över en hel kontinent.

– Först skämdes vi för att prata om det, säger Matewos Kekebo, en av de drivande männen.

Men diskussionerna kom efterhand i gång. I kyrkor och vid ceremonier pratade män om sina erfarenheter, och det bjöds in ”läkare” som utfört könsstympning och som kunde berätta om hur metoderna utfördes.

Det senaste fallet av kvinnlig omskärelse i Matewos Kekebos by ägde rum för mer än ett år sedan.

Männens vittnesmål ändrade livet för flickor, kvinnor och familjer i en hel region i Etiopien, ett land som historiskt har en väldigt dyster statistik för kvinnlig könsstympning.

Här är deras berättelser:

 

För min lillasyster

Foto: Meeri Koutaniemi/Plan International

”Det kändes konstigt att som pojke prata om könsstympning, men jag hittade modet att göra det. Om jag och andra pojkar är tysta om detta kommer våra systrar och vänner att dö. Mina föräldrar har börjat lyssna på mig nu. Mina storasystrar har könsstympats, en av dem var nära att mista livet. Mina föräldrar har lovat att det inte ska hända min lillasyster också”.

Alemayehu, 14

 

För mina döttrar

Foto: Meeri Koutaniemi/Plan International

”Först var vi emot att diskutera detta eftersom våra traditioner ifrågasattes. Men efter ett tag insåg jag att många av våra traditioner, som könsstympning och barngiftemål, inte är bra. Min fru är könsstympad. Hon har lidit av skadorna vid sina förlossningar. Ibland har hon så ont att hon inte kan ta hand om hemmet. Hon har inget intresse av sex för hon känner inget under tiden”.

Abebe Dona, 45

 

För mina barnbarn

Foto: Meeri Koutaniemi/Plan International

”Jag har tre döttrar som könsstympades vid tolv års ålder. Jag tog det för givet att det skulle vara så, annars hade de blivit utstötta ur byn. Jag kände det först obehagligt att någon annan kom till vår by och berättade för oss att våra traditioner är skadliga. När jag började höra historier ur verkliga livet ändrade jag min uppfattning. Jag har tre barnbarn, flickor, och jag kommer inte att acceptera att de könsstympas”.

Shalamo Shanana, 65

 

För min hustru

Foto: Meeri Koutaniemi/Plan International

”Jag gifte mig med en kvinna som hade könsstympats. Jag har sett hur smärtsam menstruation och förlossningar varit för henne. Om jag någonsin får en dotter kommer jag inte att tillåta att hon utsätts för samma sak som sin mamma. Jag önskar att vi börjat prata om det här tidigare, då hade min fru kunnats skonas från det här.

Matewos Kekebo, 26.

 

För min storasyster

Foto: Meeri Koutaniemi/Plan International

”Min storasyster dog vid en förlossning. Hon blev 21 år. Läkaren sade att det var för att hon könsstympats, skadorna hon hade gjorde att barnet inte kunde komma ut. Min syster led enormt och förblödde. Barnet överlevde inte heller. Mina föräldrar bestämde då att min andra syster inte skulle könsstympas. Jag hade inte förlorat min storasyster om vi hade haft bättre information om konsekvenserna av könsstympning tidigare”.

Birhanu, 15

 

För mina studenter

Foto: Meeri Koutaniemi/Plan International

”Vår skola utbildar och informerar om farorna vid könsstympning. Tidigare var många av flickorna frånvarande vid tiden för könsstympningen, och en lång period efteråt. Jag har stöttat ”Uncut Girl's Club” här på skolan. Medlemmarna diskuterar farorna med könsstympning och sprider sedan kunskapen i sina byar. Det har verkligen gjort skillnad. Många av pojkarna har gått med i den här klubben, och säger nu att de bara vill gifta sig med kvinnor som inte könsstympats”.

Muntasha, 38, rektor