"Jag fortsätter ibland att gå på konserter, men ingenting kommer att bli som förr. Det finns en stress som vi inte blir av med", säger Régis Bilé, och tycker sin fyraårige son Joschka mot sig.
"Jag fortsätter ibland att gå på konserter, men ingenting kommer att bli som förr. Det finns en stress som vi inte blir av med", säger Régis Bilé, och tycker sin fyraårige son Joschka mot sig. Foto: EPA TT NYHETSBYRÅN/Magnus Falkehed

Den där novemberkvällen ändrade Frankrike och hela Europa

PARIS. – Jag kommer aldrig att kunna återvända till Bataclan, säger Régis Bilé och trycker sin fyraårige son, Joschka mot sig.

I kategorin Världspolitik

Trots det finns det en oemotståndlig dragning till konsertsalen:

– Jag kommer ändå ofta hit som för att driva ut minnena av den kvällen, berättar pappan.

Då, den 13 november 2015, var han hemma hos vänner några tiotal meter från massakern. Joschka fick den kvällen höra att det fanns farbröder som bråkade och ställde till oreda i Paris.

Hur förklarar man för ett barn att okänt antal terroristkommandon åker runt i Paris och mördar folk med automatvapen, spränger sig i bitar, tar gisslan? Eller att alla invånare i en stad på tio miljoner människor uppmanas att ta skydd inomhus och inte gå ut på gatan?

Nu står pappan här i det kyliga duggregnet utanför avspärrningen. 130 personer kommer aldrig mer tillbaka.

– Jag fortsätter ibland att gå på konserter, men ingenting kommer att bli som förr. Det finns en stress som vi inte blir av med, säger Régis Bilé.

Bakom oss står en rad av ett tiotal av polisens piketbilar utmed de fulla kaféerna. Flera poliser är beväpnade med automatkarbiner och skyddsvästar. På taken finns prickskyttar.

 

Vardag - eller nästan - i Paris den 12 november 2016.

Den där nästan sensommarljumma novemberkvällen ändrade verkligen Frankrike och hela Europa. Tidigare under lördagen har tidningen Le Monde i detalj beskrivit hur välplanerad attacken var. Så långt ifrån en ensamvargs arbete man kan komma. Terrorn beställdes från Raqqa i Syrien. Förtrupper och kommandon skickades till Europa över Grekland och Balkan i kaoset som rådde när hundratusentals flyktingar tog sig över till Europa. Attacken mot snabbtåget mellan Bryssel och Paris, attackerna i Paris, de i Bryssel, allt hängde ihop.

 

LÄS MER: Attacken i Paris – 216 minuter som skakade världen

 

Flera poliser är beväpnade med automatkarbiner och skyddsvästar. På taken finns prickskyttar. Foto: Magnus Falkehed

Det var en regelrätt offensiv mot en livsstil. Mot de som njöt av terrasser, musik och sport.

Mot musiken ställdes knallar, krutrök och sedan tystnad. Den absoluta tystnad som läkare beskrev i sjukhuset Saint-Louis. Vanligtvis var fredagskvällar stojiga och skrikiga på akuten. Nu när sjukhuset nu svämmade över av blod och lemlästade medmänniskor arbetade alla i tystnad.

 

Jag minns själv tystnaden från min dotters mobiltelefon under en väldigt lång timme innan vi fick tag i henne och fick beskedet att hon var vid liv.

Tystnaden från helt tomma tunnelbanelinjer dagen efter när ingen vågade sig ut.

Men Frankrike reste sig. Kärleken, omtanken och livsviljan var starkare.

Bataclan öppnar nu igen.