Här återvänder prästen till sin utbombade kyrka

BASHIQA. Staden ser ut som om gud har glömt den. Inte en människa syns till bland de trasiga husen. Kyrkans ena fasad är krossad. Soldaterna går inte in i den då de inte vet om den är minerad. Plötsligt kommer en man gåendes nedför gatan och kliver rakt in i kyrkan. Det är prästen som besöker sin kyrka för första gången på två och ett halvt år.

Han ställer sig framför altaret. Betongbitar, pinnar, stolar ligger i en enda röra.

Han böjer ner huvudet, gör korstecknet och talar till gud.

Bakom honom är träbänkarna täckta med bombdamm, några är omkullkastade, en står på högkant. En del av taket hänger ner i flikar, som ledsna änglavingar.

Han går runt i förödelsen, svartklädd med sitt silverhår, rosa knappar och vita krage.

Prästen ser insidan av sin kyrka för första gången på väldigt lång tid: "Det här har Daesh, Islamiska staten, gjort", säger han Foto: Magda Gad

Fötterna är bestämda. De bryr sig inte om det skulle finnas mineringar.

Ansiktet med bekymmersrynkan och mustaschen förvrids när han tittar in i de olika rummen.

Det är första gången sedan juni 2014 som prästen besöker sin kyrka. Han slår ut med händerna:

”Det här har Daesh, Islamiska staten, gjort.”

Känslorna är lika blandade som röran i det heliga huset.

– Mellan glädje och sorg, förklarar han mjukt.

Glad för att kyrkan inte är jämnad med marken. Sorg för att se kyrkan i förstörelse och fördärv.

Glad för att kyrkan inte är jämnad med marken. Sorg för att se kyrkan i förstörelse och fördärv. Foto: Magda Gad

Med samma mjuka ton undrar han:

– Vad har vi gjort för att drabbas av den här orättvisan?

Bashiqa betyder "hus för älskande". Staden var en gång en turistort, känd för sina olivlundar och etniska blandning.

Staden ser ut som om gud har glömt den. Kyrkans ena fasad är krossad. Foto: Magda Gad

Här bodde muslimer, araber, kristna, assyrier, yazidier, shabaker, kurder sida vid sida som bröder.

Nu ser det ut som hus för hatare. Krossade fasader, upphackad asfalt, gator med röda flaggor – vid varje röd flagga finns en bomb.

IS har bott här i två och ett halvt år.

 

LÄS MER: Bomberna som IS lämnade efter sig

 

Innan de kom flydde alla minoriteter. IS gjorde om staden till sitt fäste och döpte om den till Du'aa.

Inte en människa syns till bland de trasiga husen. Foto: Magda Gad

Under inbördeskriget i Irak 2006-2007 gjorde al-Qaida terrorattacker i området och etniska motsättningar mellan de olika grupperna bröt ut.

En av dem som drabbades var Du'aa, en 17-årig yazidisk flicka som stenades till döds i Bashiqa 2007.

Det sägs att hon dödades för att hennes pojkvän var muslim och hon ville konvertera till islam.

 

”IS gjorde staden till sitt fäste och döpte om den till Du'aa.”

 

Berättelsen om Du'aa inspirerade IS till namnbytet.

Nu har Bashiqa befriats av Peshmerga och heter återigen Bashiqa, men varken de älskande eller gud ser ut att ha återvänt.

När prästen går ut från kyrkan stannar en man som gått bredvid honom upp.

– Det ser ut som en kyrkogård, säger en man som gått bredvid prästen, om en gård i Bashiqa.

Han står helt stilla.

Sedan lyfter han ett finger och pekar mot en gård med några olivträd.

Träden ser ut som förbränt kol som spretar mot himlen.

– Det där var vad Bashiqa var känt för, sina olivlundar, säger mannen sakta.

Han vänder bort blicken, som om han inte vill se, och konstaterar närmast förvånat:

– Det ser ut som en kyrkogård.