Orimliga pensionssystem är sådant som nästan kan sänka ett helt lands ekonomi. Det har sagts många gånger men det förtjänar att upprepas: när pension infördes var livslängden en helt annan än i dag. Pension var något man fick ut de allra sista arbetsoförmögna åren i sitt liv. Många blev inte ens så gamla att de fick ut någon pension. I dag lever de flesta av oss som friska äldre i minst 20 år efter pensionsdagen.
Vi har till och med fått införa uttrycket "äldre äldre" då vi syftar på den växande gruppen 90-plussare.

Samtidigt studerar vi fram till det att vi är 25 år ungefär. Egentligen är det enkelt: vi arbetar kortare tid av våra liv. Och på dessa år måste vi tjäna ihop allt det vi ska leva av när vi inte förväntas jobba. Att pensionen nu sjunker beror på att vi har ett system som bygger på tillväxt - uteblir den sjunker pensionerna. Och tillväxten har uteblivit. Nu är ju problemet att politiker vill bli omvalda och andelen pensionärer växer - och de röstar. De röstar i högre utsträckning än alla andra grupper. Det går knappt att vinna val utan att ha pensionärerna med sig.
Det gör att politikerna inte klarar av att hålla på linjen "sjunkande ekonomi, sjunkande pensioner" fullt ut.

Så nu försöker alla partier trumfa över varandra med erbjudanden om olika pensionshöjande förslag. Men det är en kortsiktig lösning. Eller rättare sagt: det är ingen lösning alls. Vi kan inte dela ut pengar som inte finns till en högljudd grupp äldre. De som nu i snabb takt pensioneras bort från arbetsmarknaden, 40-talisterna, är dessutom den rikaste generationen någonsin, de äger mer än några andra. Det är inte synd om dem.
Det är synd om framtida generationer som tvingas betala dagens överkonsumtion.