I grunden har Adriana Lender, generaldirektör på försäkringskassan rätt - nämligen att det är en hälsofara för människor att vara långtidssjukskrivna i onödan.
Som generaldirektör för försäkringskassan är hon glad för tydligare regler och klara tidsgränser.
Det är närmast självklart.
Hon har ett regeringsuppdrag att utföra, sjukskrivningarna ska minska och kostnaderna helst halveras.
Folk ska inte gå på bidrag har vi förstått utan arbetslinjen ska gälla.
Fredrik Reinfeldt gick till val på det. I sitt jultal konstaterade han, att folk blir förbannade när vi i regeringen genomför det vi lovade, Reinfeldt syftade givetvis på ilskan bland väljarna över de nya hårda sjukförsäkringsreglerna.
Att sedan Fredrik Reinfeldt i valrörelsen glömde att upplysa oss om att arbetslinjen á la Moderaterna innebär att ansvaret för arbetslösheten, sjukdomarna och utanförskapet överlåtes till den enskilda individen, har han förmodligen förträngt.
Väljarnas missnöje är lätt för Socialdemokraterna att populistiskt rida på.
Veronica Palm, vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, liknar de nya sjukförsäkringsreglerna med att släppa folk i kalltvatten för att se om de kan simma.
Det ligger någonting i detta, men systembyggarna Socialdemokraterna har under alla år inte heller haft några lösningar för de arbetslösa och sjuka.
Folk har helt enkelt fått gå på bidrag och när tjänstemännen inte orkade längre var förtidspensionen den enda lösningen. Ut med dem bara, ut med dem från arbetsmarknaden. En halv miljon förtidspensionärer talar sitt tydliga språk.
Det absolut största problemet är att vare sig oppositionen eller regeringen har några som helst lösningar på ett välfärdssystem som havererat.
Nu slår de nya reglerna med full kraft. Den politiska populismen är total och i kläm hamnar Anna Larsson som precis var på väg tillbaka.
Hon föll strax före mållinjen på de hårdare sjukreglerna och fruktar nu för att bli arbetslös på livstid. Med andra ord tvingas Anna Larsson själv ta ansvaret för trygghetssystemens kollaps och politikernas inkompetens. Anna Larsson är inte ensam.
De desperata ropen på hjälp har vi länge hört i olika media från maktlösa människor utan möjlighet att påverka sin egen vardag.
Det behövs en nationell samling för socialförsäkringarna! Finns detinget politiskt parti som kan sträcka ut en hand och ta initiativet till en översyn av trygghetssystemen?
Det handlar trots allt om människor! Människor somi dag trampas på av en enfaldig politik utan något som helst innehåll och utan några lösningar på just deras problem.
