Italien har pekats ut som Europas nästa problemland. Nedskärningar på 100 miljarder euro diskuteras och konsumenterna håller hårt i plånboken. För många högutbildade ungdomar är framtiden dyster.
Höstsolen kastar starka strålar i Roms gränder. För många ungdomar är dock utsikterna allt annat än ljusa. De senaste siffrorna pekar på en arbetslöshet på över 29 procent för ungdomar 15–24 år. För universitetsutbildade är siffran lägre, cirka 12 procent – men många tvingas ta jobb de är överkvalificerade för.
– Jag har många vänner som har studerat arkitektur, litteratur och historia som nu gör helt andra saker. De jobbar i barer eller på callcenter, säger Duccio Poggianti, som själv är ett halvår från sin juridikexamen.
25-årige Duccio är orolig. Han vill se reformer och ekonomiska stimulanser som gagnar företagen.
Inga investeringar
– Fortsätter det så här, med den här regeringen, ser framtiden mörk ut. Det enda som sker är nedskärningar. Vi investerar inte i ekonomisk utveckling och då kommer det heller inga investeringar från utlandet.
Premiärminister Silvio Berlusconi har pratat med Tyskland och Frankrike om italienska budgetnedskärningar om sammanlagt 100 miljarder euro fram till 2014. Men marknaden tvivlar och statens lånekostnader rusar mot rekordnivåer.
Krisen märks även i konsumentledet. Marina Graziani är hantverkare och driver sedan 15 år en egen liten butik med porslins- och keramikprodukter i centrala Rom. Hon har känt av nedgången i efterfrågan.
– Ja, men det är inget nytt. Det började redan för något år sedan. Förbipasserande turister köper en allt större del av det jag säljer. Italienarna köper mindre.
44-åriga Marina, utbildad arkitekt, säger att hon klarar sig eftersom hon äger sin lokal och därmed undgår hyreskostnad. Men även hon är orolig:
Höjd pensionsålder
– Avståndet mellan regeringen och folket är för stort. Och det finns varken någon ekonomisk eller social politik.
Diskussioner förs kring att höja pensionsåldern från 65 till 67 år.
– Jag har förstått att det är en bra sak ur ekonomiskt perspektiv. Men jag tänker på de många ungdomarna som inte kan finna jobb. Ju högre pensionsålder, desto längre dröjer generationsskiftet, säger Marina.
Än så länge fortsätter turisterna köpa de handgjorda produkterna och Marina har inga planer på att byta bana eller stänga butiken. För många unga, som Duccio Poggianti, är situationen en annan. Han står inför att fatta ett stort framtidsbeslut:
– Jag gillar Italien och vill stanna här. På många sätt är livet bättre här än i andra länder. Men utsikterna är mörka, åtminstone just nu.
